Dagen efter det turkiska valet är avgjort återvänder vardagen till Ankara och världen. För Sveriges vidkommande är förhoppningarna på att ansökningsprocessen till NATO nu lättar. Men Turkiet har andra problem än Sverige. Sveriges eventuella medlemskap hänger nu på avsevärt mycket mer än några F-16. Det bör inte uteslutas att NATO kommer se flera turkiska tilläggskrav för att gå Sverige till mötes.

Turkiets president Recep Tayyip Erdogan utropade strax efter klockan 19 svensk tid seger i presidentvalet. Han tackade för stödet och sade i ett tal framför anhängare att han fått förtroende att styra landet i ytterligare fem år.

Vad det kommer att innebära för den svenska ansökan till fullt medlemskap i försvarsalliansen NATO går det inte att svara på än att förutsättningarna kan ha förbättrats. Hade utmanaren Kemal Kılıçdaroğlu vunnit hade han haft hantera ett parlament som kontrolleras av AKP. Som kunnat blockera varje beslut om en ratificering mot presidentens vilja. Som det turkiska valet nu kom att utvecklas blir det en väsentligt stabilare politisk situation i Turkiet. Med allt vad det kommer innebära.

Relaterat: Så dikterar de Grå vargarna kraven på Sverige

För det svenska medlemskapet handlar inte bara om att Turkiet ska få förvärva det amerikanska flygvapensystemet F-16, ett system som Turkiet egentligen inte har råd med eller har något större behov av så länge det bara är det turkiska territoriet och luftrummet som ska försvaras.

Relaterat: Moskénätverken som säkrade Erdogans valframgångar

Turkiets finanser en härdsmälta av skenande skulder

Turkiet har också en växande utlandsskuld, idag uppgår den till drygt 51 procent av GDP. Denna skuld har blivit allt svårare att finansiera eftersom devalveringen har ökat den effektiva räntekostnaden för återbetalningar av utlandsskulder.

Det stora turkiska bytesbalansunderskottet innebär också att det måste locka till sig kapitalflöden för att finansiera underskottet. Turkiet behöver hitta cirka 200 miljarder dollar per år för att finansiera sitt underskott i bytesbalansen och förfallande skulder. Men efter försök att stärka valutan har staten bara begränsade valutareserver kvar på bara 85 miljarder dollar.

Lågräntepolitiken i kombination med en hyperinflation samt ständiga devalveringar har gjort att tillväxten ökar. Men det är en kortvarig sockerchock. Lånen tas i euro och amerikanska dollar och skall betalas tillbaka i samma valuta. För euro och dollar som Turkiet inte har.

I den ryska björnens gap

Det gör Turkiet sårbart. Turkiet har behöv förlita sig på krediter från energiproducenter som Ryssland och Qatar. Förra året fick landet 25 miljarder dollar i informellt stöd, d.v.s. mestadels krediter från Ryssland. En lösning som är ohållbar i längden.

Dessa krediter är intimt kopplade till Turkiets roll som mäklare och transportör av rysk olja på den gråa, oreglerade, oljemarknaden vilket Ledarsidorna tidigare beskrivit. Denna grå oljemarknad kommer bara existera så länge Ryssland är satt under internationella sanktioner och intäkterna från denna täcker heller inte upp för Turkiets kapitalbehov.

Ryssland, och Kina som är det andra alternativet för att stadga upp de turkiska finanserna, är antingen omöjliga eller alltför riskfyllda alternativ för att kapitalisera upp den turkiska ekonomin långsiktigt. Erdogan kommer aldrig att riskera att Kina får något avgörande inflytande på hans och Turkiets framtida vägval. Vägval där alla tre länder är konkurrenter med varandra på den afrikanska kontinenten i olika omfattning.

Relaterat: Har Turkiet redan passerat det demokratiska vägskälet?

Turkiet statsfinansiella problem är av sådan omfattning att landet måste ha flera ben att stå på. Som USA. Men det bygger på att USA får med sig andra länder med starkare finanser än de själva har samt att varje sådan lösning måste vara stabil nog att överleva ett amerikanskt presidentval. Donald Trump, men även andra republikanska kandidater, kommer inte att långsiktigt honorera en förstärkning av Turkiets ekonomi på amerikanska skattebetalares bekostnad.

Det är dock för Sveriges vidkommande klart att resan mot ett NATO-medlemskap är helt beroende av USA. Och det kan inte uteslutas att Turkiet kommer sockra sina krav på att villkora inte bara ett köp av F 16 utan även andra former av stödpaket för att inte ”tvingas” vända sig mot Kina och Ryssland för ett fördjupat samarbete.

Försvarsministrarna för Ryssland, Turkiet, Iran och Syrien har nyligen träffats i Moskva i syfte att fördjupa sitt säkerhetspolitiska samarbete. Rysslands Vladimir Putin var en av de första statscheferna att gratulera Erdogan till valsegern.