Gaspriser klår Greta. Det spelar ingen roll om riksdagsledamöterna är upplysta och frälsta när motståndaren kan stänga av värmen och ta bort maten. En bra början är att säkerställa att vi har mat nog under kris, krig eller pandemi som stänger gränserna menar Edward Nordén, jordbrukspolitisk talesperson för Medborgerlig Samling.

Den 28 oktober godkände EU-kommissionen Sveriges, Sloveniens och Kroatiens förslag till strategiska planer för den gemensamma jordbrukspolitiken som ska börja gälla redan nästa år. 

De nya strategiska planerna träder in i januari, 2023, och förväntas forma Europas övergång till vad som beskrivs som ett mer modernt, hållbart och motståndskraftigt jordbruk. 

I Sverige saknas dock en allmän politisk diskussion i frågan till skilland från andra EU-länder. Det saknas också medial täckning trots att dessa beslut utgör grunden i europeisk livsmedelssäkerhet. Det svenska ointresset från den politiska nivån samt inte minst den svaga täckningen av media utanför branschpressen kan förvåna något, inte minst utifrån att det råder krig i närområdet, annalkande matkris och efterdyningar av en global pandemi.

EUs gemensamma jordbrukspolitik (CAP) har funnits sedan 1962 och är en av få områden som styrs och finansieras gemensamt i EU. Därav att budgeten är så stor i jämförelse med övriga poster. 

Efterkrigstidens krassa verklighet var närvarande även hos befolkningarna i de europeiska länderna och tillgången till mat var överordnad efter andra världskrigets slut och en av de grundläggande förutstättningarna för ett enat Europa vid EU:s grundande. Men detta har kommit att förändras.

Numera är dennna politik underordnad hos den urbana majoriteten som abstrakt och ofta ifrågasatt. De röstar därefter och resultatet blir en jordbrukspolitik i liknande riktning. Abstrakt för de som har att anpassa sig till den.

 I generella termer har miljö- och klimatfrågor konkurrerat ut jordbruks- och livsmedelsfrågorna. Miljörörelsen har nått större framgång på böndernas bekostnad. Politiker har följt medierna och väljarnas önskemål före gedigna konsekvensanalyser om livsmedelsproduktion. Resultatet har varit därefter.

En politisk tolkning som motverkar behoven

Den nya strategiska planen fokuserar följaktligen på miljö och klimat före konkret livsmedelsproduktion. Jordbrukarnas gårdsstöd minskar rätt kraftigt och ersättning om de utför vissa miljöåtgärder ökar något. Sveriges politiker har valt att omdirigera nästan 60% av sitt landsbygdsstöd till miljö- och klimatrelaterade mål.

Är det vettigt att fokusera så mycket mer på klimatet än på livsmedelsförsörjningen?

Inte om de går på tvärs med varandra. I jordbruksbranschen har man haft en sansad diskussion om risker med klimatförändringar under lång tid. Till exempel vad som händer redan vid små förändringar av nederbörd eller temperaturer. Och det är inte heller okänd materia genom den stora klimatutredningen som presenterades för regeringen Reinfeldt 2007. Den har dagens livsmedelsproducenter redan tagit höjd för.

Dagens polariserade klimatdebatt med sina närmast religiösa förtecken engagerar dock få bönder. Det är en fråga som återfinns i innerstäder. När klimataktivister diskuterar jordbruk uppstår också tydliga frågetecken om kunskapsnivå. Dåligt underbyggda resonemang om hur man ska kväva utsläpp inom jordbruket leder lätt till svåröverblickbara konsekvenser. Medialt vinner man dock. Rejält.

Alla känner till att klimataktivister limmat fast sig på motorvägen och kastat tomatsoppa på målningar av Van Gogh – ingen vet att vi har spikat en plan för att producera mat i kristider samtidigt som vi har krig i vårt närområde och svält i omvärlden. Obalansen berättar något om vårt förhållningssätt, vårt mediala problemformuleringsprivilegie och vår politiska samtid.

Den svenska livsmedelsstrategin antogs av riksdagen 2017 och syftar till att öka den totala livsmedelsproduktionen. Därefter har svenskt jordbruk drabbats av torkan 2018, Coronapandemin, störningar av globala leveranskedjor, skenande priser på insatsvaror som gödning, diesel, el, emballage och foder, höjda räntor, samt krig i närområdet som skapat svallvågor på marknaden. Utöver de vanliga problemen med merkostnader, överreglering, orimliga dokumentationskrav, djurrättsaktivister och myndigheter som betraktas som nitiska översittare.

Trots svagt politiskt agerande har svensk livsmedelsproduktion klarat av att leverera i hög grad. Men det har också skadat böndernas ekonomi. Vilket i sig är en risk när vi nu går in i en osäker framtid. På ett år har böndernas kostnadsökning legat på 10 miljarder kronor. 

En politisk nivå utan problemförståelse

Det land, och den nation, som vill bygga en  starkare livsmedelsberedskap krävs det en ny och bättre strategi som säkerställer en bättre ekonomi för jordbruksföretagen, mer produktion – mindre myndigheter, och en säkrad nivå av insatsvaror.

Inget land kan inte vara självförsörjande till 50% under perfekta förhållanden och inte inse problemet. 

Notera även att livsmedelsproduktionen måste öka med 2% för att hålla takten med den globala befolkningsökningen. 

Fundera över vad bönderna ska prestera på 25 år. Eftersom livsmedel finns på samma globala marknad behöver även vi svenskar vidga bilden av premisserna. För enkelhetens skull kan man säga att när vi i Sverige underproducerar av politiska skäl innebär det att fler dör av svält i Jemen – inte i Småland. När Europa minskar sin livsmedelsproduktion svälter fler i Sydsudan – inte i Frankrike. När Tyskland och Danmark drar åt utsläppsgränserna samtidigt som Kina ökar produktionen drabbas europeiska jobb.

När Nederländerna kommer ikapp sina konsekvenser för gröna väljare – och drar åt sin djurproduktion drastiskt – blir det upplopp. När livsmedelsproduktionen går ned samtidigt som kris och krig tilltar utgår påtagligt många ifrån konspirationsteorier. ”Ingen kan väl vara så dum – eller inkompetent – att man medvetet riskerar tillgången på mat nu?”

Svaret är att en majoritet av både väljare och politiker under decennier lagt säkerhetsfrågorna precis vid svältgränsen. När det testas vid kris blir det såhär. Vill du ha något annat – rösta på något annat. Vill man ha ett bättre resultat – anta bättre strategier.

Kriget i Ukraina har tvingat ned många européers fötter tillbaka på jorden. Geopolitik klår genuspedagogik. 

Gaspriser klår Greta.

Det spelar ingen roll om riksdagsledamöterna är upplysta och frälsta när motståndaren kan stänga av värmen och ta bort maten. En bra början är att säkerställa att vi har mat nog under kris, krig eller pandemi som stänger gränserna. Det är grundläggande säkerhetspolitik. Det är inte Putin och Xi Jinping som varit briljanta strateger – det är Europa som varit obetänksamma och naiva. Sverige, i synnerhet, har fortfarande en lång väg att gå för att bli det där vettiga och sansade land vi har varit.

Edward Nordén

Jordbrukare och jordbrukspolitisk talesperson för Medborgerlig Samling