De omdefinierar USA:s roll i det globala ledarskapet

Donald Trump / Peter Thiel. Foto: Vita Huset / Skärmavbildning Hoover Institute video
  • Söndag 20 apr 2025 2025-04-20
E-post

Det handelskrig som initierats av USA:s nytillträdde president har oroat alla tidigare relationer och världsekonomin vilket återspeglas i ett osäkert ränteläge, volatila börser samt inte minst ett utmanat NATO. Men den amerikanska presidentens yttre nyckfullhet skymmer det som de facto definierar de nya amerikanska republikanerna och den huvudsakliga väg och ideologi som den nyinstallerade administrationen genomsyras av. Ett starkt ideologiskt drivet kluster av personer som vill om- och återdefiniera det amerikanska globala ledarskapet.

Det handelskrig som initierats av USA:s nytillträdde president har oroat världsekonomin vilket återspeglas i ett osäkert ränteläge samt inte minst volatila börser. På frågan hur dum eller smart USA:s president Donald Trump är menar Stefan Engeseth, internationell föreläsare och författare till den aktuella boken ”Homo Stupido” att det hela är svårtolkat. Intervjuad i Dagens Industri menar Engeseth att

”Du får inte glömma att Donald Trump kanske spelar korkad för att få utrymme i media och för att få sina motståndare att underskatta honom. Att han spelar lite poker så att säga.”

I vilken omfattning som det är frågan om ett spel tål att diskuteras men mycket tyder på detta. För även om de politiska utspelen från Vita Huset svänger snabbt, inte sällan motsägelsefulla, så finns det i klustret kring Trump en röd tråd, en tydlig färdlinje, och färdplan utstakad.

Det går inte att komma ifrån att det finns fler tecken som talar för än emot att det var detta kluster som utsåg Trump och inte tvärtom, att Trump sedan rekryterade flera till att bli hans medarbetare eller rådgivare.

Flera i detta kluster kommer från bolaget PayPals grundare, första medarbetare och finansiärer. Idag anses PayPals grundare och första anställda vara teknikbranschens mäktigaste nätverk. Sedan de lämnade PayPal har de bildat, finansierat och rådgivit vår tids ledande företag, inklusive Tesla, Facebook, YouTube, SpaceX, Yelp, Palantir och LinkedIn bland många andra. Som grupp har de drivit innovation och entreprenörskap under 2000-talet. Deras namn väcker passioner; de är lika kontroversiella som de beundras. Namn som Elon Musk, Amy Rowe Klement, Julie Anderson, Max Levchin, Reid Hoffman med flera.

Trumps “Crypto Czar” David Sacks är hämtad direkt från PayPal utöver Elon Musk som har en egen skräddarsydd form av ministerposition.

Och vissa av dom har drivit teknikutvecklingen framåt parallellt med en tydligt utformad ideologisk plattform som formulerats av den person som 2016 kom att rädda Donald Trumps primärvalskampanj med en större donation.

Den i särklass mest inflytelserika men minst kände är Peter Thiel, grundare till bolagen Palantir, PayPal med flera. Thiel donerade 1,25 miljoner dollar till Trumps primärvalskampanj och utnyttjade den plattformen det innebar för att ”komma ut” som öppet homosexuell. Och därmed för sig själv och den kommande administrationen i stor utsträckning avdramatisera delar om frågan om sexuell läggning.

Thiel har funnits med som grundare eller nyckelfinansiär till bland annat Elon Musks ”SpaceX” och Mark Zuckerbergs ”Facebook” samt har varit en av Wall Streets mest framgångsrika hedgefond-förvaltare. Det är Thiel som gjort vicepresident JD Vance politiska karriär möjlig genom att funnits som finansiellt stöd redan inför Vance kandidatur som senator.

Men vem är Peter Thiel? Många vill utmåla honom som Elon Musks, den andre grundaren av PayPal, värste fiende. Andra ser honom som en udda figur som drömmer om evigt liv. Klarlagt är dock att han är en begåvning utöver de vanliga och inte minst en hängiven schackspelare som kan recitera JRR Tolkiens trilogi om Härskarringen utantill.

