Övertro på tystnad kommer inte hejda utvecklingen mot “Post truth”

  • Söndag 27 jul 2025 2025-07-27
E-post

Vad händer i ett samhälle där sanningen spelat ut sin roll? Vad händer med tilliten och respekten för vårt gemensamma? I USA har utvecklingen accelererat mot en allt större polarisering och Sverige är inte på något sätt vaccinerat. Tvärtom har de senaste åren indikerat att Sverige är på väg i samma riktning som USA. Men snabbare. Och i full förnekelse.

Polisens Nationella anti-korruptionsgrupp (NAK) rapporterade att antalet anmälningar om korruptionsbrott var 107 under perioden 1 november 2023 till 1 november 2024, vilket är ungefär i nivå med de senaste fem åren – ingen tydlig ökning.

Däremot pekar rapporten på ökande trender inom vissa aspekter av korruption, som användning av mellanhänder (korruptionsmäklare) och kopplingar till organiserad brottslighet, samt ett stort mörkertal som gör att statistiken inte speglar hela problemet. Och vad polisen inte kan adressera är den systemhotande mjuka korruptionen som blir allt mer uppenbar. En form av korruption som inte är klandervärd i juridisk mening, men väl oetiskt beteende som ligger i gränslandet till det klandervärda.

Den svenska kulturen av “övertro på tystnad” så fort korruption oavsett slag skall adresseras är en farlig väg. Sverige  har en stark kultur där korruption ses som “annat lands problem”, men polisrapporter från 2024 visar att anmälningar om korruption ökar, även i privat sektor. Sverige balanserar idag på gränsen till ett tillstånd av ”Post trust”. Där väljare och medborgare till slut finner andra vägar och metoder än de som är önskvärda från den politiska nivån.

Post truth – vedertaget begrepp

I internationell politisk debatt nämns allt oftare begreppet ”post-trust”. Ett tillstånd som beskriver vad som händer i en samhällskropp när tilliten till det gemensamma och mellan människor raderas eller utmanas på något sätt. I amerikansk media har turerna kring finansmannen Jeffrey Epstein exploderat de senaste veckorna efter en av hans brottsoffer, Virginia Giuffre avled genom självmord tidigare i år samtidigt som den sittande presidenten Donald Trumps vallöfte om att alla handlingar skall offentliggöras inte levts upp till.

Jeffrey Epstein-skandalen är ett perfekt exempel på hur “post-trust”-eran förstärks i USA, där tilliten till institutioner som rättsväsende, regering och medier redan är kraftigt eroderad. Historien kring Epstein – hans sextrafficking-nätverk, kopplingar till den finansiella och politiska eliten, samt han egen mystiska död och upprepade misslyckanden i utredningar – har bidragit till en djupgående cynicism bland amerikaner.

Det understryker en känsla av att systemet skyddar de mäktiga på bekostnad av rättvisa, vilket leder till ökad polarisering, konspirationsteorier och en fragmenterad samhällsdebatt.

Även om turerna kring Epstein, som även har en svensk förgrening till Handelshögskolan i Stockholm, kan ses som extrema står Sverige inte utan risk att hamna i samma situation som USA. Om vi inte redan är där.

Post truth – Ökad polarisering

I ett post-trust-samhälle leder alla former av oegentligheter som kan kopplas till den politiska nivån till ökad polarisering – folk antar inte längre goda intentioner utan kräver bevis. Vartefter bevisen uteblir riskeras försvagning av demokratin genom lägre förtroende för institutioner. Liknande mönster syns i Europa, som efter Brexit eller covid-hantering, där misstro växer.

Sverige rankas fortfarande högt i globala korruptionsindex, men har rasat de senaste åren – från en topplacering till sämst i Norden enligt Transparency International 2025. Experter varnar för att detta inte bara handlar om mutor, utan om “vänskapskorruption” (nepotism i utnämningar), välfärdsbrottslighet och otillåten påverkan i offentlig förvaltning. Men raset har sannolikt bara börjat för Sveriges del. I Sverige råder en tystnadskultur, att så länge korruptionen inte nämns vid namn så finn den inte

Situationen i Sverige kan liknas med en analogi om relationen mellan Harry Potter och Lort Voldemort– korruption är som “den vars namn inte får nämnas”, och Sverige har länge odlat en kultur av tystnad kring det, baserat på självbilden som ett “rent” land. Riskerna med ett brutalt uppvaknande när verkligheten knackar på borde vara uppenbara för varje parti och partiledare. 

