Mandatfördelningen som skiljer blocken åt är mindre än vad som återgivits. En regeringskris är endast en avsiktlig eller oavsiktlig feltryckning längre bort. En marginal som inte någon statsminister kan känna sig trygg med då det efter Elsa Widdings bortfall nu är två mandat som statsminister Ulf Kristersson inte längre kan räkna in i regeringsunderlaget.

Efter att Elsa Widding lämnat Sverigedemokraterna och blivit s.k politisk vilde så minskar marginalerna för regeringen till oppositionen. Från 176 mandat mot 173 till 175 mandat. Det skiljer nu två mandat mellan blocken i formella termer vilket är fullt tillräckligt. Men egentligen skiljer det endast ett mandat.

Relaterat: De luftlandsatta

En moderat riksdagsledamot har för närvarande tagit en s.k ”Time out” under den tid som denne utreds för sexualbrott efter att ha anklagats för att ha köpt sexuella tjänster av s.k ”hyrtanter”. Under den tid ledamoten utreds deltar denne inte i något riksdagsarbete. Och går frågan till åtal är det upp till ledamoten själv att avsäga sig riksdagsplatsen.

Det finns särskilda regler i 4 kap 12 § regeringsformen som ger riksdagsledamöter en viss immunitet när de utför sitt uppdrag som riksdagsledamöter vilket bör beaktas innan åtal väcks.

Gör denne inte det så har partiet inga verktyg att skilja denne från sitt ämbete. Det har endast domstolar.

Kravet för att en riksdagsledamot ska kunna skiljas från sitt uppdrag är att denne begår eller har begått ett brott för vilket är stadgat fängelse i två år eller däröver och att ledamoten genom brottet har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha uppdraget

De lagrum som åberopas för riksdagsledamöter är 20 kap. 4 § brottsbalken tillsammans med 4 kap. 11 § tredje stycket regeringsformen. 

Det krävs inte att brottet begicks i tjänsten som riksdagsledamot. Denna fråga prövas av en domstol i det som faller inom ramen av ex officio (på eget initiativ) enligt juridisk terminologi, vilket innebär att ingen egentligen behöver väcka talan avseende frågan. Det är domstolen som på eget initiativ avgör om en riksdagsledamot är uppenbart olämplig för uppdraget och en åklagare behöver inte väcka talan i dessa särskilda situationer. 

Ett exempel är rättsfallet RH 1997:48 som kan anses vara vägledande. Där hade åklagare åtalat en riksdagsledamot för brottet bedrägeri, och då tog regeringsrätten (som idag kallas hovrätten) upp frågan på eget initiativ och avskilde riksdagsledamoten från uppdraget. Ledamoten dömdes i fråga dömdes för själva brottet samtidigt till villkorlig dom.

Vid ett annat tillfälle skiljdes en moderat ledamot från riksdagsuppdraget 2001 efter att ha dömts för övergrepp i rättssak.

Riksdagsunderlaget är därmed avsevärt mer instabilt för statsminister Ulf Kristersson (M) än vad tidigare har rapporterats. Vare sig han eller Sverigedemokraternas ordförande Jimmie Åkesson eller han själv kan helt styra över utvecklingen längre. Med Widding borta är marginalen mindre och med den ”time-outande” ledamoten nere på minsta tänkbara. 

Relaterat: Avhoppad vänstervilde med egen agenda, avgör Sveriges utrikes- försvars- och budgetpolitik

Skulle denna ledamot fällas i en rättegång men trots det behålla riksdagsplatsen så är marginalen nere på ett mandat mandatperioden ut. Sannolikheten att ledamoten skulle tas upp i den moderata gemenskapen efter en fällande dom för att ha nyttjat hyrtants-service bör betecknas som låg och då återstår även för honom att bli politisk vilde.

Med ett mandat som skiljer blocken är en regeringskris endast en avsiktlig eller oavsiktlig feltryckning längre bort. En marginal som inte någon statsminister, eller heller Jimmie Åkeesson kan känna sig trygg med.