Thiel är inte ingenjör trots sitt fokus på FinTech, Financial Technology, utan utbildad vid Stanford University och Hoover Institution med filosofi och historia som huvudämnen och blev sedan juris doktor (PhD) 1992. Politiskt inspiration kom från början i huvudsak från Ronald Reagan (R) och skulle tidigt ge honom en stämpel som ”frihetligt konservativ”. 

Men skall Thiel, som samlande gestalt i klustret som matchat fram Donald Trump och JD Vance analyseras vidare så räcker det inte med att läsa hans och hans medförfattare Blake Masters bok ”Zero to One” (2015) eller biografin över honom, “The Contrarian” av Max Chafkin (2024) utan snarare fånga upp de akademiska arbeten av honom själv som finns publicerade i andra sammanhang.

Det mest politiska är hans essä från 2019, ”The Straussian Moment” som publicerades tillsammans med bland annat Hoover Institution, hans gamla institution vid Stanford University som alumni. 

”The Straussian Moment” – Thiels definierande verk

I Thiels essä ”The Straussian Moment” analyserar han västerlandets politiska och filosofiska tillstånd efter 11 september 2001, med fokus på hur terrorattentatet avslöjade brister i den moderna, upplysningsbaserade världsbilden. Thiel argumenterar för att västvärldens betoning på rationalitet, ekonomi och individuella rättigheter har gjort den sårbar för icke-rationella, våldsamma aktörer som inte passar in i denna modell, såsom terrornätverket al-Qaida

Thiel utforskar hur detta utmanar moderna politiska teorier och föreslår en återgång till äldre traditioner som lägger större vikt vid människans natur och politiska konflikter.

Thiels essä, som kan tjäna som en form av programförklaring, kretsar kring nio huvudpunkter:

1. 11 september som vändpunkt

Attackerna ifrågasatte det moderna samhällets antaganden om rationalitet, diplomati och avskräckning. De visade att små grupper med avancerad teknologi kan orsaka enorm skada, vilket kräver en omprövning av säkerhet kontra frihet.

2. Upplysningens begränsningar

Thiel kritiserar den upplysningsbaserade politiska filosofin (från Locke till Marx) för att reducera människan till en rationell, ekonomisk aktör (“homo economicus”). Denna modell ignorerar irrationella motiv som religion och ära, vilket gör den oförmögen att hantera aktörer som bin Laden, vars handlingar drivs av icke-ekonomiska mål.

3. Äldre traditioner och människans natur

Thiel kontrasterar upplysningen mot äldre västerländska traditioner (t.ex. Augustinus, Machiavelli) som såg människan som potentiellt farlig och konfliktbenägen. Han menar att dessa traditioner bättre förstår fenomen som terrorism, men att deras inbördes konflikter (Aten vs. Jerusalem) ledde till deras nedgång under tidig modern tid.

4. John Locke och den amerikanska kompromissen

Filosofen John Locke (1632-1704) ses som grundaren av den amerikanska liberalismen, där frågor om människans natur och religion privatiserades för att undvika konflikter. Detta skapade en tillfälligt stabil, kapitalistisk ordning men gjorde västvärlden oförberedd på religiösa och ideologiska krig.

5. Carl Schmitt och politikens återkomst

Den tyske katolske rättsfilosofen Carl Schmitts (1888-1985) teori om politik som en uppdelning mellan vän och fiende används för att förklara konflikten mellan väst och islam. Thiel varnar för att västvärldens ovilja att erkänna denna uppdelning kan leda till nederlag, men en återgång till Schmitts krigiska politik riskerar att förstöra västvärldens identitet.

6. Leo Strauss och esoterisk försiktighet

Den tysk-amerikanske politisk filosofen Leo Strauss (1899-1973) föreslår en medelväg där filosofisk insikt om människans natur kombineras med politisk försiktighet. Han betonar vikten av att dölja vissa sanningar för att skydda samhället, men Thiel ser risker i att denna strategi kan leda till intellektuell och politisk förlamning.

