Studieförbundet Ibn Rushd fortsätter den inslagna vägen, att misstänkliggöra kritikernas motiv. Och skälet därtill är sannolikt rätt enkelt. Det handlar i slutändan om miljonbelopp i offentlig finansiering. Miljonbelopp för en organisation som egentligen är en hybrid av en politisk islamistisk rörelse och trossamfund. Inte ett studieförbund.

Studieförbundet Ibn Rushd ordförande Zana Muhammad och förbundschef Alve Högman menar att Magnus Ranstorp, Aje Carlbom och Peder Hyllengren har sin egen agenda som handlar om att sätta stopp för minoriteters organisering kring identitetsfrågor. I en debattartikel i Expressen redogör de varför de anser att det handlar om att forskartrion allierat sig med Sverigedemokraterna.

Sedan fem år tillbaka har studieförbundet Ibn Rushd verksamhet kommit att granskas och kritiseras allt mer. 

För Ledarsidornas del kom startpunkten för ett mer intensivt granskningsarbete när studieförbundet inledningsvis förvärvade och sedan överlät hälften av Granhedsgården AB, som finansierats med medel avsedda för folkbildning, till Islamiska Förbundet i Sverige. En transaktion som vid  den tidpunkten var i direkt strid mot Folkbildningsrådets eget regelverk. Folkbildningsrådet vägrade lämna ut dokumentation med hänvisning till att de är en ideell förening och inte omfattas av offentlighetsprincipen. Samtidigt omorganiserades Islamiska Förbundet till en stiftelse vilket ytterligare försvårat granskning.

Mer läsning: Svindlande affärer

Först i efterhand ändrade Folkbildningsrådet sitt regelverk för att retroaktivt godkänna transaktionen och anpassade delar av sitt regelverk för att mer likna en myndighet. Under denna period kom granskare och kritiker att mötas av Ibn Rushd med samma argument som Muhammad och Högman använder sig av mot Ranstorp, Carlbom och Hyllengren. Antingen direkt eller via ombudet Folkbildningsrådet.

Muhammad och Högman försöker misstänkliggöra kritikerna och trovärdigheten i dess källor, som misstänkliggörandet av professor Lorenzo Vidino, internationellt erkänd som den främste experten på Muslimska Brödraskapet istället för att bemöta kritiken i sak.

Rapporten “När tilliten prövas”

Sedan kritiken blev altför omfattande blev till slut Folkbildningsrådet tvingade till att beställa en granskning av studieförbundet Ibn Rushd. Professor Erik Amnå kom att författa och senare presentera rapporten ”När tilliten prövas” som presenterades våren 2019. 

En svag rapport som uppvisar flertalet brister. Brister som går att härleda delvis till Folkbildningsrådets ledning och styrelse. Amnå fick aldrig mandatet att granska Ibn Rushd ekonomiska transaktioner. Idag är studieförbundet tillsammans med flera andra föremål för en polisutredning efter omfattande bidragsfusk på Järvafältet. Totalt handlar den förfalskade redovisningen av antalet undervisningstimmar om miljonbelopp.

De flesta av förbundets supportrar använder sig främst av Amnås slutsats att studieförbundet uppfyller regelverkets krav på statsanslag. En s.k ”Cherry-picking” för trots svagheterna i rapporten sluter sig även Amnå till att Ibn Rushd har ideologiska band och personkopplingar med det Muslimska brödraskapet. Detta, samt att den religiösa uttolkningen som uppstått genom förbundets historia är problematisk enligt Amnå.

De senare avslöjandena, att förbundet uppvisar fasta och långtgående juridiskt bindande relationer med Brödraskapets nätverksorganisationer genom sina egna och medlemsförbundens stadgar har föranlett Folkbildnigsrådet att öppna en ny utredning.

I Amnås granskning framkommer en slutsats från MUCF, Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor, MUCF som sannolikt är en mer rättvisande bedömning än alla andra.

MUCF anser vidare att deras utredning har visat att det finns kopplingar mellan SUM  (Sveriges Unga Muslimer, en av studieförbundets medlemsorganisationer. Reds anm) och Muslimska brödraskapet. På MUCF har de själva ställt sig frågan varför SUM inte är öppen med kopplingen mellan Muslimska brödraskapet och FEMYSO, en muslimsk paraplyorganisation för europeiska ungdomsorganisationer. De anser att det inte borde vara problematiskt för SUM att tillstå den anknytningen. 

