Det ser mörkt ut på den liberala avbytarbänken
Liberalernas inre liv har präglat veckan som varit samtidigt som hur partiledaren löser ut partiets inre angelägenheter kommer ha en direkt inverkan på Tidö-regeringens odds för överlevnad. Även utan Liberalernas olika grader av inre oroligheter har statsministern andra egna problem som borde både räcka och bli över. Det ser helt enkelt rätt mörkt ut på avbytarbänken.
Under mandatperioden flera liberala riksdagsledamöter och högt uppsatta företrädare lämnat sina uppdrag. Riksdagsledamoten Anna Starbrink lämnade sitt uppdrag för att tillträda som överdirektör för Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap och strax efter lämnade Robert Hannah sitt uppdrag för Liberalerna samt partiet för att bli medlem i Moderaterna.
Detta följdes av att både jämställdsminister Paulina Brandberg samt partisekreteraren Jakob Olofsgård avgick under måndagen samtidigt under som det blev officiellt att kanslichefen Oscar Wåglund Söderström slutar sin tjänst.
Enligt partiets presstjänst har Wåglund Söderströms avslut ingenting med Brandberg och Olofsgårds beslut att göra. Brandberg hänvisar till familjeskäl medans Olofsgårds motiv är något mer diffust formulerade. Olofsgård kommer dock fortsätta som riksdagsledamot menar han i de slutord som partisekreterare han publicerade i partiets egen app.
Avhoppen kommer i en tid när det inte är självklart, ens med en relativ lugn och ro i partiet, att de klarar riksdagsspärren vid nästa val. Mats Knutson, SVT, kallar Liberalernas opinionsläge med under tre procent i de flesta mätningar för ”katastrofalt”, och menar att inte ens partiledaren Johan Pehrson inte ett sådant läge inte kan räkna med att sitta säkert inför valet.
Idag är det sannolikt ingen som kommer hysa någon större tilltro till besked om att det ”råder god stämning i partiet” samt att Johan Pehrson har ”ett brett stöd”. Ledarsidornas källor vittnar om att minst ett av avhoppen bottnar i en minskad tilltro till Pehrsons sätt att leda partiet för även om de senaste landsdagarna beslutade om ett fortsatt politiskt avstånd till Sverigedemokraterna är det inte det som visas upp inför partiet av partiledaren.
Stämningen, och avhoppen ska vara ett direkt resultat av både beslut och omständigheter som uppstod i samband och påverkade den interna dynamiken i samband med partiets riksmöte. Och som sedan dess utvecklats vidare.
Även om nu den förre yrkesofficeren Nina Larsson nu snabbt sätts in som efterträdare till Brandberg i rollen som minister så börjar den liberala avbytarbänken tunnas ut i en alarmerande takt. Vilket påverkar andra partier och departement. Nina Larsson sitter idag i Sidas styrelse och är en plats som snabbt måste fyllas med en person med motsvarande kompetens och driv.
För även om partiets tidigare partisekreterare Gulan Avci, idag försvarspolitisk talesperson, från utsidan kan ses som en stabiliserande kraft så har hon ett uttalat starkt engagemang i kurdfrågan. Ett engagemang som gör henne svårare att placera i olika samarbeten om det är en ministerroll hon strävar efter på sikt.
Socialdemokraternas erfarenheter, om nu ett samarbete med S kan bli aktuellt efter 2026, från att stödja olika särintressen är idag dåliga och detta är sannolikt något som främst Moderaterna bör ha tagit till sig.
Att bygga in ytterligare ett särintresse som maktfaktor är ingenting som lockar någon partiledare i Johan Pehrsons situation. Eller regeringsbildare.
Pehrson skördar nu frukterna av Jan Björklunds kaosartade sorti. En sorti som i sitt genomförande kom att dränera partiet på erfarenhet och dugligt folk och bädda för oförsonliga konflikter. Liberalerna har tappat de flesta mer namnkunniga liberaler såsom den tidigare EU-kommissionären Cecilia Malmström. Malmström avsade sig sitt medlemskap ”i tysthet” efter att Johan Pehrson valt att inleda samarbetet med Sverigedemokraterna. Ute i landet rapporterar Ledarsidornas källor att sedan Liberalerna gjorde vägvalet att prioritera regeringsmakten och öppnat för samarbete med Sverigedemokraterna har organisationen tappat var tredje medlem.
Vid Björklunds sista år som ordförande, 2019, kunde partiet räkna in knappt 15 000 medlemmar. Vid den senaste redovisningen av medlemssiffrorna, 2023, nådde partiet inte ens upp i 10 000 medlemmar i en sjunkande trend.
Partiet har inte klarat av att hantera Jan Björklunds avgång. Eller, Jan Björklund såg till att smita undan i tid och lämnade efter sig ett parti söndertrasat bortom all räddning.
So wie so så ser det allt mörkare ut på den liberala avbytarbänken.
Extramaterial:
Jakob Olofsgårds slutord som partisekreterare i partiets interna app.
Johan Westerholm
