Ett land som få pratar och förknippar med livsmedelsproduktion är Nederländerna. Nederländerna är efter USA världens största livsmedelsproducent och står nu inför att tvingas lägga ner 30 procent av sin livsmedelsproduktion.

Näst efter USA är Nederländerna världens största exportörer av jordbruksprodukter. Otroligt nog. Nederländska bönder producerar grönsaker, nöt-, gris- och fågelkött, frukt, blommor och mejeriprodukter till ett värde av mer än 65 miljarder euro per år. Nästan 18% av landets totala exportsiffror och 10% av ekonomin. 

En stark position för landets bönder. 

Det högt mekaniserade och intensiva jordbruket är känt för att ha kunnat skapa en lång tradition av självförsörjning i landet och en stark export. Med många djur, hög djurtäthet, följer även kväveutsläpp som alltmer hamnat i fokus för klimatfrågor. 

För en tid sedan fastställde Nederländernas högsta förvaltningsdomstol att regeringen hade gjort för litet för att dämpa följderna av jordbrukets kväveutsläpp. Detta ligger i sin tur i konflikt med EU-rätten. 

Regeringschefen Mark Rutte fick uppdraget att sjösätta radikala jordbruksreformer. Nederländsk djurhållning ska reduceras med upp till en tredjedel. En tredjedel av alla grisar, kor och hönor behöver alltså avyttras. Med tvång, inlösning, ersättning och övertalning som medel. Budskapet slog ned som en bomb och mottogs på samma vis av Nederländska bönder. 

I december 2021 antogs jordbruksreformen. Fram till år 2035 ska 3000 gårdar köpas ut för 25 miljarder euro.

Under 2022 har stora protester och aktioner genomförts. Traktorparader, uppvisningar på sociala medier, blockader av vägar och städer. Även ilska, flaggor som hängs upp och ned och poliskonfrontationer som kontrasterar ett stort stöd från andra i landet. 

Svenska medier har rapporterat sparsmakat om frågan. Få uppfattar djupet i frågan eller relevansen för Sverige. Inte heller skattefinansierade Public Service. SVTs senaste dokumentär handlar om en journalist på SVT/SR som slutar äta kebab och överväger att sterilisera sig för klimatet.

När det gäller jordbruksfrågor är det alltid de nischade aktivisterna som lyckas överskugga majoriteten. Viljan att driva frågor om klimat och köttätande som negativt överskuggar det faktum att 95% äter kött. Det finns ett drag av detta även i det Nederländska exemplet.

Runt 900 miljoner människor svälter eller lider av näringsbrist på grund av matbrist. Jemen, Somalia, Sierra Leone, Afghanistan m.fl. I den andra delen av världen betraktas tillgången till mat som en självklarhet och produktionen som ett klimatproblem. Den delen som har det bäst i världen vill minska matproduktionen. Den andra halvan vill äta sig mätta.

En stor del av de drivande parterna är politiker och journalister med så skrala kunskaper i ämnet att konsekvensanalyserna inte är verklighetsförankrade. Det man gör kommer att ha stor inverkan – men inte den effekten man hoppas på. 

Den som tror att ekologisk odling, småskalighet och färre svenska kor avhjälper problemen med svält och klimataspekter förstår inte premisserna för någondera. Att ta bort glyfosat innebär högre fossila utsläpp eller högre användning av (andra) kemikalier. Att ta bort djurhållning där man inte kan odla spannmål leder till mindre mat. 

På marker där spannmål inte kan odlas kan gräs odlas. Där kan ett djur beta och förse människan med kött, mjölk och ost. Om man tar bort konstgödsel och djur kan spannmålen inte heller odlas på ett sätt som ger resultat.

Av svensk åkermark duger runt 6% att odla på. Att notera.

Ständig tillväxt i konflikt med klimatmålen

Med en befolkningsökning på 2% varje år behöver vi fördubbla matproduktionen på 50 år. Ökningen går snabbare på grund av bättre vård och längre medellivslängd i Asien och Afrika. Svälten ökar på grund av krig, konflikt, svaga rättigheter för kvinnor och svag teknikutveckling. 

Sverige har ett av världens mest utvecklade och renaste jordbruk samt bäst djurhållning. Ska vi strypa den produktionen utifrån politiska beslut samtidigt som världen svälter? Ska Nederländerna strypa sin produktion med 30% av klimatskäl till en världsmarknad under pågående krig vid Europas gränser? Resultatet är högre matpriser i Europa och fler som svälter ihjäl i Jemen. Det är nämligen så det fungerar.

De Nederländska provinsvalen visar en seger för Caroline van der Plas och hennes bondeparti Boer Burger Beveging, BBB. Van der Plas kanaliserar landsbygdens ilska – som inte bara handlar om kväve. 

I en större konflikt mellan land och stad som syns i flera länder i Västvärlden är resonemangen lätta att känna igen. I skrivande stund är det för tidigt att avgöra om BBB får sitt genomslag även praktiskt i politiken. Men signalvärdet är tydligt. Där landsbygd försvinner i den mediala täckningen landar till slut de politiska besluten fel. 

Vid något tillfälle tappar dessa väljare tålamodet. Nederländerna är ett exempel på detta. Personligen hoppas jag att även Sverige får en politiskt medveten landsbygd som kan förändra den jordbrukspolitik som i decennier reducerat svensk livsmedelsproduktion till överlevnadsnivå. Om striden ska stå mellan urbana klimataktivister och svältande u-länder så fyller jordbrukare med sakkunskap troligtvis en bra funktion.

Edward Nordén

Jordbrukare och lantbrukspolitisk talesperson Medborgerlig Samling