Den mjuka korruptionen är inte en självklar juridiskt klandervärd företeelse utan mer av en normglidning. Denna normglidning som pågått en längre tid kom att med 2025 bli uppenbar i samband med Vargas-bolaget Northvolt konkurs och systerföretaget Stegras återkommande finansiella problem. Det är heller inte en isolerad socialdemokratisk företeelse. Tvärtom är den idag även en naturlig del av maktklustret kring moderaternas partiledning och Svenskt Näringsliv. 

Från hyllad, och inte minst hypad, lämnar 2025 en brusten och i stor utsträckning pulvriserad grön bubbla bakom sig. Sista kapitlen i denna för svensk ekonomi och industri mörka historia är dock inte skrivna, men redan idag bör det vara uppenbart om vad denna rörelse och ideologi, gränsande till religiösa vanföreställningar, blottlagt och lämnat efter sig.

Den mjuka korruptionen. Normförflyttningen.

Den mjuka korruptionen är juridiskt sett inte klandervärd, vad det mer handlar om är en långsam, men i slutändan tydlig normförskjutning i samhället. Där gränserna suddas ut mellan roller och ekonomi. Med denna tysta normförskjutning följer nya, och delvis medvetet dolda, maktstrukturer.

Den mjuka korruptionen och dess effekter kan sammanfattas i sex punkter

1. Mjuk korruption handlar inte om mutor – utan om normglidning. Lagliga men oetiska beteenden, intressekonflikter och informella nätverk som stegvis urholkar förtroendet för staten.

 2. Rollerna mellan politik, myndigheter, näringsliv och konsulter har suddats ut. Samma personer återkommer i olika funktioner – beslutsfattare i ena stunden, lobbyister eller rådgivare i nästa.

 3. Beslutsutfallen blir förutsägbara – oavsett samråd och invändningar. När processen är öppen men resultatet redan givet, uppstår en demokratisk kuliss.

 4. Risker socialiseras, vinster privatiseras. Staten tar kostnader och garantier, medan utvalda aktörer tar vinsterna – ofta med hänvisning till ”nationellt intresse”.

 5. Index och statistik fångar inte medborgarnas faktiska erfarenheter. Tillit avgörs inte av internationella rankningar, utan av om människor upplever rättvisa, transparens och ansvar.

 6. Mjuk korruption är särskilt skadlig i stora infrastruktur- och energiprojekt. Där blir lokalsamhällen överkörda, ansvar upplöses och kritik avfärdas som okunnig eller obstruerande.

Vargasbolagen symbol — men inte ensamma

Det som kommit att symbolisera den mjuka korruptionens sex punkter inom ramen för den gröna ekonomin kan sammanfattas ett fåtal tydliga maktkluster.

Vargas-bolagen med Harald Mix och Carl-Erik Lagercrantz som grundare och huvudägare. Dessa har, med goda och sannolikt medvetet odlade kontakter i bägge politiska blocken desarmera den politiska konflikt och motsättning som skulle ha kunnat agera maktkritiskt och granskande.

Det spelar idag mindre roll om näringsministern heter Ebba Busch (KD) eller Fredrik Olofsson (S), den eftersträvade politiken blir densamma med ett fokus på generösa lån och kreditgarantier till projekt med oprövad teknik i giga-format. Det som byggde upp Northvolts moment och som slutade med den största konkursen sedan Kreugerkraschen. Bland annat satsades svenska pensionsmedel i projektet.

Detta möjliggjordes genom en lagreform som initierats ytterst av den dåvarande näringsministern Mikael Damberg (S) tillsammans med hans kollega i regeringen finansmarknadsminister Per Bolund (MP). Med ett underlag framtaget av den amerikanska konsultbyrån McKinsey.

Men det var inte det enda som McKinsey utförde i denna process. Samtidigt var bolaget en kontrakterad partner till Vargas, utvärderade AP-fondernas investeringar samt bistod Northvolt i kapitalresningsrundorna. Det är inte fel att konstatera att McKinsey kontrollerade alla fyra händerna kring bridge-bordet. 

