En ny rättsordning har börjat breda ut sig i svenska domstolar. Där praxis tränger undan vad som regleras i lag och grundlag. En mer anglosaxisk rättsordning som inte på något sätt har stöd i lag menar den oberoende skribenten Deniz Eryilmaz.

Förvaltnings- samt mark- och miljödomstolarnas rättstillämpning förefaller vara ett lotteri, snarare än domstolar som ska kontrollera att beslutsmyndigheter har fattar rättssäkra beslut. 

Ärenden eller mål som inte får omfattande medial uppmärksamhet, antingen innan eller under handläggningen i målet, kan utmynna i vilket beslut som helst. 

Det är verkligen dags att riksdagen konstitutionsutskott går i genom dessa domstolars handläggning och rättstillämpning. 

Något av det mest rättssäkra någon ska anses ha, är ett egendomsskydd. 

Grundlagsskydd – ”vars och ens egendom är tryggad”

Enligt svensk grundlag ska vars och ens egendom vara tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.

Ledarsidornas granskning visar att Mark- och miljööverdomstolen,  överspelar egendomsskyddet, och har även i mål låtit bli att motivera anledningen till detta, med hänvisning till praxis. Detta är absolut inte tillåtet. Lag står över praxis och grundlag står över lag. 

Mark- och miljööverdomstolen har i mål utvecklat en praxis där de inte vill motivera skäl till nekat prövningstillstånd. Detta är dock inte tillåtet. Rättskipningen hos Mark- och miljööverdomstolen sker med stöd iLag (1996:242) om domstolsärenden. Enligt 28 § i denna lag stadgas en långtgående motiveringsskyldighet. Men nu kan Ledarsidorna avslöja att Mark- och miljööverdomstolen struntar i lagbestämmelsen och menar att domstolen använder en accepterad praxis, som alltså inte är lagfäst.

En sådan ordning hade varit möjlig i Storbritannien som tillämpar “Common Law”, eller sedvanerättsbaserad rättstillämpning som förändras över tid med jury-systemet. I Sverige är detta omöjligt då det här tillämpas kodifierad lagstiftning, eller så kallad “Code Law” vilket är  den vanligaste rättstillämpningen.

Ledarsidorna har sökt ansvarig hos domstolen för intervju kring dessa förfaranden, men har ännu inte lyckats nå denne. 

Deniz Eryilmaz

Oberoende skribent