Justitieombudsmannen (JO) hade kunnat lägga ner utredningen mot landshövdingen Anna Kiberg Batra. Då hade ingen behövt få reda på varför heller. Men eftersom betydande medier rapporterade om rekryteringsprocessen hos länsstyrelsen, vågade JO troligen inget annat denna gång menar samhällsdebattören Deniz Eryilmaz.

Justitieombudsmannen (JO) hade kunnat lägga ner utredningen mot landshövdingen Anna Kiberg Batra. Då hade ingen behövt få reda på varför heller. Men eftersom betydande medier rapporterade om rekryteringsprocessen hos länsstyrelsen, vågade JO troligen inget annat denna gång. För vad hade hänt om JO inte hade inlett utredningar…

JO ”valde” alltså att utreda händelserna kring anställningsförfarandena hos länsstyrelsens högst sannolikt och tack vare medias rapportering. Den mediala uppståndelsen fick troligen JO att vakna till gällande fallet och äntligen börja utreda en anmälan, och snabbt har det gått dessutom. Utredningsprocessen tar vanligtvis väldigt mycket längre tid. 

Faktum är att JO alltså hade kunnat välja att lägga ner utredningen, och om JO hade lagt ner utredningen hade JO inte behövt att motivera anledningen till det. Men nu efter utredningen ”valde” JO att rikta kritik mot landshövdingen i Stockholms län. JO Per Lennerbrant har dessutom ”valt” att rikta, allvarlig kritik, mot landshövdingen för att hon inte följde grundlagens krav på saklighet vid tre rekryteringar. JO ansåg också i ett av ärendena att landshövdingen var jävig.

Media, så klart beroende på vilken, har i de flesta fall ett stort inflytande gällande begångna felaktigheter inom offentlig förvaltning, vilket också varit aktuell i detta fall. Förutom att slippa motivera anledningen till varför JO inte vill utreda en anmälan, slipper JO också att rapportera innehållet i de anmälningar myndigheten har lagt ner, trots att JO, varje år, lämnar en ämbetsberättelse till riksdagen. I ämbetsberättelsen finns det ingen information om de ärenden som lagts ner, mer än statistik. Alltså finns det enbart information om hur många ärenden som har anmälts och hur många som har lagts ner. 

I arkiven går det heller inte, i de flesta fall, att få reda på varför JO inte har gått vidare med en anmälan, på grund av möjligheten JO har att slippa motivera detta. Frågan är då om hur sannolikt det hade varit att JO hade utrett Kindberg Batras utan medias rapportering? Det kan naturligtvis anses oklart men statistiken talar starkt emot att JO hade valt att utreda ärendet. Förvisso talar kändisskapet av landshövdingen för att ärendet har ett ”utredningsvärde”, men ändå. Om det heller inte hade funnits ett kändisskap… JO vill bara utreda ca 500 ärenden av de drygt 11 tusen anmälningar som myndigheten får in årligen. Ingen vet varför vissa anmälningar är mer ”utredningsvärda” än andra.

Av alla anmälningar JO får in är det osannolikt att något av dessa inte skulle anses vara i dignitet med landshövdingens fall. Nyckelordet som de flesta borde tänka på här borde vara ”likabehandling”. Hur många fler missförhållanden borde JO ha utrett egentligen… Eller rättare sagt, hur många ärenden borde media ha rapporterat om, för att JO i sin tur skulle ha utrett ärendena…

Det råder ingen brist på brister inom offentlig förvaltning. I detta fall har bristerna ”vägt lite” mer än andra nyheter helt enkelt.

Deniz Eryilmaz

Oberoende samhällsdebattör