Så blev vänstern en politisk teater

På Första maj i år framstod vänstern som mer splittrad än samlad. Medan ytterhögern har rört sig mot bred inkludering, har vänstern snarare rört sig mot en exkluderande gemenskap. Storslagna ord om solidaritet ekar, men bakom kulisserna är både strategi och samarbete i spillror. Magasinet Konkrets Behrang Kianzad konstaterar att samsynen kring den så kallade ’vänsterns’ ideologiska, organisatoriska, strategiska samt mediala elände är nog det enda som förenar dess olika falanger.
Inom vänstern hörs mest klagan över medieklimatet, men konkreta handlingsplaner saknas. Bortom tomma paroller om ”organisering” verkar de flesta vänstersinnade tro att organisering anno 2025 handlar om att anordna demonstrationer, skriva debattartiklar i gammelpressen eller ytterligare ett hashtag-drev med rop på cancellering av person X eller person Y som enligt en samlad tyckokrati bör bindas vid skampålen.
Mediestrategi saknas
Magasinet Konkret har sedan sin start konstaterat att vänsterns mediestrategier ”lyser med sin frånvaro”. I decennier har vänstersajter famlat ensamma med små resurser och förlitat sig på statligt mediestöd, medan högerns miljonregn i kombination med dedikerade aktivister driver fram megafoner med enorm räckvidd. Så länge progressiva röster tävlar om små slantar i stället för att enas, förblir högerns mediedominans obruten, något som en gymnasist kan konstatera.
Solidariteten mellan vänsterns medier är närmast obefintlig. Dagens ETC blir ett tydligt exempel: medan ETC i ledarkrönikor ropar efter ”nya medier och strategier”, kör de själva sitt eget race och agerar som om inga andra vänstertidningar finns. Samma förhållande gäller Flamman, som i utskick efter utskick utmålar sig själv som närmast det enda ”vänstermagasinet”. I stark konkurrens med ETC som också anser sig vara detsamma. Samtidigt skickar båda ut larmskrivelser om ekonomisk ruin flera gånger i veckan – trots att t.ex. ETC:s annonseringsbudget på Facebook överstiger femhundratusen kronor per kvartal .
Att man inte ens haft visionen att skapa gemensamma medieplattformar, eller åtminstone länka till och stötta varandras narrativ, är ett ödesdigert misstag – särskilt när högerns medier redan samlats på bred front. Som vi har konstaterat, utan samarbeten som sker på bred front hos ’den andra sidan’ är det svårt att se en framkomlig väg. Därför togs initiativ till något som vi kallade för Publicistkamraterna, då vi mot bättre vetande hade visionen att försöka skapa en samsyn. Just det som ideligen tjatas om i den ena efter andra krönikan av Södermalmsvänstern men även Fackvänstern.
Även på gräsrotsnivå sviktar organiseringen. Syndikalisten Rasmus Hästbacka beskriver idag på Första maj svenska folkrörelser och fackföreningar som på dekis: ”Det är knappt ens något snack om organisering och ytterst få verkar ha koll på vad detta hantverk innebär.” Även om budskapet ”organisera!” är populärt bland partiledare och diverse aktivister, ekar det tomt när kamraterna inte byggt upp rörelser på arbetsplats och lokal nivå.
Vi bör här även påpeka att den verkliga organiseringen idag sker närmast uteslutande på nätet med dedikerade nätkrigare, algoritm-trollkarlar och meme-makare – något som helt saknas hos den progressiva sidan.
Första maj hade behövt en omstart som går bortom tomma paroller. Medieägande spelar en avgörande roll för opinionen, där högerns dominans är bevis på att långsiktiga satsningar lönar sig, som vi även tidigare konstaterat.
Vänstern måste dra lärdom av detta: investera i gemensamma plattformar, strukturera sina kamrater och verkligen leva solidaritet i praktiken. Annars förblir slagorden om rättvisa bara ekon från ett slaget läger – medan högern rustar sig för framtiden.
Moralism och cirkus ersätter handling
Idag framstår den självutnämnda vänstern ofta mer som ett spektakel än som en kraft i samhällsomvälvning. Det ger intrycket att vänstern blivit mer en cirkus än en rörelse för samhällsförändring. Magasinet Konkret påpekar att vänstern har ”fokus på symbolism hellre än substans och kollektivism” . Politiska strider reduceras till Twitter-krig och Instagram-statusuppdateringar, där man tävlar om vem som mest övertygande kan markera sin godhet, istället för att föra kamp för klassintressen eller konkreta reformer. Detta skapar bilden av en vänster som föredrar cirkus framför strategisk kamp, vilket i längden förminskar varje seriöst politiskt budskap.
Vänsterns strävan efter symbolpolitik har gått från det meningsfulla till det absurda. Magasinet Konkret beskriver hur symbolpolitiken blivit ”ett självändamål, en fetisch, en snuttefilt för den progressiva medelklassen som hellre ’markerar’ än faktiskt åstadkommer något verkligt betydande politiskt” .
Det vill säga: bättre att byta profilbild och skriva moraliska småtexter än att organisera planeringsmöten eller bygga folkrörelser. Att markera ett etiskt ställningstagande på sociala medier har blivit viktigare än att genomföra praktiska politiska förändringar. Konsekvensen är att vänstern nöjer sig med att deklarera sina ståndpunkter utan att omsätta dem i handling, och att varje pragmatisk strategi försvinner i ett vakuum av högtravande principiella uttalanden.
Det är ingen slump att allt förvandlas till performativa gester. Vänsterns engagemang tenderar att stanna vid hashtags och upprop, utan egen substans. Som vi ironiskt konstaterat, om man tror att man kan mota fascister med en lagom dos av Kumbaya och kombucha och därmed lajva engagerad aktivist, så har man just inte förstått något av de senaste decenniernas mediala och politiska utveckling. Rent utsagt, skaffa en egen trollfabrik, eller håll käften! Det är lärdomen.
Vänstern har med andra ord förvandlats till politisk teater, där genuin förändring hamnat i skuggan av tomma floskler – och varje ideologisk motståndare definieras bort istället för att bemötas sakligt.
Behrang Kianzad
Magasinet Konkret
Artikeln har, i annan form, även publicerats på Magasinet Konkret på Första maj.
Om Magasinet Konkret
Opulens förlag AB ger sedan våren 2023 ut samhällsmagasinet Magasinet Konkret. Magasinet Konkret är en progressiv oppositionell tidskrift för samhälls- och mediegranskning som även innehåller kulturjournalistik. Konkret har aldrig, i likhet med Ledarsidorna fått tidskriftsstöd.