En borgerlighet söker sin ledare
De senaste opinionsundersökningarna och det tankesmedjegemensamma utspelet om ett “Tidö 2.0” befäster en tydlig trend inför det sista riksdagsåret under mandatperioden. Borgerligheten söker sin ledare och identitet samtidigt som socialdemokraterna nu gått in i full ”valrörelsemod”. En situation som innebär att klockan på ett eller annat sätt tickar allt snabbare för statsministern.
Om det vore val i dag så skulle Tidöpartierna gå mot ett nederlag, enligt DN/Ipsos septembermätning. Liberalerna ser ut att ha parkerat sig under spärren till riksdagen på tre procent samtidigt som Moderaterna fortsätter sin resa ner mot nivåerna som Bo Lundgren hade som partiledare.
Med 18 procent ligger partiet drygt en procentenhet under valresultatet samtidigt som Sverigedemokraterna fortsätter sin etablering som Sveriges näst största parti med 21 procent. Oppositionsledande Socialdemokraterna med Magdalena Andersson attraherar lite drygt en tredjedel av väljarna och landar på 35 procent.
Opinionsföretaget Ipsos har delvis bytt mätmetod och resultatet är inte fullt ut jämförbart med det marknadsledande Novus fullt ut vetenskapligt belagda metoder. Ipsos visar samma tendenser i svensk politik som Novus. I Novus mätning för september fick S 34,6 procent, M 17 procent samt SD 23,9 procent.
Novus är det institut som pekar på rörelser mellan partierna. M tappar väljare till ”soffan”, L och SD samt vinner lite från S. S å sin sida tappar stort till ”soffan” men också till SD och M samt vinner från C, bland förstagångsväljare, V och MP. SD vinner främst väljare från KD men även bland förstagångsväljare och från S, ”soffan” och M.
Bilden är dock tydlig. Att samtidigt som S partiledare Magdalena Andersson för tillfället har konsoliderat sitt stöd i intervallet 33-35 procent så befinner sig satsminister Ulf Kristersson (M) sig i fritt fall. Och med en regeringschef med sitt parti som allt mer utmanas från stödpartiet SD tonar en borgerlighet fram utan tydlig ledning och utan egentlig färdriktning.
Det fokus som statsministern visat för könsbyten med hjälp av BankID och förbud mot vissa jaktvapen samt stöd till hel- eller halvkorrupta särintressen inom den gröna omställningen har inte bidragit till bilden av en handlingskraftig regering.
Gemensamt utspel ska rädda regeringen
Tankesmedjorna Timbro och Oikos gemensamma utspel om ett ”Tidö 2.0”-manifest är dock ett utspel som sannolikt är tänkt att konsolidera regeringsunderlaget . Manifestet publicerades i veckan på DN Debatt och är att beteckna som en svensk variant på den republikanska tankesmedjan Heritage Foundations ”Project 2025”.
Det tankesmedjegemensamma utspelet har fått stort genomslag internt moderaterna som för närvarande står mitt uppe i att utforma listorna i valet till riksdagen 2026. Utspelet tidigare i veckan tog många valberedningar inom M med överraskning som nu måste börja se över vilka företrädare som är beredda att föra den politik som manifestet ”Tidö 2.0 – Nystart för Sverige” innebär. Manifestet omfattar 132 konkreta politiska förslag.
I direkt anslutning till att Timbro och Oikos lanserade manifestet kom delvis andra signaler från framför allt tankesmedjan Timbro. Chefsekonomoen Fredrik Kopsch höll i en intervju i tidningen ETC öppet för att i det kommande valet lägga sin röst på ett parti utanför dagens regeringsunderlag. Han kallar svensk migrationspolitik ”inhuman” och menar att det stora hotet idag inte kommer från socialismen utan nationalismen.
– Jag utesluter inte att rösta på Miljöpartiet, säger han i en lång intervju med Dagens ETC.
Signalerna som skickas ut från framför allt Timbro är med andra ord inte helt lätta att följa, samtidigt är det väl känt att såväl nuvarande VD, den tidigare statssekreteraren och Sveriges mest kände fritidsfiskare PM Nilsson samt hans företrädare den nuvarande biståndsministern Benjamin Dousa står statsministern närmare än många andra. Bägge ingår i Ulf Kristerssons privata umgänge även utom tjänsten.
Bägge har stor påverkan på statsministerns prioriteringar och utveckling av ledarskapet.
Benjamin Dousa har förflyttat tyngdpunkten på UD och är idag att betrakta som en förlängning på merparten av Margot Wallströms (S) utrikespolitiska inriktning med uttalade antipatier mot staten Israel.
Med opinionsundersökningarna som bas och de olika utspelen och signalerna framträder en bild av en vilsen borgerlighet. En borgerlighet som söker sin ledare som kan lotsa regeringsunderlaget genom det sista riksdagsåret och den kommande valrörelsen denna mandatperiod. Politiska utspel och signaler som inte upplevs som helt koordinerade med det manifest som PM Nilssons tankesmedja kommunicerat.
Att borgerligheten, och därmed regeringsunderlaget, söker sin ledare och identitet står därmed klart samtidigt som socialdemokraterna nu gått in i full ”valrörelsemod” vilket innebär att klockan på ett eller annat sätt tickar allt snabbare för statsministern.
Johan Westerholm
