Fler exempel finns nu på hur myndigheter sätter språklagen ur spel genom att publicera och kommunicera på andra språk än svenska. Något som riskerar att sprida sig till andra områden där svensk förvaltningslag riskerar att rundas i vidare termer menar Deniz Eryilmaz, oberoende skribent.

Allt fler svenska myndigheter väljer att kommunicera på enbart utländska språk.

Syftet med detta är säkert gott och ganska uppenbart, att nå ut med ett budskap, och sannolikt ett försök att vara inkluderande. Ett sådant myndighetsförfarande skulle trots allt kunna innebära problem för majoriteten av de läsande av informationen. 

Av bestämmelser i 1 § andra stycket språklagen (2009:600) (SL) framgår att lagen reglerar det allmännas ansvar gällande språkanvändning i offentliga verksamheter. Enligt 10 § SL framgår att språkanvändningen i förvaltningsmyndigheter och andra verksamheter som arbetar i offentligt regi ska använda det svenska språket. Det kan förvisso finnas andra bestämmelser i andra lagar om att minoritetsspråk kan användas i stället och det kan även kan förekomma bestämmelser i lag att förvaltningsmyndigheter och domstolar har skyldighet att anlita tolk och översätta handlingar åt enskilda. 

I ett nyligen uppmärksammat inlägg på sociala medier har det lokala partiet i Malmö, Malmölistan, noterat att Malmö stad på sin hemsida har valt att kommunicera, på enbart, ett är språk som inte är svenska. 

Förutom att bestämmelserna i språklagen har satts ur spel av myndigheten genom Malmö stads kommunikationssätt, finns det också andra rättsliga problem med ett sådant myndighetsförfarande, även om Malmö stad, som nämnt, haft ett gott syfte med sitt inlägg.  

Visst kan man fråga sig om Malmö stads kommunikationssätt varit genomtänkt, om det fått det genomslag som dess tilltänka syfte varit, och samtidigt konstatera att det finns lagregler som har ett syfte gällande förvaltningsmyndigheters språkanvändning. Även om bestämmelserna i språklagen anger att myndigheter enligt andra lagar kan ha rätt att använda nationella minoritetsspråk eller annat nordiskt språk, behöver man läsa i förarbetena till språklagen för att kunna tolka lagstiftarens intention med SL, gällande syftet med användningen av språk i svenska offentliga verksamheter. 

Av förarbetena till språklagen prop. 2008/09:153 framgår att lagstiftarens intention är att det svenska språket ska anses vara huvudspråket i Sverige. Att domstolar och förvaltningsmyndigheter ska arbeta på svenska. Vidare att om det finns behov av framställningar på andra språk ska detta tillgodoses genom översättning av de svenska originalen. Detta anser lagstiftaren har en särskilt viktig betydelse, enligt förarbetena till SL, beaktat språkanvändningen i offentliga verksamheter. 

I juli 2020 år uppmärksammades Polismyndigheten i Malmö ha gjort likadant som Malmö stad nyligen gjort. Polismyndigheten hade i sociala medier gjort ett inlägg, som enbart, var på ett språk som inte var på svenska. 

Enligt 13 § förvaltningslagen (2017:900) (FL) ska en myndighet använda tolk och se till att översätta handlingar om det behövs för att den enskilde ska kunna ta till vara sin rätt när myndigheten har kontakt med någon som inte behärskar svenska.

Lagstiftaren har vid stiftande av, SL och FL, harmoniserat bestämmelserna om tillämpning av det språk som en myndighet ska använda, och gjort det möjligt för den som inte kan svenska, att få hjälp med tolk eller översättning av handlingar från det svenska språket, som ska tillämpas av förvaltningsmyndigheter. 

Vad som sker när svenska myndigheter väljer att kommunicera på, enbart ett språk som inte är svenska, är att rätten till tolk inte kan tillämpas, för svenskspråkiga. 

Det innebär att, om förvaltningsmyndigheten enbart kommunicerar med en liten grupp personer, som behärskar det språk som myndigheten har valt att kommunicera på, och den som enbart kan svenska, inte kan få rätt till tolk eller översättning av handlingar, och därmed heller inte kan förstå vad myndigheten har kommunicerat ut. 

Omvänt, även beaktat myndighetens syfte som gott, att komuncera på enbart ett språk som inte är svenska för att exempelvis nå ut till en viss grupp människor, kan det anses att likabehadlingen möjligen sätts ur spel. Detta sätt att rätten till tolk, för en person som enbart kan svenska, om en myndighet inte tillämpar språklagens bestämmelser, inte berättigar rätt till tolk och översättning av handlingar, eftersom rätten till tolk och översättningar, inte gäller översättning till Svenska. Förutom att få kommer att förstå vad myndigheten har kommunicerat ut, kan det anses att likabehandlingen sätts ur spel. 

Detta kan i sin tur ge upphov till att flera andra bestämmelser kan anses ha satts ur spel genom myndighetens förfarande. Men avgränsat till bestämmelserna om språk, kan det anses bli exkluderande trots försök att vara inkluderande. 

Deniz Eryilmaz 

Oberoende skribent