Den brittiska tidningen The Guardian kunde tidigare i år avslöja det som har potential att bli den i särklass största korruptionsskandalen i FN:s historia. Med ett system med s.k ”Kick-backs” till FN-personal kunde lukrativa biståndskontrakt säkras. Och kulturen med ”kick-backs” är inte heller unik för FN. Minst en svensk åklagarledd utredning pågår där en chef biståndsmyndigheten Sida misstänks för att ha berikat sig själv eller anhöriga på sammma sätt.

Världsbanken har i en tidigare forskningsrapport från 2020 konstaterat att korruptionen inom biståndet till utvecklingsländer på en global nivå är omfattande. I en studie fann Världsbanken, som övervakar BIC-systemet (transaktionssystemen där 63 nationella centralbanker är anslutna) att 7,5 procent av det globala utvecklingsbiståndet i snitt redan vid den första transaktionen försvann till skatteparadis.

Hur detta döljs i bokföringen skiljer sig åt men ett vanligt förfaringssätt är den kultur med s.k. kick-backs som etablerats inom det biståndsindustriella komplexet. Ett sådant fall utreds för närvarande av svensk åklagare där en Sida-anställd erhållit del av det utbetalda biståndet genom att en del av det sedan slussats vidare till denne eller till denne närståendes konton.

Brotten ska ha begåtts i bland annat Kongo Kinshasa under nästan tre års tid, från februari 2021 till slutet av 2023. Den misstänkta brottsligheten har skett både vid ambassaden och i Stockholm, enligt häktningsframställan. Kongo Kinshasa landet tog 2023 emot närmare en miljard kronor i bistånd från Sverige. Det belopp som det i den svenska utredningen rör sig om som förskingrats skall uppgå till miljontals kronor. Förfaringssättet har nu avslöjats i en ännu större skala i Irak och då skall UNDP vara drabbat av en storskalig, systematiserad, korruption.

Irak – bistånd i miljardklassen

I mitten av 2015, på begäran av den irakiska regeringen etablerade UNDP Irak finansieringsfaciliteten för stabilisering (FFS) för att genomföra stabiliseringsaktiviteter i områden som drabbats av den Islamiska statens terror.

FFS fokuserar på att återuppbygga offentlig infrastruktur och tillhandahålla nödvändiga tjänster till samhällen som drabbats av konflikten. Detta inkluderar återuppbyggnad av skolor och sjukhus, vattensystem och elnät, tillhandahållande av korttidssysselsättning genom offentligt finansierade arbetstillfällen och reparation av skadade hus. Det inkluderar också aktiviteter för att stödja regeringar att bygga upp de lolala myndigheternas kapacitet att leverera viktiga tjänster till irakiska samhällen.

Genom FFS har UNDP Irak samlat in över 1,55 miljarder USD från 30 internationella partners, inklusive Sverige.

I den senaste rapporten menar FFS att

Under rapporteringsperioden förblev det operativa landskapet utmanande för FFS, kännetecknas av pågående frågor som rörelsebegränsningar, logistiska flaskhalsar och säkerhets- relaterade svårigheter Dessa utmaningar påverkade tillgången till projektplatser och aktivitetstakten

Trots dessa utmaningar uppnådde FFS stadigt framsteg i genomförandet.

Det vill säga, inte en rad om den systemhotande korruption som var känd inom verksamheten och som redan då stod under utredning.

Under denna tid var den tidigare statssekreteraren Ulrika Mådéer (MP) biträdande chef för UNDP. Mådéer fick sin tjänst mot bakgrund av Sveriges stora avsättningar till bland annat UNDP. Tjänster i FN-systemet på högsta nivå har direkta kopplingar till hur mycket som varje enskilt land finansierar organisationen med.

Storskalig systemhotande korruption

Under sommaren meddelade biståndsminister Johan Forsell (M) att Sverige nu avvecklar sitt biståndsarbete i Irak.  Utfasningen av det bilaterala utvecklingsbiståndet ska ske på ett ansvarsfullt sätt och Sida och Folke Bernadotteakademin (FBA) får i uppdrag att avsluta verksamheten till den 30 juni 2025 meddelade regeringen den 18 juli i år. 

