Vad är konst, vad är politik och vad är satir? På Louvren, det berömda konstmuseet i Paris, hänger av konsthistoriens mest provocerande målningar och efter målningen av Mona Lisa av Leonardo da Vinci är det muséets näst mest besökta. Denna tavla är satir med sin samtid för mer än 400 år sedan. Men trots det så måste den fortfarande försvaras. En som försvarade denna, med sin samtida satir som vapen, var Lars Vilks. Med sin rondellhund.

Det finns de som menar, bland annat Moderna muséet i Stockholm, att konstnären och professorn i konstvetenskap Lars Vilks konceptverk “Rondellhunden profeten M” skulle sakna såväl verkshöjd som satiriska inslag. Något som motsägs av andra och de som stod Vilks nära och följde hans gärning och utveckling.

I den franska målningen av Gabrielle d’Estrées och en av hennes systrar (ca 1594), porträtteras två kvinnor – den ena antas vara Gabrielle d’Estrées, älskarinna till kung Henrik IV av Frankrike, och den andra hennes syster, hertiginnan de Villars — som sitter halvt vända mot betraktaren när de sitter i ett badkar som är fodrat med siden utgör detta motiv ett av konsthistoriens mest kända och provocerande konstverk. 

Kvinnorna har ansikten i form av uppåtvända kronblad; tunna, välvda ögonbryn; hud i samma färg som pärlorna de båda bär i öronen. De är nakna från midjan och uppåt, och båda kvinnornas små, mörka ögon är låsta på betraktaren, munnen stram och tvetydig.

Men det som alla ser först – vad tittarna inte kan låta bli att fästa blicken på – är kvinnans hand till vänster när den nyper bröstvårtan på kvinnan till höger. Ovanför dem är rynkiga sidengardiner, tunga som åskmoln, åtskilda som om publiken stod vid en scenkant. Tittarens voyeuristiska position sätter scenen som en föreställning.

Det är omöjligt att inte dra parallellen med att betraktaren åser, medvetet, en sexualakt mellan två personer av samma kön. Något som borde vara förbjuden frukt. Eller åtminstone privat. Syftet? Kanske var det att framkalla skam. Eller lust. Eller bägge.

Det finns en uppenbar erotik i bilden: oräddheten i deras blickar, de mjuka kurvorna av kött, de upprättstående bröstvårtorna. Nypan i sig utgör det enda ögonblicket i målningen där hud möter hud, där kontakten sker mellan motiven snarare än med publiken. Som forskaren Chris Roulston noterar, använder kompositionen det traditionella konstnärliga språket parrelation – en figur är ljushårig medan den andra är brunettfigur mörk – ger en extra intimitet som gör målningen onekligen erotisk.

Målningen är än idag provocerande till sin karaktär och motiv för flera grupper och strömningars kritik mot det västerländska samhället, företrädesvis konservativa. Fortfarande. Mer än 400 år efter att den skapades.

Flera konstnärer har gjort kopior på detta klassiska verk eller försökt göra egna tolkningar. En av de som har gjort en tolkning av detta par-porträtt är den framlidne konstnären professor Lars Vilks.  Vilks tvingades under senare delen av sitt liv leva under ett konstant dödshot efter att terrorgruppen al Qaida uttalat en fatwa, dödsdom, över honom 2007. 

Al Qaida hade tidigare utlovat en belöning på 100 000 dollar för att döda Vilks, eller 150 000 dollar “om han slaktas som ett lamm” (få halsen uppskuren). Orsaken till dödsdomen i form av en fatwa var Vilks satiriska skisser av en rondellhund föreställande profeten Muhammed.

Vilks själv bemötte fatwan med 

”Al Qaida är en färgklick i en komposition. Irans president gör sig också bra som konst. Pakistanska flaggbrännare och iranska presidenter gör sig faktiskt bäst som konstverk. Hade de bara stannat där hade världen varit bättre.” 

Vilks kom att överleva en rad med mordförsök, bland annat då det i Köpenhamn 2015, men dog slutligen i en bilolycka tillsammans med två av sina livvakter.

Än idag upprörs främst islamister, men även konservativa muslimer av Vilks namn. Partiledaren för Partiet Nyans, Mikhail Yüksel menar att alla mer synliga spår av Vilks, såsom Vilks livsverk Nimis, skall rivas eller raderas.