Betalt fick konsulterna inte bara i generösa timarvoden utan även syntetiska optioner i Vargasbolagen. Modellen vitsordades av McKinseys Sverigechef Sebastian Sjöberg i en intervju i Dagens Industri. En form av dold resultatbonus som kunde omsättas i likvida medel efter varje lyckad finansieringsrunda. “Syntetiska optioner” (synthetic options) innebär en kontant utbetalning baserad på ett företags värdeutveckling, snarare än att faktiskt ge utvalda personer ett ägande i företaget.

McKinsey-alumnis återfinns även i alla intressenter. Bland annat kom Fjärde AP-fondens ansvarige för alternativa investeringar, som Vargasbolaget Northvolt, från McKinsey. En bakgrund som hon delar med flera ur Vargasbolagens ledningar.

När lagpropositionen som möjliggjorde en tömning av AP-fonderna till Vargasbolagens fördel beslutades hösten 2019 deltog den dåvarande handelsministern Anna Hallberg (S) i beslutet. Anna Hallberg äger tillsammans med den tidigare näringsministern Anders Sundström (S) investmentbolaget Sundström Invest. Som i sin tur äger aktier i Vargasbolagen. Hallberg deltog i beslutet utan att anföra jäv utan kom i alla andra sammanhang hylla bolag som Vargasbolaget Stegra i sin roll som statsråd.

Sundströms goda relationer till en annan tidigare näringsminister, Thomas Östros (S) möjliggjorde för Northvolt att kunna få omfattande krediter från Europeiska Investeringsbanken beviljade. Vice ordförande för banken var vid denna tidpunkt just Östros.

Ett annat exempel på normglidningen är hur den tidigare näringsministern Ibrahim Baylan (S) kommit att utveckla sin karriär. Även Baylan deltog i detta sammanträde som öppnade för åderlåtning av allmänna pensionsmedel, ett förslag som i grunden togs fram av McKinsey.

Efter att Baylan avslutat sin karriär och efter att karantänperioden för statsråd löpt ut kontrakterades han av Harald Mix och Vargas som lobbyist. Baylan har under två år kunnat bygga upp en mindre förmögenhet i sin konsultverksamhet och bedöms årligen kunna fakturera Vargas miljonbelopp.

Normglidning möjliggjord över blockgränserna

Men normglidningen som med 2025 blev uppenbar är inte en isolerad socialdemokratisk företeelse. Tvärtom är den idag en naturlig del av maktklustret kring moderaterna och Svenskt Näringsliv. 

På Vargas hemsida framgår att bolagets presskontakt sköts av PA-företaget Bellbird. Bellbird grundades av Anders Kempe. Kempe är samtidigt ordförande för stiftelsen ”Fritt näringsliv” som är Svenskt näringslivs finansieringsstiftelse av den borgerliga tankesmedjan Timbro. Kempe ingår, tillsammans med Timbros VD PM Nilsson i statsminister Ulf Kristerssons (M) innersta krets.

En naturlig roll för både en borgerlig tankesmedja och ordföranden för Fritt näringsliv. Om det inte vore för att Kempes bolag Bellbird företräder ett särintresse, Vargas, samt att han själv är aktieägare i flera av Vargas-bolagen. Som har allt att vinna på gröna krediter och bidrag utan bortre gräns.

Timbro har argumenterat för en fortsatt näringspolitik med generösa statsbidrag och statliga subventioner. En politik framtagen  åt Timbro av docent Olle Torpman som dels är skräddarsydd för Vargas-bolagen, dels är till förväxling lik den som drivs av socialdemokraternas Mikael Damberg.

Normglidningen är inte heller endast kopplad till den gröna omställningen utan det blev uppenbart att den spänner kanske framför allt inom ramen för utnämningsmakten. Regeringens utnämning av den tidigare partiledaren Anna Kinberg Batra till landshövding i Stockholm kom att fyllas av efterföljande rubriker där Kinberg Batra kunde avslöjas med att ha rundat bland annat grundlagen för att rekrytera in nära vänner till högavlönade positioner.

Detta kom att följas av statsministerns utnämning av barndomsvännen Henrik Landerholm (M) till den nya positionen som nationell säkerhetssamordnare. I denna roll uppstod en rad med säkerhetsincidenter som regeringen underlät att rapportera till berörda myndigheter eller diarieföra.