Åsiktsposeringar och illusioner efter massmordet i Örebro
Debatten, och de politiska utspelen efter massmordet i Örebro präglas av åsiktsposeringar och symbolpolitiska utspel utan eftertanke. Edward Nordén menar att vi behöver ha en ärlig och seriös debatt om varför dagens situation ser ut som den gör snarare än att stoppa huvudet i sanden och låtsas lösa problemen med psykisk ohälsa, extremism och våldsdåd genom populistiska förbud av en vapentyp.
Det uppstår en mängd känslor när ett grovt våldsdåd chockar ett samhälle och ett helt land. Sorg för de döda, upprördhet över att det inträffat och krav på åtgärder för att det inte ska kunna hända igen. Det är naturligt. Masskjutningen i Örebro är inget undantag. I skrivande stund har polisen inte redogjort för motiv till dådet. Vi vet därmed väldigt lite om gärningsmannen, hans motiv, hans bakgrund och varför han valde att begå morden.
Också i övrigt har Sverige en närmast grotesk utveckling i våldsdåd. Vi har dagliga bombningar och skjutningar. Vi som är vuxna idag behövde aldrig uppleva detta i vår ungdom. Det är en skam att lämna över det rådande tillstånd som Sverige befinner sig i till våra barn.
Vi har dessutom ett aktivt terrorhot utifrån främst våldsbejakande islamistiska extremister, fientligt sinnade stater, olika terrornätverk och mindre extremistgrupper. Även s.k. “lone wolves” ingår i hotbilden. Ensamagerande våldsmän som radikaliserats främst via internet utifrån politiska eller religiösa motiv. Ett växande hot.
Psykisk ohälsa kan även det vara en del av gärningsmannens motiv. Den stora variationen i ideologi, bakgrund och personlighet gör att det är svårt att fastställa en tydlig profil. I brist på information om Örebrodådets gärningsman kan vi i nuläget inte redogöra för hans motiv, bakgrund eller om det fanns varningssignaler som föregick dådet.
Många lone wolves-attacker har blivit synonyma med massmord utförda med de vapen som finns till hands. Pistoler, automatvapen, lastbilar, bilar, yxor eller knivar. De lider oftare av psykisk sjukdom och är oftare diagnosticerade med mental ohälsa än de som begår dåd genom terrororganisationer. Det är därmed ingen slump att vi oftare pratar om att ensamagerande är psykiskt sjuka än när etablerade terrororganisationer som Al Qaida utför dåd.
Vi gör profiler av gärningsmän – det är nästan alltid män – för att förstå dem. Vi vill förstå gärningsmännen och deras motiv för att hitta dem innan de begår dåden.
Spekulationerna i medierna, på sociala medier och bland politiker kring detta dåd har i all väsentlighet varit obekräftade och ostyrkta. Återigen, vi känner inte till gärningsmannens motiv eftersom polisen inte släppt dem.
Överreaktioner på bristfälliga underlag
Att då se politiker – däribland Regeringspartierna – utlova skärpta vapenlagar är förvånande, förhastat och saknar stöd hos expertisen. Saknar stöd gör även debatten om att förbud av typen AR15 som en lösning på problemet. Gärningsmannen använde inte heller en AR15.
De som använder AR15 i Sverige är laglydiga män och kvinnor som gått igenom en utbildning, granskats av polisen och sysslar med sportskytte och jakt. Det är på inget vis konstigt att jaga med en AR15. Skillnaden på en AR15 och en vanlig semiautomat är utseendet. Inte dödligheten eller funktionen. Ett vanligt missförstånd som man inte bör basera lagförslag på. Att allmänheten saknar kunskap om vapentyper är inte ett skäl för regering och riksdag att stifta enkla, men meningslösa lagar kring.
Reaktionerna från den politiska nivån präglas av åsiktsposering och symbolhandlingar. Istället för eftertanke, faktasökande och reflektion.
Semiautomater för jakt har varit lagliga att jaga med före Örebro-gärningsmannen ens var född och har inte varit ett problem. Det legala vapenägandet är fortsatt stabilt och inkluderar över en halv miljon svenskar. Vapenägandet är högt på platser med låg brottslighet som Arjeplog och Sorsele men lågt i Malmö och Stockholm. Förklaringen är enkel; Sverige har ett samhällsproblem och ett kriminalitetsproblem. Vi har inte ett jägarproblem eller ett sportskytteproblem. Vi kommer aldrig lösa våra samhällsproblem genom att förbjuda hederliga människor att begå brott de ändå inte begår.
Galloperande våldsvåg – med illegala vapen
Under åren 2020-2024 skedde 1 840 skjutningar i Sverige med totalt 513 skadade och 251 döda. Även om 2024 innebar ett trendbrott så håller sig antalet döda mrer eller mindre konstant över åren. Men det innebär att Sverige i snitt har en skjutning om dagen.
De vapen som används i dessa dåd är inte av legala vapen där gärningsmannen har en licens.
Att i panik – pådrivet av upprörda medborgare och medier – ropa efter förbud som bara drabbar hederliga jägare, skyttar och i förlängningen skjutskickligheten hos försvarsmaktspersonal och hemvärnsmän är inte en framkomlig väg. Polisen, psykiatrin och samhälleliga skyddsnät bör hitta bättre vägare att hitta människor vars psykiska ohälsa eller ideologiska motiv utgör skäl att skada eller mörda andra.
I Sverige – där det är lättare att få tag i illegala insmugglade vapen än legala – måste vi ha högre krav på lagstiftare och medier än symbolpolitik och populistiska utspel.
Dels för att inte straffa laglydiga medborgare av bara farten och okunskapen. Dels för att inte invagga medborgare i en falsk trygghet. Vi behöver hitta gärningsmännen innan de begår dåden, vi behöver ha larm från myndigheter som kommer i kontakt med dem, de ska nekas licens av polisen och vi bör se över den riktiga hjälpen till dessa människor. Att neka jägare i Värmlands skogar eller de som ägnar sig åt sportskytte lika effektlöst som oskäligt.
Sverige har en sträng vapenlagstiftning, ett mycket stort vapenägande samtidigt som vi sticker ut i statistiken de senare åren för bombdåd och skjutningar med illegala vapen. Vi kan alltså inte lösa kriminalitet, terrorism eller våldsdåd genom att reglera vapenlicenser. Det vet alla som tittar på statistiken.
Problemet med knivskärningar löses inte heller genom förbud av köksknivar för vanligt folk och restauranger. Vi förebygger inte fler terrordåd på Drottninggatan genom förbud av lastbilar. Det är inte en framkomlig väg att förbjuda jaktvapen för att råda bot på massmord, terrordåd eller kriminella gäng. De berörs helt enkelt inte i någon omfattning. Vi måste kunna gräva djupare än så.
Jag tror att vi behöver ha en ärlig och seriös debatt om varför dagens situation ser ut som den gör snarare än att stoppa huvudet i sanden och låtsas lösa problemen med psykisk ohälsa, extremism och våldsdåd genom populistiska förbud av en vapentyp.
Edward Nordén
Säkerhetspolitisk talesperson för Medborgerlig Samling
Johan Westerholm
