Kraven på att regeringen skall öppna för en option att gå med i NATO ökar från oppositionen. Media gör sitt bästa för att spela med i att detta är möjligt för regeringen att göra. Men oavsett vad statsministern har för egna tankar är det inget som låter sig göras i en handvändning. Det blir uppenbart för den som har någon kunskap om Socialdemokraternas partiprogram och olika grupperingar inom partiet.

Upptrappningen vid den rysk-ukrainska gränsen samt Rysslands president Vladimir Putin tydliga markering mot Finland och Sverige har föranlett en rad med olika reaktioner på den politiska nivån men inte minst bland de medier som skall försöka sig på att dels återge, men även dels analysera den uppkomna situationen.

Relaterat: Vladimir Putin – I Peter den Stores fotspår

Krav reses från oppositionen att öppna för ett NATO-medlemskap och Mats Knutsson, SVT politiske expertkommentator menar i sin analys att 

En intressant förändring har dock skett den senaste tiden. Sverigedemokraterna har anslutit sig till de borgerligas krav på att Sverige ska ha en klart uttalad Nato-option i säkerhetspolitiken. Men trots att det finns en majoritet för detta i riksdagen har regeringen hittills avvisat kravet. Möjligen kan det som sker just nu leda till att regeringen ändrar sig i frågan.

(Red:s fetmarkering)

Statsminister Magdalena Anderssons uttalande ger ingen vägledning i frågan annat än den folkrättsliga:

Den europeiska säkerhetsordningen är inte förhandlingsbar. I Sverige är det vi själva som bestämmer över vår utrikes- och säkerhetspolitik och vilka vi väljer att samarbeta med.

Mot bakgrund av utvecklingen i och omkring Ukraina och försämringen av det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde har jag precis talat med Finlands president Niinistö och kommer att föra samtal med Nato:s generalsekreterare Stoltenberg. Regeringen för också dialog med den amerikanska administrationen.

Internationell rätt måste respekteras och efterföljas. Detta inkluderar varje stats rätt att självständigt göra egna säkerhetspolitiska vägval.

Uttalandet är så välbalanserat det kan bli. Inte bara i relation till Ryssland utan även i förhållande till Socialdemokraternas partiprogram, något som Magdalena Andersson har att förhålla sig till i första hand oavsett egna preferenser:

Sverige ska inte gå med i Nato. Däremot är partnerska­pet med Nato en viktig del av den svenska säkerhets­ och försvarspolitiken. Partnerskapet bidrar till ökad säkerhet i vårt närområde medan ett Natomedlemskap skulle ha motsatt effekt. Svenskt deltagande i Natos övningsverksamhet ska fortsätta. Det visar att Sverige tar ansvar för säkerheten i närområdet samtidigt som det ökar Försvarsmaktens förmåga och möjligheter att samverka med andra. Europa och USA måste ta ett stort globalt ansvar givet det geopolitiska läget, och den transatlantiska länken är en nyckel för att värna våra gemensamma värderingar och intressen.

Infekterad fråga med Moskvatrogna rötter

Skrivningarna i partiprogrammet om partnerskap kom till efter en lång, och bitvis infekterad, debatt under den senaste partikongressen. Mot den linje som så att säga vann vid partikongressen står det mer Moskva-trogna kluster som utgörs av antikärnvapen- och nedrustningsgrupperingarna. I detta fall främst Stockholms Arbetarekommun som leds av Anders Ygeman, Tro och Solidaritet med Sara Kukka Salam och Jesper Eneroth i ledningen samt S-kvinnor. Dessa i sin tur inspireras av företrädare som Maj-Britt Theorin och Pierre Schori med flera. Motståndet mot ett närmande till NATO utreddes av denna gruppering så sent som 2015-2016. 

Dynamiken beskrivs av bland annat Bo Theutenberg i hans dagböcker från UD.

Relaterat: Theutenbergs dagböcker lägger grunden för fortsatt historiebeskrivning

I maj 2015 bildades en grupp som kallade sig Natoutredningen, och i januari 2016 kom deras bok Sverige, Nato och säkerheten. Boken fick stor betydelse får den interna debatten inom Socialdemokraterna. Den täcker ett stort område, och gruppen, som bestod även av Hans Blix, Rolf Ekéus, Sven Hirdman, Lars Ingelstam, Stina Oscarson, Pierre Schori samt Linda Åkerström tog till sig uppgiften att formulera innehållet för opinionsarbete mot värdlandsavtalet och medlemskap i NATO.

Arvet efter Pierre Schori och Sven Hirdman dominerar fortfarande utrikesdepartementet samt Olof Palmes Internationella Center. På UD tjänstgör ett flertal personer som opolitiska tjänstemän i olika befattningar med bakgrund från detta kluster. Bland annat Peter Weiderud som anställdes av Margot Wallström som kansliråd på enheten för konflikthantering. Den enhet som har att hantera situationer som den uppkomna.

Relaterat: Schori vill förbjuda samövningar med NATO – Ställde sig bakom Sovjets ockupationsplaner av Polen

Ett ytterligare närmande till NATO för svenskt vidkommande, eller att ens uttala en NATO-option, är med andra ord omöjligt för statsmininstern att kommunicera för närvarande. Inte bara har hon kongressens beslut att följa som helt utesluter ett medlemskap i försvarsalliansen utan hon har även ett helt utrikesdepartement som hon måste förhålla sig till på något sätt. 

Ett utrikesdepartement som sedan decennier kontinuerligt och i olika omfattningar i grunden varit positiva till ett närmande till Moskva.

En NATO-option från Socialdemokraterna förutsätter ett nytt kongressbeslut som ändrar i partiprogrammet. Detta beslut kan tidigast fattas 2023 om inte partiet kallar till extrakongress. Alternativet är att en ny regering, med annan majoritet, tillträder efter valet 2022 och öppnar för detta efter beredning.