Turkiets nationalistiska och konservativa gir i samband med det turkiska valet måste ses som en framgång för Erdogan. Han har nu förutsättningar att skapa det han eftersträvat under en lång tid, ett återuppståndet kalifat. Och förberedelserna blir allt tydligare där nu den sextonuddiga stjärnan tar allt mer plats i kommunikationen. En symbol som knyter samman framtiden med historien.

I och med det senaste turkiska valet har landet gjort en kraftigt nationalistisk och konservativ gir. I den mån det kommer ske förhandlingar med den tillträdande presidenten, vem det nu blir, så kommer nationalistiska krafter vara väldigt starka, säger Aras Lindh, Utrikespolitiska institutet till Dagens Nyheter.

Relaterat: Turkiet: Fördel Erdogan inför den andra omgången

Det som förenade flera av oppositionspartierna var motståndet mot den sittande presidenten Recep Tayyip Erdoğan. Efter att den tredje presidentkandidaten från den första omgången,  MHP:s kandidat Sinan Oğan, uppmanat sina väljare att rösta på Erdogan i den andra omgången är valet avgjort. 

Men redan innan Oğan valde att ge sitt stöd till  ter det sig osannolikt att utmanaren Mehmet Kilicdaroglu, som i relativa termer representerar en liberal västtillvänd vänsterpolitik skulle kunna få röster från ett i grunden nationalfascistiskt parti. 

En inte orimlig jämförelse är att inbilla sig att Elsa Widding, tidigare riksdagsledamot för Sverigedemokraterna skulle ansluta sig till Miljöpartiets riksdagsgrupp.

Den styrande parlamentariska majoriteten, saknar endast 38 mandat till att få ”supermajoritet” och kunna göra ändringar i konstitutionen. Vilket Erdogan tidigt har aviserat. 

– Nationalismen har alltid varit närvarande i turkisk politik, det går tillbaka till republikens grundande för hundra år sedan. Det handlade om att bygga en nationalstat av västerländska mått, något som AKP till viss del utmanade när de kom till makten 2002, säger Aras Lindh till Dagens Nyheter.

I oppositionen, som bara hölls samman av motståndet mot Erdogan som person, finns det partier som mycket väl kan övertygas att byta sida i enskilda frågor och rösta med olika konstitutionella reformer.

Relaterat: Moskénätverken som säkrade Erdogans valframgångar

Preludium till ett kalifat

AKP, och Erdogan har andra ambitioner med Turkiet än att stanna vid en nationalstat. Erdogan har under sin ämbetsperiod utökat Turkiets intresse- och inflytandesfär från Libyen i väster, Ungern i norr och Somalia i Söder. En sfär som sammanfaller med det Osmanska imperiets yttersta gränser.

Erdogan har även visat stor omsorg om de kvarvarande ättlingarna till den siste kalifen. Inte bara visar han dessa respekt utan han engagerade sig i deras säkerhet när det syriska inbördeskriget bröt ut. Han kom personligen att säkerställa deras evakuering och framför själv sina och Turkiets kondoleanser vid dödsfall inom den tidigare dynastin.

Samtidigt som valet 2018 kom att innebära att allt mer makt samlades under presidentämbetet har Erdogan samlat mer makt till sig själv.. Sedan 2018 är presidenten även regeringschef och leder ministerrådet som utses i förhandlingar mellan presidenten och parlamentet. Denna reform, menar Erdogan, skall nu utvärderas och kompletteras inom ramen för den kommande mandatperioden.

Relaterat: Turkiet: Erdogan utlovar “Kalifatets återkomst”

Och det finns nu allt starkare tecken på att de turkiska väljarna vid 2023 års val inte bara valde Turkiets siste president utan även det nya Turkiets första kalif. För inte bara retoriken och den förda utrikespolitiken tyder på att något i den riktningen ligger i korten. Symbolspråket de senaste veckorna är i det närmaste explicit. Den sextonuddiga stjärnan har gjort en återkomst i allt fler officiella sammanhang och knyter ihop framtiden med historien.

Den sextonuddiga stjärnan

Den sextonuddiga stjärnan är ett emblem som användes i Osmanska riket, som var en av de mest mäktiga staterna i världen under sin tid. Denna stjärna, även känd som “Kayı , ”solsymbolen”, representerar osmanska sultanens roll som både politisk och religiös ledare.

Stjärnan själv består av 16 uddar som antas representera de 16 turkiska rikena eller dynastierna som existerade före det Osmanska riket i Anatolien. Dessa inkluderar stora imperier som Seljukerna och Timuriderna.

Stjärnan symboliserade Osmanska rikets anspråk på att vara arvtagare till dessa tidigare turkiska stater och deras kulturella och politiska arv. Den användes också för att framhäva rikets betydelse och makt i den islamiska världen. Symbolen användes ofta på flaggor, mynt, och andra offentliga insignier.

Idag är den sextonuddiga stjärnan insignie för det turkiska presidentämbetet. Med en sol i mitten och 16 små stjärnor runt omkring.

Solen representerar Republiken Turkiet och stjärnorna representerar de 16 imperier som grundades av turkarna i Anatolien i historien. Dessa imperier utgörs av storhunner, västhunner, europeiska hunner. Ak Hun, Göktürk, Avar, Khazar, Uygur, Karahan, Ghaznavider, Stora Seljuker, Khwarazmshahs, Altınordu, Timur, Babur och det senaste, det Osmanska.

Det är knappast slumpen som gjort att Erdogan satt sig själv framför denna symbolik i olika sammanhang. Och lika välregisserade är hans olika entréer vid olika framträdanden. Där hans ankomst flankeras av 16 män iklädda tidstypiska dräkter för de respektive dynastierna.

Kalifens ankomst, den obestridde samlande symbolen för att leda Turkiet in i framtiden och göra anspråk på sin självklara plats. Han går långsamt flankerad av symboler för de sexton tidigare dynastierna.

Det turkiska valresultatet var, trots att Turkiet tvingats till en andra valomgång i valet till president, en framgång för den teologiskt skolade Erdogan. Med en möjlig supermajoritet i parlamentet med nationalistisk slagsida ligger hans eget mål inom räckhåll. Han kan då med få eftergifter genomföra de reformer som krävs.

För att återinträda som kalif. Knyta ihop historien med framtiden somTurkiets obestridde högste politiske och religiösa ledare.