Så överutnyttjas det gemensamma i en korrupt kultur av särintressen

Krisen för den konsumentägda livsmedelskoncernen Coop blir allt mer uppenbar och akut. Krisen är dock inte oväntad, tvärtom är den även i allra högsta grad också självförvållad genom decennier av vanskötsel. En kultur av vanskötsel med gemensamma medel samt överutnyttjande av förtroenden som återfinns även i andra delar av arbetarrörelsen.
Krisen för den konsumentägda livsmedelskoncernen Coop blir allt mer uppenbar och akut. Fjolårets förlust gör att de flesta konsumentföreningars finanser, inklusive centralorganisationen Kooperativa Förbundet KF, är djupt försvagade. Det enda stora undantaget är Coop Östra som trots fjolårets negativa rörelseresultat, drygt 900 miljoner kronor, fortfarande har finansiella nettotillgångar på 6 miljarder kronor. I övrigt har koncernen över tid tvingats sälja av det som kan säljas av. Främst DN har rapporterat om den svåra krisen för Coop och KF.
Mest illa ute är Coop Syd med Skåne och Blekinges Coop-butiker. Förlusterna sedan 2020 är sammanlagt 1 miljard kronor. En förklaring till att de är värst drabbade är att pressen från lågprisbutikerna varit extra hårt i södra Sverige med sin närhet till kontinenten.
Coop fortsätter även att förlora marknadsandelar. Försäljningen ökade endast med 2,2 procent under 2024, betydligt sämre än marknadens genomsnitt på 4,1 procent.
Enligt en undersökning från Yougov har Coop en kundlojalitet som ligger långt under konkurrenternas.
Otydliga ägare och rädda medlemmar
Coop har ingen verklig ägare – bara 3,5 miljoner medlemmar utan incitament att utkräva ansvar. Resultatet: en ledning som tillåts fatta dåliga beslut utan konsekvenser. Styrelserna för de olika föreningarna befolkas av ett nätverk med starka band till S-sfären. I Kooperativa förbundets (KF) styrelse återfinns namn från Socialdemokraterna och det S-nära affärskomplexet: Riksbyggen, Folksam, HSB och Swedbank. Kopplingen är dessutom starkare än så. KF var en gång initiativtagare till Arbetarrörelsens Bildningsförbund, ABF.
KF har i varje fall genom medlemmar och valberedningar utsett sina styrelser som i sin tur rekryterat ledning samt satt löner och förmåner. Lönenivåerna är, ur ett arbetarrörelseperspektiv, höga.
Relaterat: Nepotism, korruption och egennytta dominerar S partikultur
Coops förre VD, Marie Nygren, hade en fast månadslön på 496 800 kronor under 2022, vilket motsvarar en årslön på 5,96 miljoner kronor, enligt Dagligvarunytt. Utöver det får hon ersättning för eventuella styrelseuppdrag. Hon hade ingen rörlig bonus.
En av Coops tidigare vd:ar, Sonat Burman-Olsson, hade under sin tid en årslön på 10 miljoner kronor före skatt, samt pensionsavsättningar, enligt en granskning från SVT Nyheter. Men de exceptionellt höga lönenivåerna på koncernledningsnivå är inga undantag. Exempelvis fick en annan Coop-vd på regional nivå, Anneli Borg Lundgren, en bonus på 300 000 kronor utöver sin årslön på cirka 2,5 miljoner kronor, trots förluster i verksamheten, vilket ledde till kritik.
Det är inte fel att jämföra Socialdemokraternas Kombilotteriet, för även om det inte finns några formella band mellan Coop och partiet på samma sätt som med lotteriverksamheten så finns det personunioner på medlems- och styrelsenivå. Och liknande organisationskulturer.
Visselblåsare har genom åren skrämts och hotats till tystnad för att varit “illojala mot rörelsen” om de skulle finna oegentligheter.
Relaterat: S känner inte igen sin egen korruption
Samma andas barn
Coops problem vittnar om principiellt samma problem som Kombilotteriet. Att ett litet antal individer överutnyttjar de förmåner som givits dom. I Coops fall har en inkompetent ledning krävt och kunnat ges extrema ersättningar för att vansköta det som en gång i tiden var en av Sveriges största företag sett till antalet anställda.
I Kombilotteriets fall kunde en liten ledning överutnyttja den skattefrihet som gavs till folkrörelseägda lotterier för att maximera försäljningen med oetiska metoder och i förlängningen öka sina löner och förmåner.
En annan parallell är de oegentligheter som Riksrevisionen kunde avslöja i Folkbildningsrådets hantering av statsbidrag avsedda för folkbildning. Upp till 60 procent av samordningsanslaget gick inte att reda ut i vilken utsträckning det verkligen hade använts i folkbildningssyfte. I flera fall kunde Riksrevisionen konstatera att det fanns misstankar om att statsbidrag hade finansierat inte bara privat konsumtion utan även organiserad brottslighet.
Grogrunden för den alltmer utbredda korruptionen går även att härleda till Ardalan Shekarabis (S) ”tillitsreformer”. Shekarabi ville även i de statliga systemen ersätta formell och skriftlig dokumentation och rapportering med en kultur av tillit. Något som helt misslyckats. Shekarabi kom under våren att degraderas vid partikongressen i Göteborg från ordinarie ledamot i det Verkställande utskottet till ersättarplats.
Nyligen byttes Shekarabi även ut som rättspolitisk talesperson.
Krisen i Coop är om inte i formella termer i varje fall mycket av en identitets- och ledarskapskris för arbetarrörelsen. En kris där kollektivet, och inte heller ledningen i parti, LO och ABF inte klarar av att hålla emot mot individer och intressen som gör allt för att överutnyttja systemen för egen vinning.
Och det kan spänna från allt från medvetna sockrade bidragsansökningar för studiecirklar till att tömma delar av våra gemensamma pensionsfonder för investeringar i gröna bluffprojekt.
Relaterat: Mjuk korruption präglade kreditgivningen till Northvolt