Danmark kastade igår in handduken när de införde en lag om förbud mot skändning av religion. Frågan är i vilken utsträckning som Sveriges regering kommer kunna stå emot teokrater i olika klädnader som kommer från alltifrån Iran till Turkiet inkluderat mellanfolkliga organisationer som OIC och svensk-iranska eller svensk-turkiska religiösa särintressen.

Den danska trepartiregeringen bestående av Socialdemokratiet, Venstre och Moderaterne lanserade i augusti sitt förslag att förbjuda det som kallas olämplig behandling av religiösa skrifter på offentliga platser. Bakgrunden var en lång rad koranbränningar i Danmark som förvärrat säkerhetsläget i landet.

Under gårdagen röstades lagen, om än mer begränsad än ursprungsförslaget, igenom av det danska parlamentet. Sverige är därmed i praktiken ensamt kvar att fortsatt tillåta skändning av religiösa skrifter. Åtta andra europeiska länder har sedan infört liknande förbud, inklusive Belgien, Estland, Finland, Italien, Polen, Rumänien, Tyskland och Österrike. Flera av dessa efter påtryckningar av religiösa särintressen, bland annat Iran och Turkiet.

I Sverige menar Socialdemokraterna att det behövs en lagändring här, som ska riktas in på bestämmelsen om hets mot folkgrupp eller den om förargelseväckande beteende.

– Vår hållning är att man behöver ändra lagstiftningen, säger partiets rättspolitiska talesperson Ardalan Shekarabi, själv bördig från Iran till TT.

Sverige väljer en annan väg

Regeringen Kristersson (M) har dock valt en annan väg. Tidigare tillsattes en utredning som ska se över om polisen ska kunna väga in hot mot rikets säkerhet under prövningen av en ansökan om allmän sammankomst, till exempel en koranbränning. Utredningen om en eventuell ändring av ordningslagen ska vara klar den 1 juli nästa år.

– Vi tycker inte att det är den lämpligaste vägen att gå i Sverige, men dansk lagstiftning ser annorlunda ut, har statsminister Ulf Kristersson tidigare sagt om lagförslaget i Danmark.

Och det är inte heller säkert att det kommer bli den form av begränsning som Shekarabi efterlyser. Att det kommer krävas.

I en nyligen avkunnad dom i Linköpings tingsrätt kan det i vissa fall anses att en koranbränning i Sverige kan ses som hets mot folkgrupp. En 27–årig man dömdes till villkorlig dom efter att ha spridit en film där en koran bränns med bacon till tonerna av musik kopplad till ett högerextremt terrordåd. Domstolsbeslutet, som är överklagat till hovrätten, vilar på att en koranbränning kan anses vara en klandervärd handling om den satts i en kontext där det kan ställas bortom allt rimligt tvivel att den är en del av hets mot folkgrupp eller den term som används i ICCPR, uppvigling.

Om det inte kan bevisas att den sättas i en sådan kontext skall skändning kunna vara fortsatt lagligt i till exempel konstnärliga installationer.

45 ord

Sveriges justitieminister Gunnar Strömmer vill inte gå samma väg som Danmark och rakt av förbjuda koranbränningar, säger han till TT.

– Vi ska vårda vår yttrandefrihet. Jag ser inte att det är lämpligt eller att det finns något bredare stöd att gå den danska vägen, säger Strömmer.

Strömmer kommer till skillnad från Shekarabi från en juridisk tradition som ligger i linje med den amerikanska. Där försvaret av den amerikanska konstitutionens första tillägg, Den självklara och universella rätten till att fritt uttrycka sig.

“Congress shall make no law respecting an establishment of religion, or prohibiting the free exercise thereof; or abridging the freedom of speech, or of the press; or the right of the people peaceably to assemble, and to petition the Government for a redress of grievances.”

De 45 ord som format den amerikanska demokratin.

Efter sin juridikexamen arbetade Strömmer vid Washingtonbaserade Institute for Justice, en så kallad public interest law firm med fokus på frågor om bland annat näringsfrihet, äganderätt och yttrandefrihet.

År 2002 tog Strömmer initiativ till att starta Centrum för rättvisa, en ideell organisation som främjar skyddet av individuella fri- och rättigheter i Sverige genom rättsprocesser, utbildning av unga jurister och debatt. Organisationen driver rättsfall för enskilda inom områdena likabehandling, föreningsfrihet, näringsfrihet, äganderätt och rättssäkerhet.

Strömmer kommer med andra ord från en helt annan rättslig, i vissa fall motsatt tradition än Ardalan Shekarabi. Och även om Sverigedemokraterna inte längre explicit vill införa skändningsförbud av nationella symboler vill enligt sin grundlagsmotion för innevarande riksdagsår i lag markera i det olämpliga i det. 

Sverigedemokraterna menar i årets motion ( 2023/24:474 av Matheus Enholm m.fl) att

Slutligen anser Sverigedemokraterna att missaktning mot Sverige och svenskarna genom skändning av den svenska flaggan är förkastligt och detta bör komma till utryck i den nya lagen även om vi inte förespråkar att detta direkt bör förbjudas.

Det vill säga stifta lagen som skulle kunna få namnet “Olämplighetslagen om gärningar som inte är straffbelagda”.

En mycket märklig lag som om den införs ligger helt utanför alla kända traditioner. Det är okänt om Sverigedemokraterna har några djupare tankar om hur polis, åklagare och domare skall tillämpa en sådan lag.

Sverigedemokraternas partiledare utesluter dock inte andra grudlagsändrrigar syftande till att begränsa näringsfrihet, äganderätt och yttrandefrihet baserat på religös övertygelse varför han och hans parti faller in i samma kategori som Ardalan Shekarabi och Socialdemokraterna.

Danmark kastade igår in handduken och frågan är i vilken utsträckning som Sveriges regering kommer kunna stå emot teokrater i olika klädnader som kommer från alltifrån Iran till Turkiet inkluderat mellanfolkliga organisationer som OIC och svensk-iranska eller svensk-turkiska religiösa särintressen.

Sverigedemokrater och Socialdemokrater ser nu ut att på olika grunder och med olika motivbilder förbereda sig för att anpassa sig dom med. I vilken utsträckning de skilda motiven kan skapa en hållbar riksdagsmajoritet får framtiden utvisa.