Oavsett utslag i processen Staten vs Aron Flam har målsäganden Beredskapsmuséet i Djuramossa vunnit en seger redan nu. Men inte åt sig själva. Stiftelsen Beredskapsmuséet sänkte tillsammans med staten, representerad av åklagaren nivån för när självcensur slår in.

Konstnärer som Lars Vilks lever idag under dödshot för sin satir. Andra konstnärer, som Aron Flam, kommer omedvetet att börja självcensurera sig själva för att slippa den form av process som Flam tvingas gå igenom.

En process där Flam, precis som Vilks, tar en kula för kollektivet. En anomali i sig då Flam är uttalad individualist och klassisk liberal.

Under gårdagen hölls rättegången i fallet med komikern Aron Flam som använt en omgjord version av det klassiska verket ”En svensk tiger” till sitt bokomslag till hans verk ”Det här är en svensk tiger”. Verket, som är tvisteligt, är en uppgörelse med om hur socialdemokraterna agerade mot Nazityskland under kriget. Åklagaren anser att Aron Flams tiger utgör brott mot upphovsrättslagen.

Bakom målet ligger stitelsen Beredskapsmuseet i Djuramossa som äger de ekonomiska rättigheterna till Bertil Almqvists ”En svensk tiger”, och kräver Aron Flam på miljonbelopp. Museets företrädare vill i dag inte kommentera målet.

Till skillnad från Bertil Almqvists tiger gör Aron Flams tiger en blinkning med ena ögat, en ”sieg heil-hälsning” med tassen och bär en armbindel med ett hakkors.

Rättegången innehöll en hel del märkligheter. Förutom att rättegången borde ha varit föremål för en civilrättslig process istället så reagerade i varje fall jag på inte bara åklagarens agerande utan även ordföranden för stiftelsen, Marie Andrée, som även företrädde stiftelsen som juridiskt ombud. Det som kom att ta längst tid var åklagarens och Marie Andrées sakframställan som kom att omfatta en rad illustrationer som framför allt Andrée inte åberopade som grunden för skadeståndsanspråken.

Utan att gå händelserna i förväg, dom meddelas den nionde oktober kl 11:00, kopplade åklagaren ihop Aron Flams tiger med innehållet i boken själv. Åklagaren läste upp de olika baksidestexterna i syfte att förklara vad boken handlade om och redogjorde därmed själv för hur Aron Flams tiger är sammankopplad med innehållet i boken. Åklagaren själv gav därmed, enligt mitt sätt att se det, det samlade verket en egen verkshöjd när han själv, på videolänk, redogjorde för detta. Med egen verkshöjd faller hela åtalet mot Flam.

Att åklagaren inte själv var fysiskt närvarande i ett så principiellt viktigt mål fick mig att reagera. Detta kanske framför allt eftersom åklagaren själv pekat på den principiellt viktiga gränsdragningen mellan yttrandefrihet och upphovsrätt som i Sverige bygger på prejudikat eftersom det saknas ett parodiundantag i svensk lagstiftning.

Åklagaren, som under hela slutpläderingen hyllade stiftelsen för hur de förvaltat de ekonomiska rättigheterna i olika tonarter, agerade mer som juridiskt ombud för stiftelsen än en åklagare enligt mig. Åklagaren yrkade på 40 dagsböter och villkorlig dom då han ansåg att stiftelsen genom Marie Andrées skadeståndsyrkande inte motiverade ett eget motsvarande.

Advokat och ordförande för stiftelsen Beredskapsmuséet Marie Andrée yrkade på miljonbelopp i skadestånd. Hon drog inte bara in försäljningsintäkterna för ”Det här är en svensk tiger” utan pekade implicit  på Aron Flams övriga intäkter i hans andra roller som grund för beloppet. Inte heller åklagaren tycktes förstå att en bokproduktion inte bara består av intäkter utan även av kostnader. Den ”otillbörliga vinst” som främst Marie Andrée hävdar har uppstått är mindre och hon lyckades inte redogöra för vad det otillbörliga var i sammanhanget och vad det vilade på utöver det påstådda brottet Flam skall ha begått. 

