En artikel i Foreign Policy belyser, trots att den inte har något med det svenska valet 2022 att göra, väl hur informationskriget kring synen på islamism nu förs i västvärlden. Men inte direkt utan indirekt. Hur viktigt det kommer vara med ett källkritiskt förhållningssätt inte bara till texten som sådan utan även granska vad avsändarna har tagit för positioner i andra sammanhang.

Den egyptisk-brittiske journalisten Ola Salem beskriver i en artikel i Foreign Policy tillsammas med den erkände IS-experten Hassan Hassan hur främst Saudiarabien närmar sig olika högerpopulistiska politiker och regimer i väst för att sätta bilden av islamism som hot mot demokratin. Artikelförfattarna menar att arabiska regimer skulle ha utvvecklats till världens mäktigaste islamofober.

Artikeln har sina poänger för vad det handlar om i förlängningen är en form av ”battle of ideas”, eller ideologiernas kamp. Där varje sida gör sitt för att påverka världsopinionen. 

På ena sidan, den som pekas ut i artikeln, står främst Saudiarabien som bör betecknas som en regional stormakt med sin allierade i UAN. På den andra sidan denna kamp står den axel som börjar i Doha och går via mullornas Iran för att landa i Turkiets huvudstad Ankara med president Recep Tayyip Erdogan och hans maktparti AKP.

Även om Hassan Hassan är en av världens mest ansedda experter på den Islamiska Staten så är artikeln i Foreign Policy inte oproblematisk. Hans medförfattarinna, Ola Salem, för i andra sammanhang, främst på nyhetssidan New/Lines en i det närmast undfallande eller starkt apologetisk nyhetsbevakning i relation till mullornas Iran och inte minst Turkiet. Turkiet bedöms idag vara en av världens mest repressiva regimer i relation till journalister och fri press.

Relaterat: Så påverkas EU av Turkiets syn på islamism

Salem och Hassan kritiserar ensidigt den part som vilar främst på Saudiarabien och tar inte i någon mening upp vad den andra parten, som bland annat kontrollerar nyhetssidan al Jazeera representerar även om de i närmast i en bisats nämner att den islamism som kritiseras av främst Saudiarabien kan utgöra ett problem.

Al Jazeera kontrolleras av Qatars regim och även om den engelstalande kanalen i väst upplevs som neutral i relativa termer är den arabisktalande kanalen att betrakta som en ren propagandakanal för det Muslimska brödraskapet. I denna kanal har Brödraskapets andlige ledare, med säte i just Qatar, oemotsagd kunnat sprida sin propaganda där han bland annat hyllar Hitler samt menar att muslimerna, de rättrogna, ska avsluta det som Hitler en gång påbörjade.

Det som är kanske mest talande är hur författarna beskriver mordet på Jamal Kashoggi, den saudiarabiske journalist som mördades och styckades under bestialiska former på det saudiarabiska konsulatet i Ankara. Författarna går aldrig in på vilken motivbild som kunde ha funnits för Saudiarabien att utföra detta dåd. 

Kashoggi hade ett pris på sitt huvud. I huvudsak inte för att han i amerikansk media kritiserade kronprins Mohammed bin Salman och den saudiarabiska regimen utan för hans engagemang i det Muslimska brödraskapet. Kashoggi var att betrakta som en av Brödraskapets tyngsta och mest inflytelserika makthavare på den arabiska halvön.

Relaterat: Jamal Kashoggi – En parentes i historien om historien

Det Muslimska brödraskapet fick för ett år sedan en fatwa uttalad över sig från ett av världens mest inflytelserika shura-råd, det vid al Azhaar-universitetet i Kairo. Det är sedan dess förbjudet att vara medlem eller interagera på något sätt med Brödraskapet eller dess anhängare då dessa smutsat ner islam. Detta berör inte Salem och Hassan med en rad och har inte heller såvitt känt gjort det tidigare i andra sammanhang. Trots att den uttalade fatwan har helt kastat om hur man ser på Brödraskapet inom den teologiska världen.

Relaterat: Världens mest inflytelserika imamer förbjuder det Muslimska brödraskapet

På ett sätt är det svårt att bli klok på artikeln med de stora brister den har i att vara en neutral sakframställan i en så pass ansedd tidskrift som Foreign Policy, trots att den presenteras just som en debattartikel av experter på området. 

För det är den inte utan mer att se som en partsinlaga för den ena parten, den som domineras av mullorna i Teheran, Brödraskapet och president Erdogan men å andra sidan är den inte utan poänger eftersom bägge sidor gör sitt för att stigmatisera sin motståndare. 

Artikeln i Foreign Policy kan ses som ett ställningstagande från Ola Salem och Hassan Hassan i den konflikt inom islam, eller rättare sagt mellan två politiska rörelser i regionen för den ena parten.

Och den belyser framför allt vikten att ett samlat väst i allmänhet och kanske Sverige i synnerhet, som en av Brödraskapets viktigaste geografiska knytpunkter och geografiska plattformar, måste granska varje artikel och framfört argument källkritiskt samt inte minst från vilket perspektiv som författaren eller författarna kan sägas angripa ett problem.