Två tredjedelar av Sveriges befolkning tror inte att Polisen hinner fram i tid om den enskilde behöver akut hjälp. Knappt en tredjedel vill nu kunna beväpna sig för att skydda liv, hälsa och egendom. En markant förändring i synen på samhällskontraktet där tidigare tendenser nu nått synen på kriminalitet. Samhället står inte längre bakom individen i händelser av kris.

Novus senaste trygghetsundersökning, som presenterades av TV 4 tidigare i veckan visar en ökad oro i samhällskroppen och bland befolkningen. Idag uppger 45 procent av svenska folket att de blivit mycket mer eller mer otrygga de senaste åren. Den största orsaken till oron är kriminalitet (53 procent), krig (29 procent) och våldsbrott (27 procent). 

Oron har ökat viljan att kunna skydda sig själv. Runt 1,6 miljoner svenskar, eller 21 procent vill ha skjutvapen för att försvara sig. Av denna grupp vill två tredjedelar ha vapen för att försvara sig i hemmet, men en tredjedel vill  ha rätt att försvara sig med skjutvapen både hemma och utomhus. 

En förklaring till detta förutom ökningen av våldsbrott är också att 65  procent av svenskarna inte tror att polisen hinner komma om man själv utsätts för brott.

Det är ett helt nytt Sverige som växer fram, ett där man måste ta hand om sig själv skriver Torbjörn Sjöström, VD för Novus, i sin analys.

Oron följer partisympatierna. Bland regeringsunderlagets sympatisörer uppger sju av tio att kriminaliteten är det som skapar störst oro. Även om det är det som även oppositionens sympatisörer anger som största källa är oron mindre med fyra av tio som uppger det. Oppositionspartiernas sympatisörer är i högre grad oroliga för globala hot som krig och klimatförändringarna..

Det finns även en intern skillnad i regeringsunderlaget mellan regeringen och stödpartiet Sverigedemokraterna. Inom SD är att oron för våldsbrott är högre bland SDs sympatisörer. 

En förklaringsmodell till viljan att beväpna sig för sitt eget skydd, som bör anses vara sannolik, är att  myndigheterna lägger allt mer ansvar på individen vid kris och krig. Att staten backat bort från sitt ansvar över medborgarna. Både kommunikativt, men också konkret. En tendens som nu ser ut att förstärkas.

Under pandemin var förtroendet för sjukvården högt, men man fick också lära sig att de inte hade tid med andra än dödligt sjuka, så man stannade hemma och undvek att söka vård för att inte störa vården. Detta gäller även kring t.ex. elpriserna, där det är upp till individen att anpassa sig. Signalen är tydlig att staten inte klarar av sitt uppdrag.

Denna tendens har nu exporterats till att gälla svenskarnas syn på motmedel för att hejda kriminalitetens utbredning. Polisen är en av de myndigheter som idags har högt förtroende. Men svensken tror inte de kan hjälpa individen som behöver hjälp. Ens akut. Förväntansbilden är att få hjälp i tid från Polisen är låg. Den enskilde förväntas ta hand om dig själv eller agera förebyggande. Något även politiker kommunicerat. 

Novus undersökning pekar tydligt på det som Sjöström är det mest problematiska.

I Sverige är självbilden att individen betalar skatt och kan på samhällets olika system för trygghet och skydd. Men dessa system och samhällsgemensamma funktioner lägger en större börda på individen bidrar därmed till en ökad oro samt utrymme för inte bara extrema politiska krafter utan även mottagligheten för desinformation.

Justitieminister Gunnar Strömmer (M) kommenterar, och förstärker i praktiken  undersökningen i en kommentar i TV4 med att. 

– Det återspeglar att vi lever i en tid som är otrygg, 

– Jag tänker att man ska försöka se på frågorna i ett längre perspektiv. Det här återspeglar att vi lever i en tid som är otrygg, med brottsligheten, skjutvapenvåldet, terrorhotnivån, men också omvärldsläget. Allt detta påverkar medborgarna. 

Att så stor andel som två tredjedelar av befolkningen inte tror att polisen hinner fram i tid är något som oroar justitieministern. Justitieministern menar att det finns geografiska variationer i landet som gör att invånarna upplever att polisen inte hinner fram i tid. Han lyfter också fram andra faktorer som brukar påverka hur trygghet upplevs, bland annat socioekonomiska förhållanden. 

Andra undersökningar pekar på att den ökade otryggheten och oron begränsar framför allt äldres liv. En allt större andel vågar idag inte gå ut under dygnets mörka timmar. Störst är andelen i områden präglade av flerfamiljshus i socioekonomiskt utsatta områden visar andra undersökningar som BRÅ samt kommunala trygghetsbarometrar.