Det tog Sverige nio år sedan erkännandet av Palestina att till slut, och då först efter ett regeringsskifte, att bestämma sig för vad det var för stat och territorium som Margot Wallström (S) en gång erkände. En definition som är helt avgörande om någon part skall försöka sig på en väg framåt i den pågående konflikten och om det är en tvåastatslösning som eftersträvas.

Norge, Irland och Spanien är de senaste länderna i ordningen att formellt erkänna Palestina som stat. Av FN:s 193 medlemsländer är det nu 145 som erkänner Palestina, de flesta av dem i Mellanöstern, Afrika och Asien vilket kunde rapporteras av TT via Göteborgsposten GP under gårdagen.

Israel anser att erkännandet belönar terrorism från den palestinska extremistorganisationen Hamas. Hamas är av USA och EU klassad som terrororganisation.

Spaniens utrikesminister José Manuel Albares hälsar att de tre regeringarna kommer att “skicka ett koordinerat svar” som kommer att vara “lugnt men bestämt”.

Senast i april lade USA sitt veto i FN:s säkerhetsråd för att förhindra Palestina från att bli fullvärdigt medlemsland i FN.

Svenskt erkännande “in blanco”

Sverige erkände Palestina som egen statsbildning som första EU-land år 2014 under utrikesminister Margot Wallström (S). Men regeringen Löfven kunde aldrig definiera vilket geografiskt territorium som Sverige erkänt. Ett erkännande “In blanco”.

Och denna definition skiljer sig från stat till stat. Vissa stater som erkänt Palestina hänvisar till olika fredsfördrag med varierande kartunderlag, andra vill inte erkänna staten Israels rätt att existera alls utan har bara erkänt en enstatatslösning under palestinsk överhöghet. ”From the river to the Sea”.

Under regeringen Löfven var Sverige en av Irans förlöpare i konflikten. Iran erkänner över huvud taget inte Israels rätt att existera sedan den iranska revolutionen 1979.

Den israeliske professorn och erkände experten på Mellanöstern, Avraham Sela menade I The Continuum Political Encyclopedia of the Middle East från 2001att I huvudsak gårr det inte att enkelt definiera den Palestinska statens gränser idag. Tvärtom lyfts just de de demarkationslinjer fram som gynnar den ena eller andra parten bäst för stunden.

Men trots att regeringen Löfven aldrig valde att definiera de jure  (i juridisk mening)vilket territorium som Sverige erkänt svarade till slut Utrikesdepartementet, på uppdrag av utrikesminister Tobias Billström (M) vilket territorium som Sverige anser vara det av Sverige erkända staten Palestina.

Territoriet som Sverige erkänt begränsar sig till Gaza-remsan och Västbanken enligt ett mail tillsänt Ledarsidorna under gårdagen. UD meddelar nu att

Palestina omfattar Västbanken och Gaza. Sverige har inte tagit ställning till gränserna mellan Palestina och Israel eftersom det är en slutstatusfråga som ska förhandlas direkt mellan parterna.

Ett svar med en definition som kommer underlätta för alla parter när olika rättsfall skall avgöras. Oavsett om det avser förvaltnings- och civilrätt eller om ärendena avser brott av olika slag.

De palestinska kraven, landet mellan floden och havet, saknar med andra ord stöd i det svenska uttalandet.

Enligt Sveriges definierade gränser skall palestinsk rätt råda i Gaza och på Västbanken. I övriga delar av det territorium som omfattas av det forna palestinska mandatet råder israelisk rätt med undantag för Golan-höjderna som från början var en del av Syrien.

Den israeliska överhöghet som utropats över Golan-höjderna har ännu inte erkänts av något land utöver USA och inte heller någon mellanstatlig organisation som de jure israeliskt territorium även om det idag är att betrakta som de facto.

Även om det inte innebär någon större skillnad för befolkningen på Gaza för stunden kan den svenska definitionen innebära skillnader på sikt. 

Det tog Sverige nio år sedan erkännandet att till slut, och då först efter ett regeringsskifte, att bestämma sig för vad det var för stat och territorium som Margot Wallström en gång erkände.

Och sett i detta ljus öppnas även möjligheter att klassa uttrycket “From the river to the sea – Palestine will be free” som ett brott mot ICCPR, eller FN:s deklaration om politiska rättigheter. En inte orimlig tolkning är att strofen med de jure erkända gränser är en uppmaning till anfallskrig och folkmord mot judar.

Vilket är åtalbart i de länder som ratificerat ICCPR och där Sverige var en av de första huvudsignatärerna.