I ett post-trust-samhälle blir just denna tystnad en katalysator: Tilliten till institutioner sjunker när korruption ses som systemisk men inte adresseras öppet, vilket leder till cynicism, lägre samhällsengagemang och en fragmenterad debatt.

Sedan valet så blir exemplen allt mer påtagliga, och besvärande, för samtliga av dagens riksdagspartier.

Alla partier bidrar till “Post truth”

För regeringsunderlaget i allmänhet och statsminister Ulf Kristersson är hans förvaltning av utnämningsmakten besvärande. Inte bara utnämningen av hans gamla barndomsvän Henrik Landerholm till Nationell Säkerhetssamordnare utan även av dennes ersättare Tobias Thyberg, gudson till den tidigare utrikesministern Jan Eliasson (S). Landerholm tvingades avgår efter att ha varit notoriskt vårdslös med sekretessmarkerade handlingar och Thyberg tvingades avsäga sig sitt uppdrag bara någon timme efter regeringssammanträdet då han inte varit helt transparent med relationer och intressen av privat natur. Relationer och intressen som kan ha utsatt honom för exponering för främmande makt. 

Men det mest graverande exemplet var utnämningen av Anna Kinberg Batra (M) till den mest prestigefyllda av alla landshövdingeposter. Landshövding i Stockholm med tjänstebostad i Tessinska palatset. Efter att ha brutit mot grundlagen vid flertalet tillfällen tvingades regeringen att förflytta henne till regeringskansliets ”Elefantkyrkogård”.

Kristerssons agerande leder till en upplevd tvåskiktad rättvisa, där politiska utnämningar ses som belöningar för lojalitet snarare än merit. I post-trust-eran förstärker detta en bred misstro mot offentliga ämbeten och länsstyrelser som opartiska institutioner, särskilt när den senare JO-kritiken inte föranledde till verkliga konsekvenser utan bara till nya roller för de inblandade. Det bidrar till en fragmenterad samhällsdebatt, där medborgare blir mer skeptiska mot alla politiska tillsättningar och kräver oberoende granskningar för att återställa förtroendet.

Det handlar dessutom inte bara om individuella misstag, utan om mer systemiska problem som nepotism, bristande ansvar och brist på transparens, vilket urholkar tilliten till både regering och opposition. Regeringen Kristerssons utnämningar (Landerholm och Batra) ses som exempel på inkompetens och elitism, medan S-lotteriet visar att skandaler är partipolitiskt obundna.

Gör som jag säger, inte som jag gör

Oppositionen, i detta fall Socialdemokraterna, har under mandatperioden bidragit till eroderad tillit genom oetiska metoder för partifinansiering. Socialdemokraterna dömdes att betala tre miljoner kronor i sanktionsavgift för bristande kontroll över sin spelverksamhet efter den omtalade lotteriskandalen. 

Under hösten 2024 kunde Dagens Nyheter publicera en granskning av Socialdemokraternas lotteriverksamhet Kombispel. Granskningen visade att telefonförsäljningen av lotterna använde sig av tvivelaktiga metoder och främst riktade sig mot äldre och förvirrade personer. Enligt granskningen uppmanades säljarna att vara aggressiva, och företaget bakom försäljningen hade redan anmälts flera gånger till Konsumentverket. Tidigare medarbetare som DN pratat med beskrev säljmetoderna som ”trakassering”.Trots att partiledningen hade det yttersta ansvaret och hade tillgång till all information om de hade velat via partikassören utkrävdes aldrig något ansvar.

I ett post-trust-samhälle förstärker det en känsla av att alla partier är “lika goda kålsupare” – cynismen sprider sig när traditionella aktörer som S, som historiskt setts som förkämpar för rättvisa, hanterar kritik dåligt och prioriterar ekonomi framför etik. Det leder till en bredare misstro mot det politiska systemet, där väljare söker alternativa rörelser eller blir apatiska, och det understryker behovet av transparens i partifinansiering.

I post-trust-kontexten förstärker detta en ond cirkel: När folk upplever att korruption är inbäddad (t.ex. i politiska utnämningar eller biståndshantering), eller en tvåskiktad rättvisa sjunker det sociala förtroendet – inte bara till politiker, utan till samhället i stort.

Forskning visar att korruption eroderar allmänhetens tillit, särskilt i länder som Sverige där vi förväntar oss höga standarder, och det kan leda till lägre valdeltagande eller att stödet för populistiska utomparlamentariska krafter tilltar.

Krafter som inte alltid låter sig inspireras eller vägledas av demokratiska förtecken.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se