FLASHBACK 17 MARS 2017

Under den senaste veckan har det inte förekommit något ämne som dominerat Aktuella ämnen  – det vill säga den lista som visar vilka trådar som lockat flest skribenter och läsare på Flashback. Förmodligen har detta att göra med att våra no go-zoner har varit överraskande förskonade från skottlossningar som lett till ond bråd död under veckan. Den samhällsintresserade medborgaren har ju annars närmast betingats till att förvänta sig ett eller annat spektakulärt våldsdåd, framför allt i Stockholms eller Malmös ”utanförskapsområden” snart sagt varje dag. Veckans skörd i kategorin Aktuella brott och kriminalfall  präglas därför av det varierade utbud av upplopp, misshandlar, sexualbrott och rån, som tyvärr har blivit vardagsmat i dagens Sverige.

Man kan dock notera att den tragiska kidnappningen av den svenska biståndsarbeterskan och före detta språkröret för Miljöpartiets ungdomsorganisation, Grön ungdom, har genererat en tråd på över 50 sidor. För den som intresserar sig för fallet finns här betydligt mer att hämta än om man bara skulle vara hänvisad till konventionella medier. Skribenter med egen erfarenhet från området, liksom med kännedom om afrikansk press bidrar med upplysande poster och länkar.

Det är just dessa medlemmar med speciella insikter eller intressen som gör Flashback så användbart. Som ett exempel kan man nämna skribenten ”Spoiler”. Han gör ett herkuliskt dåd sedan flera år genom att dammsuga landsortspressens lokalsidor, liksom polismyndighetens rapportering och tweets, på information om åldringsbrott i Sverige och presentera sina resultat i tråden Vågen av åldringsrån. Tråden har över tid utvecklats till en närmast ovärderlig informationsdatabas över de kanske mest tragiska och ärelösa brott som begås i vårt land. En annan insikt är också att dessa brott egentligen inte hade behövt äga rum. Här blir det tydligt för alla och envar att en överväldigande majoritet av åldringsrånen nämligen begås av personer som inte skulle ha befunnit sig i riket överhuvudtaget: oftast ligor av icke-svenska romer som kombinerar tiggeri, inbrott, vägpiratdåd, ficktjuveri och åldringsbedrägerier i sin hänsynslösa jakt på lättförtjänta pengar.

***

I kategorin Politik: inrikes finns en tråd som kanske kan intressera en del läsare. Den heter Början på ett mediekrig om mångkulturen?  och startade redan 2011; i dagsläget har den vuxit till över 3600 sidor. Tråden präglas av lite längre och resonerande inlägg om problemen kring det mångkulturella samhället och hur dessa reflekteras i medierna. Såväl moderatorerna, som användarnas självsanering har bidragit till att tråden hållits fri från trams och ovidkommande inpass. Följande dialog, som utspann sig för ett par dagar sedan, roade mig högeligen.

Användaren Sinewawe  exemplifierar hur en debatt i offentligheten kan se ut idag:

A: “Har vi för mycket invandring?”
B: “Invandring har i regel varit bra”
A: “Har vi för mycket invandring från Afrika?”
B: “Sverige tjänade på slavhandeln”
A: “Har vi för mycket okvalificerad invandring?”
B: “Vem är du att säga att någon är mer eller mindre kvalificerad?”
A: “Jag har data här”
B: “Du menar att folk har olika värde? Jag tror på allas lika värde, annat vore rasism”
A: “Vi behöver inte 200 000 som inte kan utföra något”
B: “… annat vore rasism” (insinuerar att person A är rasist)
A: “…………………………” (drar den korrekta slutsatsen att person B är en idiotdjävel)

Detta får signaturen Bergsturk  att notera följande:

Det är det här jag har kallat reträtt under dekonstruktion. Genom kombinationen av att placera sig i försvarsställning (för det icke uttalat goda, dvs invandring), inte alls ens göra ett försök till argumentation, och samtidigt dekonstruera alla motståndarens argument till ett intet kan man enkelt få en motståndare att se ut som en aggressiv fähund. Och eftersom de flesta väljares röst ändå inte handlar om sakfrågor, som är tråkiga, utan om hur väljaren vill identifiera sig så fungerar det. Det här är i sig en mycket effektiv makttaktik och den behöver exponeras.

Skribenten Longbow4y  sammanfattar:

Nu är det motståndaren som är under reträtt. Och också en motståndare kan ges alternativ.
Men alternativ kan formuleras av den egna sidan.
Eftersom mediekriget liknats vid vanligt krig kan man göra jämförelsen med de alternativ som gavs under andra världskriget. På östfronten: Kämpa eller ge upp du dör i vilket fall. Resultatet var väldigt många offer. På Västfronten var budskapet mer: kämpa och dö eller ge upp och lev vidare.
Och där gav man upp i stora skaror.
Nu blev slutresultatet likartat men Trumps taktik liknar ryssarnas brutalare taktik och SD liknar mer västmakternas beslutsamhet. Problemet är de som sitter och trycker i bunkrarna. De måste ges alternativ.
Andra världskrigets alternativ för de i bunkern var villkorslös kapitulation och med största sannolikhet döden.
Alltså kämpade man in i döden.
MSM och politiker sitter i likartad sits idag. Ger de upp nu är de ute, politiskt döda, massmedialt döda och varför då inte kämpa vidare om resultatet är likartat? De väntar kanske som då på ett nytt supervapen som skall vända situationen. Istället blir det Brexit och Trump.
Utgången i mediekriget är redan klar men det förekommer fickor av motstånd. Frågan är hur man skall hantera dessa? Vad kan man ge för alternativ till dessa förrädare inom MSM och politiken? Eller skall man köra ända in i kaklet och bildlikt spränga bunkern?
Blir inte det kontraproduktivt på sikt att ha en alldeles för oresonlig attityd nu?
Är det kanske dags att ge våra politiker och MSM amnesti om de inom 3 månader uppför sig anständigt och vuxet? De som inte gör det får ta konsekvenserna efter valet 2018
Och givetvis måste några offras. Kan mycket väl tänka mig att Bonniers offrar både Wollo och Matsson. SVT byter chefer och Aftonbladet ändrar besättning. Det kan göras snabbt och kommer förändra mediekriget kraftigt. Blir medierna likt Västtyskland då? Loket i återuppbyggnaden efter krigsslutet?
Man skall aldrig säga aldrig.

***

Jag kan också konstatera att just det faktum att Ledarsidorna.se skall bevaka Flashback har genererat sin egen lilla tråd på forumet.  Som väntat är meningarna delade. En del tycker att det skall bli intressant, några tycker att vi kan dra åt helvete. Det kan vara hur det vill med det, men inställningen från Ledarsidorna är att Flashback är en alldeles för viktig plattform inom det vi kallar sociala medier i Sverige, för att man inte skall ta hänsyn till vad som publiceras där. Detta är vi skyldiga våra läsare som kanske (ännu) inte är helt bekanta med forumet.

Fortsättning följer.

 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.