Den repressiva grundlagsförändring som riksdagen i bred enighet röstade igenom tycks, efter två veckors protester från en yrvaken media, nu lagts till handlingarna. Agerandet från övrig media i relation till riksdagen lämnar en hel del övrigt att önska då lagstiftningen öppnar för hemliga tvångsmedel riktade mot delar av, eller hela, nyhetsredaktioner.

Den grundlagsändring som träder i kraft den 1 januari 2023, som riskerar att göra viss rapportering straffbar om den riskerar Sveriges bi- och multilatrala relationer eller något av samarbetsländernas anseende, fick kritik från ett yrvaket medielandskap i ungefär två veckor.

Amanda Sokolnicki är en av många ledarskribenter som under hela den tid som grundlagsändringen fortfarande gick att stoppa eller förändra konstaterar i en ledare att journalisterna gjorde bort sig. Genom sin passivitet. Sedan återgår även hon till en vardag bestående det vanliga gnället över regeringen. Det vill säga, Sokolnicki är inte speciellt mycket bättre än hela det kollektiv hon gör sig till talesperson för och dessutom kritiserar som kollektiv när hon ”vänder blad”.

Det var dock inte alla journalister som var tysta under denna process men att tro att DN i allmänhet eller Sokolnicki i synnerhet skulle nämna detta är att tro på för mycket. Det vore ett öde värre än döden att vitsorda att andra gör ett bättre jobb än dom själva. Eller åtminstone försöker.

Vad en journalist annars borde göra i den här situationen vore att ta igen det tappade förtroende de har i relation till kollegor och inte minst väljare. Att sakta och metodiskt upplysa om vad den kommande lagstiftningen kommer få för redaktionella konsekvenser.

En vet vi redan om, ett ökat inslag av självcensur kommer att inträda på redaktionerna. En självcensur i avvaktan på hur långt lagstiftningen kommer att sträcka sig. Idag är det ingen som med säkerhet kan svara på den frågan eftersom det saknas prejudicerande domstolsbeslut. Eftersom lagstiftningen är ny så kommer det krävas minst ett sådant för att media ska få klart för sig i vilket läge som åklagare och domstol kan besluta om hemliga tvångsmedel mot inte bara enskilda journalister utan hela redaktioner.

Riksdagsledamoten Jan Ericsson, M, menar på twitter att det prejudikat som skapades genom Högsta Domstolens utslag i fallet med den tidning som ocensurerat återutsände terrorattentatet i Christchurch är tillräckligt. Ericsson är bankjurist till yrket i tillägg till sin riksdagsmannakompetens.

Jag har väl inte sagt att något skulle hindra det? Men den bedömning jag hört från expertisen är att man menar att rättsfallet är relevant och kan göra att man avstår.

— Jan Ericson 🇸🇪🇺🇦 (@Ericson_ubbhult) November 17, 2022

Skall sägas att mycket av Ericssons och hans riksdagskollegors försvarslinje mot kritik kretsar kring begrepp som “hört”, “kan” och “tror”.

Han får dock mothugg av justitieråd och erfarna domare som Ledarsidorna varit i kontakt med. Dessa menar utifrån sin profession och i just grundlagsfrågor sin kompetens att 

Det går att argumentera för att HD:s avgörande ger viss ledning vid tolkning av *försvarlighetsrekvisitet* men varje rekvisit av det slaget måste tolkas i ljuset av den lag det gäller: alltså kan inte en tolkning av spionerilagens försvarlighetsrekvist avgöras enbart med ledning av det avgörandet utan nytt behövs.

Ericsson, och alla andra riksdagsledamöter som försvarar möjligheterna som öppnas med riksdagsbeslutet far med andra ord med direkt osanning när han å regeringens och socialdemokraternas vägnar, som lade ursprungsförslaget försvarar de repressiva förrändringarna i Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen.

De som delar Ericssons syn finns att återfinna i riksdagens protokoll från voteringen och samtliga kommer, med en sannolikhet gränsande till visshet, inte dra sig nämnvärt för att stifta ytterligare lagar för att behålla sina ämbeten. Oavsett hur långtgående dessa är för individen.

Till skillnad från övrig media, med opinionsbildare och professionella tyckare som Sokolnicki finns det goda skäl för Ledarsidorna att fortsätta bevaka dessa riksdagsledamöter. Och inte minst vilka ytterligare repressiva förslag de kommer trumfa igenom under denna och kommande mandatperioder.

Samt naturligtvis påbörja ett opinionsarbete för att riva upp denna grundlagsändring som öppnar för hemliga tvångsmedel riktade mot redaktioner.

Såvida inte ledamöterna kommer på att även stoppa detta.

Extramaterial:

Vilka dessa riksdagsledamöter som baserat sitt arbete på begrepp som “kan” och “tror” är kan du ta del av i filen i länken om Grundlagsvotering.

Dessa  ledamöter är sorterade efter partigrupp samt inom partigruppen boksdavsordning. Bland ledamöterna kommer du återfinna högprofilerade partiföreträdare från samtliga partier, inklusive Sverigedemokraterna, som i andra sammanhang håvat in applåder från väljare när de sagt sig försvara yttrandefriheten.