Domstolscheferna vid Sveriges förvaltningsdomstolar ter sig allt annat än intresserade av kontakt och ge svar till media i Ledarsidornas olika granskningar. Den slutenhet som domstolarna visar upp förstärks av att flera beslut saknar de lagstadgade krav på hänvisning samt hur besvär skall resas vid avslag eller om den enskilde vill pröva frågan i högre instans. Det menar den oberoende skribenten Deniz Eryilmaz.

I de flesta fall har media, enbart rapporterat om vad förvaltningsdomstolarna kommit fram till i sitt beslut. Däremot har domstolarnas handläggningar, ärendehanteringar och beslutsfattanden inte varit i något medialt ljus. 

Gällande de fall som har granskats och i övrigt varit intresserade av, har det varit nödvändigt att få svar på hur det kommer sig att domstolarna avvisat överklagandena inom loppet av några dagar utan att domstolen har krävt in nödvändiga underlag och yttrande från den klagandes motpart, nämligen de beslutsfattande myndigheterna. 

Förvaltningsdomstolarna har krav på sig att vara objektiva, det vill säga, varken lita mer på en ena parten framför den andre, på förhand, innan allt nödvändigt underlag inför beslut har inkommit. I dessa fall skulle det kunna vara så att förvaltningsdomstolarna har, eftersom de inte begärt in underlag från myndigheterna, gällande deras beslut och ärendehantering, tummat något på objektiviteten.

För att utesluta detta, eftersom det av beslutshandlingarna ges vid handen att domstolen lagt stort förtroende till myndigheternas beslut och ärendehantering i överklagandena, har kontakt med domstolen varit nödvändig. Det har visat sig att förvaltningsdomstolarna bland annat har, accepterat att beslutsfattare varit anonyma hos beslutsfattande myndighet. Något som inte är tillåtet inom svensk rätt, där det finns krav på att det behöver framgå vem som har fattat ett visst beslut, för att mottagaren av beslutet, bland annat ska kunna göra en jävsinvändning.

Detta har förvaltningsdomstolarna helt bortsett ifrån i dessa fall, vilket är ganska allvarligt, och även struntat i att beslutsunderlaget från myndigheterna enbart innehåller godtyckliga svar och inga kravenliga lagrumshänvisningar, som är motiverade på ett sätt som kravställs enligt lag. 

Det har visat sig att domstolarna i de granskade fallen inte ens har begärt in kompletteringar från beslutsmyndigheten trots förvaltningsdomstolarnas långtgående utredningsskyldighet och krav att vara så väl oberoende som objektiva. 

Deniz Eryilmaz 

Oberoende skribent