2023 kommer bli medelklassens år. Men inte ur ett positivt perspektiv utan mer med stora osäkerheter kring hur mycket av medelklassen och hur många företag som kommer överleva. Frågan är med hur mycket medelklassen, eller det som är demokratibärarna, kommer krympa.

Nyårskrönikor skall, eller brukar vara, framåtsyftande och skrivna i en positiv anda. Är de inte det utan ser på året som gått ur ett retroperspektiv så brukar författaren i varje fall anstränga sig att på något sätt inte vara för dyster.

Men i år är det inte lätt att mobilisera någon glädje. Vare sig inför framtiden eller i historiebeskrivningen av året som gått. Det ryska folkrättsvidriga anfallskriget mot Ukraina vände upp och ned på alla spelplaner.

Valresultat med besvikelser

I det svenska inrikespolitiska perspektivet är det naturligtvis glädjande att Miljöpartiet fick lämna regeringen i början på året samt i varje fall inledningsvis att det sent om sider blev ett regeringsskifte. Som i varje fall skapade illussionen om en ny riktning för Sverige.

Illussionen kom dock snabbt på skam. Utlovade skattesänkningar på till exempel alkohol uteblev samtidigt som regeringen Kristersson snabbt tvingades till att bryta löfte efter löfte på energiområdet. Av de utlovade sänkningarna på drivmedel på upp till fem kronor vid pump blev det istället 14 öre. En sänkning som kort därefter åts upp av höjda världsmarknadspriser på olja.

Generellt har regeringen Kristersson, helt i strid mot sin ideologiska grundplattform, satsat på olika former av komplexa bidragsstrukturer istället för att göra som Sveriges grannländer, sänka skatter och momssatser. Bidrag som det råder en stor osäkerhet kring när de kan komma att betalas ut till hushåll och företag. Det närmaste man kommit är att tillåta företag anstånd med skatteinbetalningarna för 2023.

Och sprickan i regeringen i synen på statsbidrag till civilsamhället ligger allt mer i öppen dager. Det är i detta fall Kristdemokraterna som håller emot som samtidigt fört över ansvaret för religiösa frågor till socialdepartementet. Det religiösa perspektivet kommer som konsekvens av detta prägla det allmänna vård- och omsorgsåtagandet samtidigt som regeringen med det beslutet öppnar kranarna för ytterligare statsbidragsfinansiering till organisationer företrädande olika former av religiösa vanföreställningar. Allt kommer bero på hur bidragsansökningarna utformas.

Reformer kommer på skam

För en yttre betraktare finns det inte mycket att glädjas åt förutom möjligtvis reformerna på utrikesdepartementet. Men dessa kommer att motarbetas inte bara av Sida och internt av ”opolitiska” S-tjänstemän utan även av det faktum att detta reformmoment effektivt hindras av att Socialdemokraterna fortsätter kontrollera rekryteringen till utrikesdepartementet men inte minst att Sveriges åtaganden till biståndsmottagarländerna eller organisationer som till exempel UNWRA löper i flera år framåt.

En omriktning som utlovades av biståndet kommer ta år att genomföra. Och 2026 är det val till riksdagen igen varför det kan anses osäkert om kvartetten Billström, Forsell, Janse och Knutsson kommer kunna åstadkomma något substantiellt eller mätbart under 2023.

Men allvarligast är ekonomin. 2023 kan bli det år då medelklassen krymper. En bred medelklass är den enskilt viktigaste förutsättningen för varje demokrati. En bildad medelklass som ser värdet i en gemensamt finansierad skola, vård och omsorg som är tillgänglig för alla. Fattig som rik. Som inser att detta är garanten för att ingen ska behöva gå hungrig till sömns. 

Krymper denna medelklass ökar polariseringe och därmed öppnas för ett radikalare, och hårdare, politiskt samtal där våldet kryper allt närmare. Inte bara i form av en ökad kriminalitet utan även i form av ett politiskt våld. Inte bara den nationalistiska rörelsen har ett omfattande våldskapital, även vänstern och ekoanarkister ute i Europa visar upp allt tydligare våldstendenser. Där det under året genomförts olika former av erfarenhetsutbyte i Sverige.

Attentatsplanerna mot Centerpartiets avgående partiledare Annie Lööf kan visa sig bara vara början på en än mer dramatisk och farlig utveckling.

Medelklassens flytvästar

2023 kommer bli det år där medelklassen, och för den del alla som kan, bör se över sina finansiella flytvästar. Att de är i så gott skick att de kan bära det enskilda hushållet tillräckligt länge när nu alla kastas ut på djupt och okänt vatten. Och för vissa hushåll är flytvästarna i så pass dåligt skick att de bara kan hålla vissa över ytan. Och inte kunna hjälpa grannar, föräldrar, barn eller släktingar i någon mån alls.

2023 kommer bli medelklassens år. Men inte ur ett positivt perspektiv utan med stora osäkerheter kring hur mycket av denna medelklass och företag som kommer överleva.

Många kommer fara illa, det vet vi redan. Frågan är hur många och med hur mycket medelklassen, eller demokratibärarna, kommer krympa.