Tjänster på chefsnivå inom FN-systemet är högt åtråvärda av flera skäl. Svenska diplomater och politiker har per automatik en fördel i rekryteringsprocesserna eftersom Sverige har en hävdad förtur till de högsta chefstjänsterna i egenskap av stor givare. Med denna förtur följer möjligheter att sätta bland annat den globala biståndsagendan, något Sverige utnyttjat med blandat resultat.

Tjänster på chefsnivå inom FN-systemet är högt åtråvärda av flera skäl. Dels av statusskäl, en eller flera tjänstgöringsperioder som FN-tjänsteman är en garant för en spännande karriär men med anställningarna följer även juridiska och ekonomiska förmåner. Samt inte minst politiska möjligheter och öppningar för att sätta en egen politisk agenda för hela eller delar av en organisation.

Dels en långt gående skattebefrielse för tjänstemän som tjänstgör direkt under FN eller något fackorgan, dels finns det en särskild åtalsimmunitet. Av hävd har de största finansiärerna förtur till de högsta tjänsterna. Även om såväl Hans Blix som Jan Elasson och Inga-Britt Ahlenius alla med stor sannolikhet på rimligt objektiva rekvisit hade kunnat anses vara meriterade för de tjänster de uppburit i FN-systemet så har deras karriärmöjligheter förbättrats av att Sverige är en så pass stor finansiär av de olika FN-organen.

Vissa tjänster är direkt kopplade till den svenska finansieringen. När Margot Wallström (S) utsågs till den förste innehavare av tjänsten som Förenta nationernas generalsekreterares särskilda representant i frågor som rör konfliktrelaterat sexuellt våld 2010 var den svenska finansieringen av tjänsten, med kostnader för stabspersonal och bostäder samt traktamenten, en direkt förutsättning. Om inte den dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt (M) med utrikesminister Carl Bildt (M) allokerat medel ur den svenska biståndsbudgeten för att finansiera Wallströms tjänst hade det aldrig blivit någon tjänstgöring i New York. 

Samma principer råder i de olika FN-organen som till exempel UNDP, FN:s organ för utvecklingsbiståndet.

Mellan åren 2018-2024 kom Ulrika Modéer (MP) att tjänstgöra som biträdande generalsekreterare för UNDP samt chef för dess kommunikation. Sverige kom att ha en förtur till tjänstetillsättningen efter att ha ökat anslagen till FN i allmänhet och UNDP i synnerhet. När Modéer tillträdde hade Sveige precis ökat anslagen till UNDP, 2017 var Sverige organisationens tredje störste bidragsgivare som enskilt land av omärkta medel. Räknas även de märkta medlen in hamnade Sverige på en femte plats men skänkte ändå in extra medel via EU som placerade sig på en tredje plats i den större sammanställningen.

Ett arbete som Modéer lett som statssekreterare åt biståndsminister Isabella Lövin (MP) . Samtidigt med den kraftiga ökningen skulle ett av UNDP:s huvudsakliga fokusländer vara Irak.

Vägen mot fiasko

Strax efter att Modéer tillträdde sin chefstjänst på UNDP påbörjades arbetet för att genomföra den stora klimatkonferensen ”Stockholm +50”, den konferens som skulle högtidlighålla och markera 50-årsjubiléet av FN:s första klimatkonferens i Stockholm som hölls 1972. ”Stockholm +50” skulle även markera starten för Miljöpartiets valrörelse inför det kommande riksdagsvalet. 

Miljöpartiet skulle då kunna ha en central roll som värd och regeringsrepresentant när inte bara FN:s generalsekreterare gästade Stockholm. Flertalet stats- och regeringschefer skulle kunna förgylla partiets valupptakt.

Konferensen var i form av ett två dagars seminarium och var inledningsvis budgeterad till 150 miljoner kronor. Men. Konferensen tvingade bland annat polismyndigheten att samtidigt som antalet skjutningar ökade i hela landett tvångskommendera insatspoliser till huvudstaden för att agera trafikpoliser med trafikdirigering och VIP-eskort som huvudsaklig syssla.

Den övertid som genererades uppgick till mångmiljonbelopp. 

Den budget som UNDP föreslog inför konferensen fördelades på 

• Personal och lönekostnader 6,5 miljoner kronor
• Resekostnader 500 000 kronor
• Kommunikationsinsatser 8,5 miljoner kronor
• Dialoger och planer 134,5 miljoner kronor 

Som Sverige kom att stå för. Då var kringkostnaderna för bland annat bevakning inte inräknade.

Verkligheten ville annorlunda

Bara ett halvår innan konferensen valde Miljöpartiet att lämna regeringen. Stockholm +50 utvecklades sedan till ett rejält fiasko. Inte bara skenade kostnaderna för konferensen som var en direkt uppgörelse mellan den tidigare biståndsministern Per Olsson Fridh (MP) och partikamraten biträdande generalsekreteraren för UNDP Ulrika Modéer, den fick kritik från såväl statsminister Magdalena Andersson (S) som av de internationella gäster som deltog.

Meningslöst tidsfördriv och där delegaternas tal var något som de sagt förut i andra forum eller var allmänt känt. Slutresolutionen förbereddes innan konferensen ens hade invigts.

Andersson skall ha varit så missnöjd med hur ansvariga, både på UD, Miljöpartiet och de i sitt eget parti att hon kraftigt begränsade det antal svenska ministrar som skulle få delta vid de officiella representationstillfällena. Miljöpartiets ambition med en internationellt uppmärksammad valupptakt blev skrinlagda på ett tidigt stadium. Men det stoppar inte där. 

Relaterat: Irritation över Stockholm +50 i regeringskansliet

UNDP:s satsning i Irak, på bland annat Miljöpartiets initiativ visade sig när bara några månader återstod av Modéers förordnande som biträdande generalsekreterare vara tyngt av korruption. The Guardian kunde i början på året avslöja att UNDP-tjänstemän krävde en personlig ”kick-back” på 20 procent för att bevilja medel för uppbyggnaden av Irak. Det uppbyggnadsprogram som Sverige varit drivande för.

Relaterat: Rekordkorruption avslöjad inom UNDP

Med en svensk semipolitiker som vice generalsekreterare för organisationen.

Ulrika Modéer kom även att i vad som i praktiken är en partiintern förhandling med biståndsminister Ohlson Fridh enas om att låta skattebetalarna finansiera bland annat skuldavskrivning till Sudan om 80 miljoner kronor samt en större tvådagars konferens i Afrika för totalt uppemot 150 miljoner kronor. 

Efter att Modéer lämnat New York har hon återvänt till Stockholm och anställdes som generalsekreterare för Svenska Röda korset. Per Ohlson Fridh är idag generaldirektör för Folke Bernadotteakademin, en tjänst som han erhöll trots att den formella ansökningstiden gått ut när han skickade in sin intresseanmälan. Denna anmälan gjorde han efter att han lämnat regeringen Andersson i januari 2022.

Som minister ansvarade Ohlson Fridh för såväl Sida som Folke Bernadotteakademin vilket innebär att han var i allra högsta grad delaktig i att rekrytera sig själv till tjänsten som generaldirektör.

Relaterat: Granskning av UNDP:s klimatarbete: Begreppen “klimat” och “korruption” visar stora överlapp