Kalla faktas program om Sverigedemokraternas politiska kommunikation utvecklas mer och mer mot “Den svarta svanen”. En händelse som kommer som en överraskning, har en stor effekt och leder till  oförutsedda och ej predektinerbara följdhändelser inför valet till EU-parlamentet som idag bara ligger tre veckor bort.

TV 4 och Kalla Faktas reportage om Sverigedemokraternas och den av partiet fullt kontrollerade mediekanalen Riks har dominerat den senaste veckans politiska nyhetsflöde. Ett nyhetsflöde som inte pekar ut någon entydig riktning eller ens signal till väljarna om hur regeringsunderlaget kommer ta sig vidare.

Relaterat: Myndigheten för psykologiskt försvar försvarar knivskarp gräns

Sverigedemokraternas signaler är dubbla. Inåt partiet, och mot kärnväljare, signalerar partiet något de är trygga med. Att det är Sverigedemokraterna som är offret, utsatta för en stor konspiration av ett vänsterliberalt ”klägg” bestående av mediaaktörer, fientligt inställda väljare, opinionsbildare och politiska motståndare som, implicit, agerat i tysthet och samförstånd mot partiet en månad innan valet till EU-parlamentet.

Men i relation till samarbetspartierna inom ramen för Tidö-avtalet lovar partisekreteraren bot och bättring. Att personal skall omplaceras, tweet ska raderas samt att Sverigedemokraterna skall inrätta någon form av akademi eller internutbildning för hur dess medarbetare skall uppträda. Kursinnehållet skall redovisas de övriga samarbetspartierna när utbildningen är genomförd.

Det är okänt om partiledaren själv kommer närvara när diplomen och utbildningsbevisen skall delas ut. Inte heller finns det några uppgifter under vilka former som utbildningen skall genomföras. En möjlighet är att i samarbete med något studieförbund anordna studiecirklar för att sedan kunna rulla ut konceptet i hela partiorganisationen. En annan, mer långsiktig möjlighet är att låta arbetet genomföras med något universitet eller högskolesäte. Då kan utbildningen registreras i Ladok, bli offentlig handling och kunna ligga till grund för studiemedel och högskolepoäng.

Endast Sverigedemokraternas fantasi kan nu sätta gränserna hur omfattande detta blir.

Relaterat: Vinnare och förlorare på Kalla faktas program

Partiinterna konvulsioner

Omvänt är konvulsionerna inom det övriga regeringsunderlaget kanske ännu kraftigare. Liberalernas partiledare Johan Pehrson vittnar om att det är både bråkigt och stökigt inom partiet när tre veckor är kvar av valrörelsen till valet till EU-parlamentet. Pehrson implicerar att han håller öppet för samarbete med Socialdemokraternas Magdalena Andersson för att reglera de politiska partiernas användning av anonyma avsändare i politisk kommunikation.

Relaterat: Därför står Pehrson och Åkesson inför “Djävulens alternativ”

Pehrsons skäl är uppenbara även om de inte är uttalade. Partiet blöder i opinionen och allt fler lokala företrädare överväger att lämna politiken och sina platser i olika kommunfullmäktige. Att många tvingas försvara samarbetet med Sverigedemokraterna mot sin övertygelse sedan Tidö-avtalet ingicks har varit svårt nog, men nu menar många att gränsen är nådd. Dessa lokalpolitiker, småfolket, lämnar hellre politiken än att behöva försvara Johan Pehrsons och Paulina Brandbergs ministerposter.

Brandberg har dessutom lyckats göra sig impopulär bland samtliga kvinnoorganisationer samtidigt som hon inte har någon riksdagsplats att falla tillbaka på. Spricker regeringen tvingas hon återgå till arbetet som åklagare, något hon inte har någon större lust till. Brandberg är lik förtjust i sin ministertitel som hennes partiledare är i sin.

Även Kristdemokraterna har helt kommit i skuggan av medierapporteringen sedan Kalla faktas program. Kristdemokraternas situation är ännu värre än Liberalernas då det finns ett minst lika stort missnöje internt partiet på hur partiledaren Ebba Busch hanterat avpolletteringen av Sara Skyttedal och rekryteringen av Alice Teodorescu Måwe.

Lokalt förutsätts dessa medlemmar försvara samarbetet med Sverigedemokraterna på samma sätt som för Liberalerna. Busch signaler att hon är nöjd med Jimmie Åkessons försäkringar har inte landat lika bra ute i kommunföreningarna.

Men inte heller Sverigedemokraterna är helt tillfreds med den hårda linje som Åkesson, uppenbart inspirerad av kommunikationschefen Joakim Wallerstein slagit in på. Den har konsoliderat en tredjedel av partiet, eller sju procent av väljarkåren, till att bli ännu mer hårdföra och lojala men de övriga två tredjedelarna är mer vacklande.

Sverigedemokraternas väljare har blivit allt mer normaliserade sedan valet 2018 och det har blivit allt mer socialt acceptabelt att vara öppen med sina sympatier. Middagsinbjudningarna kommer ändå och barnen får fortsätta spela i samma fotbollslag. Men i den gruppen finns en begynnande oro. Att partiets hårda retorik om ”vänsterklägg” och konspirationer skall slå på deras liv när de nu blir öppnare med sina sympatier.

Även om det stannar vid att de bara tystnar så kan det slå hårt mer långsiktigt på partiets tillväxtkraft. 

Det kanske inte blir så kul för den lokala företagaren att låna ut sina lokaler för partisammankomster längre och inte så avslappnat vid de granngemensamma korvgrillningarna om någon kommer ut som Sverigedemokrat. Stämningen har förändrats på bara några veckor ute i bygderna.

Istället för företrädare som normaliserat bilden av partiets väljare som Jessica Stegrud, Charlie Weimers och Maria Rosander domineras den av troll och skuggfigurer som skäms så mycket sina åsikter att de använder sig av anonyma konton när de ger uttryck för sina värderingar. Trots att de representerar Sveriges näst största parti.

TV4:s och Kalla Faktas program om Sverigedemokraterna kan bäst betecknas som ”The Black Swan”, den svarta svanen.

Teorin om den Svarta svanen är en metafor som beskriver en händelse som kommer som en överraskning, har en stor effekt och leder till  oförutsedda och ej predektinerbara följdhändelser.