Vilks turné för det fria ordet – Mordförsöket i Köpenhamn

Den tolkning som Lars Vilks gjorde av ”Gabrielle d’Estrées och en av hennes systrar” ställdes ut i Malmö och Stockholm och utgjorde ett av en serie av fyra klassiska verk, eller tolkningar, som Vilks marknadsförde 2013 – 015 under en turné i Europa för det fria ordet. De fyra verken kom att ställas ut vid totalt fyra tillfällen i Malmö respektive Stockholm. Till denna turné eller kampanj lät Lars Vilks producera signerade grafiska blad med olika format om numreringar.

Det stora formatet i endast två exemplar av varje motiv, mellanformatet i en upplaga av 25 exemplar (även om numreringen var 1-100) och den minsta på ett lite enklare papper på 50 exemplar (även om numreringen där var 1-500). Orsaken till de avvikande numreringarna var att hålla nere kostnaderna och trycka vartefter.

Endast ett fåtal verk gick från original i olja till grafiska blad. De första skisserna är dock det vanligaste exemplet vilka trycktes upp på vanlig kopiator i upp till 1 000 exemplar. Mellan 20 och 30 av dessa plockades ut och handkolorerades i med akvarell i olika kulörer.

I samtliga fall, som ironisk detalj, är papperskvaliteten bättre på de grafiska bladen (förutom de uppkopierade och sedan signerade skisserna) än på orginalen som är utförda med olja på vanligt skrivarpapper. Även det av för Vilks ekonomiska skäl då han trots sitt livvaktsskydd levde instängd under knappa förhållanden.

Turnén med konstverken avbröts dock redan efter sitt första framträdande utanför Sverige genom mordförsöket av Vilks i Köpenhamn samma år.

Endast ett fåtal grafiska blad av de fyra originalen i olja hann tryckas och signeras. Originalen samt de grafiska signerade bladen finns idag i privat ägo hos olika samlare. Och ingenstans har de fyra verken, som de facto innebar att den svenska polisen låste in honom i hans hem på obestämd tid, sedan dess har inte verken presenterats samlat. Ett verk, utanför denna serie av travestering på klassiska verk och föreställande Mona Lisa av Leonardo da Vinci med en rondellhund i motivet, ställdes ut under ett fåtal dagar 2021 på ett galleri i södra Sverige.

Vilks valde medvetet ut ett av konsthistoriens mest kontroversiella erotiska motiv och valde att sätta Rondellhunden Profeten M (vilket är det ursprungliga namnet på konceptet) som moralens väktare över de två systrarnas sexuella lek med varandra nakna i ett badklar. 

Och det är ingen hemlighet att just islam har mycket hårda regleringar av allt från umgänge mellan könen till synen på homosexualitet. Men att det i enlighet med Profetens sunna å andra sidan innebär en liberal syn på sexuellt umgänge med vad vi idag menar är minderåriga samt inte minst kusingiften.

Målningen Gabrielle d’Estrées och en av hennes systrar utstrålar inte bara homosexualitet utan även incest, pedofili samt inte minst en sexuell gränslöshet.  Över detta sätter Vilks inte bara en tröja med rondellhunden som motiv på den ena, yngre systern för att skyla nakenheten. I bakgrunden åser och övervakar en förskräckt rondellhund scenen på motsatt sida av publiken.

Satiren blir dubbel med ursprungsverket som bas för Vilks tolkning. Där ett kontroversiellt verk och företeelse skyls över av en annan konsnärs satir och kritik mot en annan samhällsföreteelse. Den vilja till censur som islamism representerar gestaltad som en rondellhund med en avbildning  av profetens ansikte som huvud.

Rondellhunden är satir och i Vilks tolkningar av klassiska verk en utmaning. Eller snarare att han tar en position. Att satir aldrig kan vara gränslös. Att satiren är ett försvar av det fria ordet mot de konservativa och religiösa krafter som vill begränsa den.

Med satiren, den dubbla och bitvis underfundiga satiren, som vapen försvarade  Vilks ett av konsthistoriens mest klassiska konstverk samtidigt som han kritiserade de krafter som vill begränsa bland annat det fria ordet.

Något som till slut kom att i varje fall indirekt både förkorta hans liv och ge honom ett evigt liv.

Lars Vilks omkom tillsammans med två av sina livvakter den 6:e oktober 2021 i en bilolycka.