Drygt 50 år efter Kyrkornas världsråds möte i Uppsala och lite mer än en generation, eller tjugo år, efter att kyrka och stat skiljdes åt ser Sverige idag facit av decenniers teologiska och politiska likriktning. En likriktning där politiken flutit in i religionen och tvärtom och där effekten blev ett religio-politiskt monster där antisemitiska vanföreställningar kunnat slå rot och frodas.

Starkare, och varaktigare, än många andra institutioner i samhället präglas Svenska kyrkan av arvet efter 1968. Kristendomen tolkades på 1970-talet om i inomvärldsliga termer av den kristna vänsterns generationselit. Begrepp som synd och frälsning fylldes med marxistiskt innehåll.  Om 1970- och 1980-talens diktaturtillbedjan talas det dock numera tyst i många religiösa kretsar. Men det som skedde då, har relevans i dag skriver Johan Sundeen på Bulletins ledarsida.

Sundeen exemplifierar med bland annat biskop emeritus Jonas Jonsson som menade att kulturrevolutionens Kina håller på att förverkliga Guds plan för mänskligheten. Andra exempel var att Nordkorea befinner sig i förstadiet till att bli ett rättfärdigt rike och att Israel bör utplånas.

Utplåningen av staten Israel, idag ett antisemitiskt begrepp enligt IHRA:s definitioner, International Holocaust Remembrance Alliance, fälldes av professor emeritus Carl Henrik Grenholm som i generationer efter det skolat och handlett doktorander och präster i etik vid teologiska institutionen vid Uppsala Universitet. Ett uttalande han kompletterar med så sent som för en vecka sedan, i Världen Idag, med att han aldrig i egentlig mening erkänt FN:s resolution 181 om ett självständigt Israel utan ser en tvåstatslösning som den idag enda rimliga vägen framåt för en varaktig fred.

Docent Johan Sundeen kommenterar Carl Henrik Grenholm vidare i Världen Idag.

Om influencerna från aktivistisk vänster var starka 1968 och framåt så går det, som Sundeen pekar på, inte att utesluta att de slagit rot och växt sig starka idag. Under Grenholm, och för den del även andra, har nya teologer skolats och utgör idag den absoluta merparten av Svenska kyrkans mer ledande företrädare som biskopar alternativt kyrkoherdar i de större pastoraten eller församlingarna.

Svenska kyrkan är en idéburen organisation och delar du inte idéer är det svårt att slå sig fram till de högre ämbetena. Denna tendens tycks ha förstärkts i och med att Svenska kyrkan skiljdes från staten 2000. Det som skulle leda till en avpolitisering av Svenska kyrkan fick direkt motsatt effekt med att de politiska partierna istället bildade nomineringsgrupper som kopplades direkt till de politiska partierna.

Ideologisk och teologisk likriktning resultatet

Socialdemokraternas Broderskapsrörelse, idag Tro och Solidaritet, är det kanske tydligaste exemplet på hur socialdemokraterna arbetar för att religion och politik skall blandas samman ännu mer och inte mindre vilket var de ursprungliga ambitionen.

Ulla Löfven, statsminister Stefan Löfvens hustru, avviker inte från detta. Ulla Löfven har gjort sig känd från sin politiska plattform i kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige samt sin plats i kyrkomötet (Svenska kyrkans högsta beslutande organ) att låta politiken ta en större plats vid tillsättningen av chefstjänster. Engagemang i ledarskapsfrågor anges som skäl men genom att en politisk idé, i detta Löfven som vald ledamot för Socialdemokraterna, skall ha påverkan på rekrytering till chefstjänster inom ramen för en annan idéburen organisation, den Svenska kyrkan, är smittorisken mellan ideologierna uppenbar. Att chefstjänster tillsätts av teologiskt svaga företrädare i en organisation som i andra länder bygger på att chefer och ledare, dvs präster och biskopar, är teologiskt starka.

Det är idag endast Socialdemokrater för Tro och Solidaritet samt det Muslimska brödraskapet som driver denna politik aktivt. Att blanda politik och religion med ett aktivt stöd från kanske främst den teologiska institutionen vid Uppsala Universitet.

Och mindre känt för allmänheten är även att Socialdemokraterna inom ramen för kyrkomötet driver på för en centraliserad löneadministration. Att löner och andra förmåner hanteras centralt av Svenska kyrkan. Med en centraliserad löneadministration följer risken att rekryteringen centraliseras och med en så pass tydlig skolning, som den Carl Henrik Grenholm representerar, en ideologisk och teologisk likriktning av den idéburna organisation som Svenska kyrkan är.

Läggs 68-kyrkan, närmare bestämt effekterna av 1968-års möte med Kyrkornas världsråd i Uppsala bredvid skillsmässan mellan kyrka och stat 32 år senare ser vi idag hur Sverige skapat ett religio-politiskt monster av något slag. 

Ett monster med vad som idag skulle kunna klassas som bärare av antisemitiska vanföreställningar (även om dessa uttryck inte klassades som antisemitiska vid tiden som de uttalades) och en likriktad teologisk och ideologisk arena där politiken flyter in i religionen och religionen flyter in i politiken.

Extramaterial

Världen Idags intervju med Johan Sundeen i programmet Hot Spot