…

MUCF konstaterar att religionsfriheten i Sverige är stark, och att det är skillnad på de bidrag som fördelas av SST och det stöd som ges till övriga civilsamhället. De påpekar även att övriga myndigheter och civilsamhället i stort behöver förhålla sig till de demokratikriterier som måste uppfyllas när beslut om bidrag fattas.

(Red:s fetmarkering)

MUCF är till skillnad från Folkbildningsrådet en riktig myndighet med ett tydligt regelverk för bedömning av demokratikriterier och villkor för statsbidrag.

Mer läsning: Det här är en svensk skenmyndighet

Kritiken mot studieförbundet handlar från Ledarsidornas sida, likt MUCF, i grunden om vad Ibn Rushd är för organisation. Muslimska brödraskapet representerar en ideologisk och politisk radikalt fascistisk tillämpning av islams urkunder varför såväl Ibn Rushd som dess tidigare medlemsorganisation SUM mer är att betrakta som ett trossamfund. Något som styrks av studieförbundets egen dokumentation i form av verksamhetsplan och verksamhetsberättelse.

Ibn Rushd är ett politiskt trossamfund, inte ett studieförbund

Läggs Studieförbundets Ibn Rushd verksamhetsplan för 2017-2018 vid sidan av verksamhetsberättelserna blir det tydligt. Verksamheten vid studieförbundet domineras totalt av studier i arabiska och koranen. De redovisade studietimmarna visar att studier på svenska kommer sekundärt och enligt deras egen verksamhetsplan är den svenska som lärs ut inte inriktad för att enklare få ett arbete och bli inkluderad i samhället utan för att deltagarna ska klara av myndighetskontakterna bättre.

Studierna i arabiska motiveras med att det då skapas en bättre förståelse för koranens budskap. I studieförbundets årsredovisning från 2019 framgår att antalet timmar i ämnesblocket ”Livsåskådning” uppgick till 110 379 timmar och undervisningen i arabiska till 80 800 timmar av totalt 404 236 timmar. De ämnen, livsåskådning som uteslutande handlar om islam samt arabiskan som motiveras med dess koppling till religionsstudierna representerar därmed knappt hälften, eller 47 procent av antalet undervisningstimmar. För 2018 var motsvarande siffra 52 procent. Som jämföelse ägnades endast 12 323. timmar, eller tre procent till studier i ämnet svenska. En ökning från föregående år med en halv procent.

I tillägg till detta ägnade sig studieförbundet även sig åt ”Ung Dawa”, eller frälsning enligt sin egen dokumentation.

Studieförbundet Ibn Rushd är otvetydigt mer att betrakta som ett trossamfund. Ett trossamfund som dominerats och fortfarande domineras av det Muslimska brödraskapet religiösa och ideologiska uttolkning av islam. Trots påståenden om motsatsen finns banden kvar i dess ledning till Brödraskapet genom dels stadgarna men även att flera i ledningen och kansliet tillhör Stockholms Moské vars imam Mahmoud Khalfi öppet erkänner moskéns tillhörighet till Brödraskapets inriktning.

Av dessa skäl, som har fullt stöd i Ibn Rushd egen dokumentation bör studieförbundet avregistreras som studieförbund och istället ses som trossamfund. Och som MUCF konstaterar, Sverige har en vitt gående religions- och åsiktsfrihet varför detta inte är problematiskt alls för organisationen. 

Möjligtvis kan Ibn Rushd, som egentligen är en hybrid av en politisk islamistisk rörelse och trossamfund då komma att klaga över det uteblivna ekonomiska stödet för sin i grunden religio-politiska  verksamhet men någon sådan rättighet till statligt finansierad ekonomisk subvention finns inte i dagens regelverk.

Oavsett hur radikal en åsikt eller ideologi är, som Brödraskapets med några av sina rötter i nazismen, råder det åsiktsfrihet i Sverige. Men det är inte detsamma som att organisationer som torgför eller domineras av dessa åsikter har en mänsklig eller lagstadgad rättighet till offentlig finansiering.