Korruption – Hotet från insidan
Den avgående statsåklagaren mot korruption tecknar i en intervju i Dagens Nyheter en mörk bild av rättsväsendets förmåga och kapacitet att möta det hot som äter upp demokratin inifrån. Ett hot som är reellt och som redan fått fäste och är etablerat inom såväl civilsamhällets statsbidrag, biståndet som försvarsmaterielanskaffningen genom raffinerade system av kick-backs till de tjänstemän som gör affärer som aldrig borde ha ägt rum möjliga.
Sverige har sjunkit de senaste tio åren på Transparency International, den lista som jämför världens länder och där de upplevt minst korrupta ligger i topp. Den nu avgående statsåklagaren Thomas Forsberg kallar i ett porträtt i DN korruptionen samhällets osynliga fiende, som eroderar tilliten och rättvisan utan att någon märker det, förrän det är för sent.
Relaterat: Mjuk korruption etablerad i statsförvaltningen
Här finns inga brottsoffer som slår larm, istället tjänar alla direkt inblandade på det. Till exempel arbetsförmedlare som beviljar felaktiga bidrag eller besiktningstekniker som godkänner bilar mot mutor.
– Ytterst leder detta till att demokratin försämras, säger Thomas Forsberg.
Forsberg närmar sig i sin problemformulering det som den tyske filosofen Hanna Arendt, som definierat ”den banala ondskan” menar är hotet med ett samhälle utan tillit. Ett samhälle utan tillit, där ingen längre litar på varandra, skapar ett folk som kan förmås göra vad som helst. Det är detta som är det stora hotet med korruption.
Och att Sverige skulle vara korruptionsfritt är en väl befäst myt. Transparency International mäter endast upplevd korruption, inte reell vilket statsåklagare Forsberg beskriver orsakssambanden bakom.
Det saknas resurser och nämner vilka resurser som han tilldelades för att utreda en av biståndsmyndigheten Sidas största korruptionsskandaler på senare år. Där den släppte Sida-chefen som misstänks ha förskingat miljonbelopp men där utredningen står stilla för att polisen saknar franskspråkig personal.
Bara inom det biståndsindustriella komplexet finns ett flertal exempel som lagts ned eller aldrig ens startat. Som den när den dåvarande biståndsministern Carin Jämtin (S) initierade ett folkräkningsprojekt tillsammans med Sydafrikas dåvarande vicepresident Jacob Zuma i Kongo Kinshasa 2005. I vilken utsträckning projektet ens genomfördes vet sannolikt endast Carin Jämtin och den på UD ansvarige tjänstemannen Helena Rietz. Någon slutrapport upprättades aldrig eftersom Rietz avbröt sitt ambassadörskap i Kongo Kinshasa i förtid. Några år senare dök hon upp i Jordaniens huvudstad Amman.
I samband med att Rietz lämnade över ambassadörskapet i Amman till Erik Ullenhag genomförde Riksrevisionen en revidering av ambassadens hantering av visum. Riksrevisionen kunde avslöja att det pågick en omfattande handel med de svenska viseringarna till EU på den svarta marknaden. En handel och korruption som aldrig utreddes.
Inte heller gick Sida till botten med den vidareförmedling av europeiska biståndsmedel under den svenske konsuln i Jerusalems projektledning till Hamas som Ledarsidorna kunde avslöja 2017. Det inträffade ansågs så pass allvarligt att Sveriges nordiska grannländer stängde av Sverige från allt biståndssamarbete. Norge begärde senare sina utbetalade pengar tillbaka från den Palestinska Myndigheten, PA. Utan resultat och till stor irritation över Sveriges agerande.
Trots detta menar biståndsmyndigheten Sida i sina årliga korruptionsrapporter till regeringen att graden av korruption inom biståndsmyndigheten är så pass liten att den i praktiken är försumbar.
Om korruptionen inom biståndet är stort så finns det ett ännu större svart hål på försvarsmaterielsidan. Där miljarderna nu utan styrning och kontroll tillåts flöda in på Försvarets Materielverk för mer eller mindre panikartade materielinköp. Erfarenhetsmässigt, även internationellt, så leder stora kapitaltillskott till denna sektor till omfattande strukturer av ”kick-backs” där enskilda tjänstemän kan få omvända bonusar från särskilt utvalda leverantörer för allt från att myndigheten köper in vapenstativ till prickskyttar till andra mer avancerade system som till exempel 155 mm fälthaubitsammunition.
Relaterat: Mjuk korruption präglade kreditgivningen till Northvolt
De stativ för arméns prickskyttar som FMV köper in är av så dålig kvalitet, egentligen avsedda för kameror, att de går sönder efter en veckas användning och soldaterna numera köper egna. För egna pengar.
Exemplen är många. Och även om den avgående statsåklagaren ser 2030 framför sig som det år där korruptionsfrågorna kommer kunna ta plats i den politiska debatten så är det frågan om inte det är i senaste laget.
Kreditgivningen till Vargas-bolagen Northvolt och Stegra är kantat med så många märkligheter, däribland plundring av AP-fonder, att de förtjänar en helt egen och fristående utredning.
Relaterat: Korruption utgör det största hotet mot demokratin
Vid valet 2030 kan den idag uppenbara korruptionen i flera samhällssektorer, som nämnts i exemplen ovan, visa sig ha trasat sönder den svenska demokratin så mycket att det folk som går till valurnorna då, det folket kan förmås att rösta på vad som helst. För att vara kapabla till att göra vad som helst.
Johan Westerholm