Esoterisk betyder “svårtillgänglig” eller “endast för de invigda”. Ordet används oftast som beteckning för den dolda visdomen eller den hemliga, andliga kunskapen som ligger till grund för alla filosofiska system.

7. René Girard och det mimetiska våldet

Historikern René Girard, som tidigt kom att inspirera Thiel hävdar att mänsklig kultur grundas på mimetiskt begär och syndabocksmekanismer, där våld mot en utvald offer tillfälligt skapar fred. Modernitetens avslöjande av dessa mekanismer underminerar traditionella institutioner och riskerar att leda till obegränsat, apokalyptiskt våld. Såsom terrorism.

8. Historicism och tidens stora fråga

Konflikten mellan Strauss och Girard handlar om när sanningen om mänsklig natur blir allmänt känd. Strauss tror att den kan hållas esoterisk, medan Girard ser en oundviklig historisk process där avslöjandet driver mänskligheten mot antingen kaos eller frälsning.

9. Statsmannens roll – Moderniteten inte permanent

Thiel avslutar med att föreslå att en kristen ledare, med detta menar han ledare för det fria väst bör navigera mellan våld och fred, och alltid luta mot fred i tveksamma fall samt vara medveten om att moderniteten inte är permanent. Detta kräver en balans mellan att hantera akuta hot och att förbereda sig för en osäker framtid.

Thiel argumenterar för att terrorattentatet mot World Trade Center i New York, USA, den 11:e september tvingat västvärlden att konfrontera sina filosofiska blinda punkter. Han föreslår en återgång till en mer nyanserad förståelse av människans natur, inspirerad av äldre traditioner, men varnar för att både upplysningens naivitet och en återgång till våldsam politik har stora risker. 

Essän slutar med en uppmaning till försiktighet och eftertanke i en tid då mänsklighetens framtid kan avgöras av hur västvärlden väljer att möta och hantera dessa spänningar.

Slutsats

Thiels samhälls- och samtidsanalys påminner om Samuel Huntingtons “Clash of Civilizations” (1996) genom sitt erkännande av djupa, icke-rationella konflikter mellan civilisationer, men han lägger större vikt vid teknologi och politisk försiktighet som verktyg för att hantera dessa spänningar. Till skillnad från Francis Fukuyamas “The End of History and the last man” (1992), som förutsäger liberalismens globala seger, anammar Thiel en mer realistisk syn på människans brister och modernitetens sårbarhet. Detta gör honom uttalat skeptisk till en liberal harmonisk världsordning.

Thiel menar att det teknokratiska samhällets fixering vid rationalitet och ekonomisk effektivitet gör det sårbart för aktörer som drivs av religiösa eller ideologiska motiv, en insikt som genomsyrar hans kritik av moderniteten.

Det kluster som omgärdar Donald Trump pressar på för att USA rör sig dels i en riktning där konservatismen blir tydlig men samtidigt i en riktning där teknikutvecklingen, framför allt inom finansiella tjänster både går framåt och bakåt. Införandet av kryptotillgångar är ett sådant tydligt exempel där en digitaliserad valuta skalla kunna utgöra en kompletterande global reservvaluta till den amerikanska dollarn.

Thiels inflytande i Trumps kluster driver en politik som kombinerar konservativa värderingar med teknologisk innovation, särskilt inom finansiella tjänster. Förslaget om kryptotillgångar, som en digitaliserad guldmyntfot, speglar hans vision om att stärka västvärldens ekonomiska självständighet, samtidigt som det utmanar etablerade system som Bretton-Woods. Det system som reglerar dagens finansiella tjänster, valutor och valutamarknader.

I linje med Thiels varning för externa hot ser han och hans allierade, vilket han gör tydligt i samtal med bland annat Joe Rogan och inte minst Peter Robinson vid Hoover Institution, Kina och inte Europa som den primära utmaningen för västvärldens och USA:s dominans.

Genom att stärka partnerskapet och driva teknologisk innovation vill Thiel säkerställa att USA behåller globalt ledarskap. Och där Europa ses som en möjlig, men inte alls villkorslös och självskriven, partner eller allierad.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se