Björn Törnvall, fristående krönikör på Ledarsidorna, ställer sig i det begynnande höstmörkret frågan om hur behandlingen av industrimannen Karl Hedin är möjlig i Sverige. En process som kommit att handla mer om personlig förföljelse med politiska inslag än om en egentlig rättsprocess.

Min vän Karl Hedin har nu, trots en närmast unikt utformad frikännande dom i Västmanlands tingsrätt, ändå tvingats vara utan sina jaktvapen, för fjärde jaktåret i rad! Maximalt straff för ett grovt jaktbrott, som åklagare Magnusson åtalade Hedin för, är fyra års fängelse. 

Magnusson yrkade i tingsrätten på sex månaders fängelse. Hur det yrkandet hänger ihop med, att Magnusson, när han 2018 hos tingsrätten ansökte om och fick tillstånd till att hemligen avlyssna Hedins telefon påstod, att Hedin hade begått brott med ett straffvärde över två års fängelse, är som så mycket annat i detta veritabla struntärende, helt obegripligt! 

Sannolikt hade åklagaren lagt ihop straffvärdet för ett antal olika brott för att nå över två års förväntat fängelse, som utgör en minimigräns för när hemlig avlyssning kan få användas. Ett olagligt agerande från miljöåklagaren, sanktionerat av tingsrätten och som Riksåklagaren betraktade som så ringa, att man inte ens öppnade en förundersökning om, efter Hedins polisanmälan av tjänstefelet.

När Västmanlands tingsrätt fattat sin frikännande dom, där man menar att åklagarens bevisning var så svag att de åtalade inte ens hade behövt försvara sig, väljer åklagaren att trots denna totalsågning, överklaga en del av domen till Svea hovrätt. 

Detta tolkar rättsavdelningen hos licensförande Polisområde Bergslagen, som att det fortfarande finns anledning att anta, att Hedins vapenlicenser kommer att dras in efter en fällande dom i hovrätten. En tolkning de torde vara tämligen ensamma om. 

Hedins rimliga begäran om, att polismyndigheten skall göra gör en ny värdering efter en inträffad viktig händelse – den friande domen – bemöts med en vägran, att överhuvudtaget fatta något nytt beslut om det ”interimistiska omhändertagandet” av Hedins vapen, som går att överklaga! Ännu ett led i de långvariga trakasserierna mot Karl Hedin, vilket pekar på att dessa är sanktionerade och planerade av aktivistiska tjänstemän inom rättsväsendet, med egna politiska agendor. 

Hela Västmanlandsfallet ger tyvärr en bestående bitter bismak av politiskt agerande av en typ, som vi sett alltför tydligt i vår direkta geografiska närhet, utövat av flera totalitära regimer ända fram till idag, där människors rättigheter allvarligt kränks av myndigheterna. 

Hur är detta möjligt i Sverige idag? ”En stormakt i världen för mänskliga rättigheter”, om nu någon till äventyrs skulle tro våra ledande politikers floskler idag?

Björn Törnvall 

Björn Törnvall har tillsammans med Karl Hedin bland annat författat boken “De jagade jägarna” som handlar om ett annat fall, det så kallade Lillhärdalsfallet 2012. Boken kan du beställa här.