Överlag ville inte Marie Andrée redogöra för, än mindre ens försöka bevisa vilken ekonomisk skada som stiftelsen lidit, något som utgör grunden för att kunna ställa ett skadeståndsanspråk. Det replikskifte som föregick mellan Andrée och Flams advokat, Monique Wahlsted var talande för hur Beredskapsmuséets ombud mötte rätten.

Marie André beskriver skadan de lidit av det hot och hat de utsatts för under processen och för att stiftelsens verksamhet förvanskats men kan inte kvantifiera detta i ekonomiska termer. Inte heller de hot som Andrée menar hon och stiftelsen utsatts för tycks ha polisanmälts varför inte de går att styrka.

Replikskiftet, nedtecknat samman med andra observationer av jur kand Liselott M Agerlid vid Advokat Rolf Åbjörnsson AB löpte enligt följande

MW: Monique Wahlsted (Aron Flams ombud), MA: Marie Andrée, AF: Aron Flam.

MW: “Delar ni era inkomster med Bertil Almqvists barn?”

MA: “Det har inte med saken att göra!”

MW: “Tycker du.”

MA: “Tycker jag.”

MW: “Vad är det du menar vara den korrekta historiken bakom “En svensk tiger“?”

MA: Hänvisar till sin egen uppsats i ämnet. MA menar i praktiken att hon är den enda som har rätt att beskriva ”En svensk tiger”s historia och att den sanna historien har definierats endast i hennes egen uppsats..

MW: “Vad anser du om tvättbjörnen?” (Anmärkning: ”Tvättbjörnen” syftar på Region Skånes tvättbjörn som skulle använts för information om hygienrekkomendationer under den rådande pandemin. Beredskapsmuséet hotade med stämning för intrång i rättigheterna varefter Region Skåne drog tillbaka symbolen)

MA: “Hör inte till saken.”

MW: “Så du vägrar svara på frågan?”

MA: “Hör inte hit.”

AF: Viskar hörbart till MW som svar på något hon viskade: “Men jag vill veta!”

MW: “Varför sa du till polisen att Aron Flam tillhör NMR?” (Red:s anm: Nordiska Motståndsrörelsen, en öppet nazistisk organisation).

MA: “Varsågoda att kontakta Advokatsamfundet om ni vill!” (Reds anmärkning: Advokatsamfundets regelverk förbjuder explicit ledamöter att framställa motpart i klandervärd dager i dialog med andra myndigheter. Andrée menade detta i förhör med åklagaren vilket finns dokumenterat i förundersökningsprotokollet. Advokatsamfundet har så vitt känt inte reagerat på agerandet).

MW: “Men det finns upptaget i förundersökningsprotokollet att du sa det.”

MA: “Det har ingen bäring här.” (Reds anmärkning: Andrée kom sedan i sin slutplädering att hänvisa till nazismen och Adolf Hitler varför svaret, att hennes påstående som saknar saklig grund om Flams medlemskap i en nazistisk organisation inte hade någon bäring ter sig enligt min mening apart och motsägelsefullt).

AF: “Jag hoppas att jag inte bor i ett land som dömer en bok efter dess omslag.”

Efter detta replikskifte inleddes parternas respektive slutanförande.

Inalles var rättegången en märklig, och inte heller så lite omtumlande upplevelse. För processen har i praktiken bara inletts. Oavsett utfall kommer domen med en sannolikhet gränsande till visshet att överklagas och det kan inte uteslutas att förhandsbesked till slut kommer att inhämtas från Europadomstolen.

Oavsett utslag har Andrée vunnit en seger redan nu. Men inte åt sig själv. Andrée och åklagaren sänkte nivån för när självcensur slår in. Konstnärer som Lars Vilks lever idag under dödshot för sin satir. Andra konstnärer, som Aron Flam, kommer omedvetet att börja självcensurera sig själva för att slippa den form av process som Flam tvingas gå igenom.

En process där Flam, precis som Vilks, tar en kula för kollektivet. En anomali i sig då Flam är uttalad individualist och klassisk liberal.