Sedan ett år tillbaka har det florerat uppgifter om att personal vid UNDP, det vill säga FN Utvecklingsprogram, åderlåtit det bistånd som reserverats för återuppbyggnaden av Irak. Uppgifterna publicerades först av den brittiska tidningen The Guardian. The Guardian hade då funnit att mutor på upp till 15 % av kontraktsvärdet har krävts av UNDP-personal. I gengäld skulle den anställde UNDP-tjänstemannen hjälpa civilsamhällesorganisationen eller entreprenören att navigera i UNDP:s komplexa anbudssystem för att säkerställa att de klarade granskningen och kunde få del av biståndsmedlen.

Sedan The Guardians första avslöjande har UNDP och FN:s internrevision kunnat styrka misstankarna. Då FFS omsätter 1,55 miljarder USD under nuvarande programperiod innebär det att c.a 230 miljoner USD försvunnit i ”kick-backs” till biståndspersonal.

Den summan skall då läggas ovanpå de c.a 115 miljoner USD som försvinner redan i de första transaktionerna av bisåndsmedel som Världsbanken kunnat identifiera. Totalt 345 miljoner USD eller runt tre och en halv miljard svenska kronor.

Idéerna finns även på UD

Försök med systemet med kick-backs i en legal form har även försökts att implementeras även på UD. Den tidigare ambassadören till Thailand, Jon Åström Gröndahl Rietz lät tillsammans med sin hustru Helena  Gröndahl Rietz 2021, inför deras Thailandsstationering grunda företaget Thutmosis AB. Enligt registreringsbeviset skulle bolaget fungera som holdingbolag för deras två andra företag, en förlagsverksamhet samt den restaurangverksamhet som ligger i Woodstockholm AB. Men Thutmosis huvudsakliga sysselsättning var enligt registreringsbevviset tänkt att förse kunderna med rådgivning inom fältet internationellt bistånd.

Bangkok är den geografiska biståndshub i Sydostasien där allt internationellt bistånd kanaliseras genom vilket skulle ge verksamheten en god kundkrets. Sidoverksamheten kom dock aldrig igång efter Ledarsidornas avslöjande och paret sökte heller aldrig något medgivande från arbetsgivaren att mot ersättning från NGO:er och entreprenörer förmedla affärer eller projekt baserade på internationellt bistånd.

Relaterat: Ambassadörer med sidoverksamheter

Helena Gröndahl Rietz är idag utredningssekreterare åt Carl Bildt i hans utredning om svensk underrättelsetjänst  och hon kommer närmast från tjänsten som chef för Afrika-enheten på UD. Hon var tidigare ansvarig för att som ambassadör slutredovisa ett biståndsprojekt tillsammans med Sydafrika inom demokratiområdet till just Kongo Kinshasa. Projektet, som inleddes 2005 på initiativ från den dåvarande biståndsministern Carin Jämtin (S) och Jacob Zuma (ANC) och skulle slutredovisas av Rietz 2007 är fortfarande inte redovisat efter att Rietz under brådskande former lämnat sin tjänst för att senare bli ambassadör i Amman, Jordanien.

Relaterat: Så kan korruptionen av utlandsbiståndet försvåras

Året efter, 2017, Gröndahl Rietz lämnat sin tjänst som ambassadör i Amman fann Riksrevisionen att en omfattande svart handel med svenska uppehålls- och arbetstillstånd bedrevs vid ambassaden. I vilken utsträckning den fortfarande pågår är okänt.

Hennes make Jon Åström Gröndahl Rietz lämnade efter hemkomst UD för att bli kommundirektör i Gällivare. Han utsågs nyligen av utrikesminister Tobias Billström (M) att utreda den personliga säkerheten och personskyddet i utrikesrepresentationen för utlandstjänstgörande personal.

Det går inte heller att utesluta att omfattande dränage av det svenska biståndet skedde under 2016 då den dåvarande kabinettssekreteraren Annika Söder (S) säkerställde ett bistånd till Robert Mugabes Zimbabwe. Projektet, ett demokratiprojekt, omsatte en miljard svenska kronor och skulle stärka demokratin. Två företag, med koppling till familjen Mugabe, skulle utföra projektet.

Efter projektets avslut hade Zimbabwe tappat ytterligare placeringar på World Democracy Index.

Relaterat: Nya danspartners