Aftonbladets satsning “Ledarskriv” som genomförs på SSU:s kursgård i samarbete med SSU och Socialdemokraterna på Bommersvik är inte den nysatsning som ledningen vill göra gällande. Tvärtom är utbildningen djupt förankrad i den socialdemokratiska identitetsvänstern och har ett tydligt elitistiskt anslag. En satsning där arbetare har liten eller helst ingen plats.

Anders Lindberg, Aftonbladets politiske redaktör är ansvarig för Aftonbladets ledarskribentutbildning Ledarskriv. Utbildningen föddes ur frustrationen efter valförlusten 2010 samtidigt som den borgerliga tankesmedjan Timbro sedan många år utbildat ledarkrönikörer och opinionsbildare.

– Ja, vi var avundsjuka på Timbro, säger Lindberg i en intervju i Dagens Nyheter. De hade nätverk. De hade idéer. De hade resurser, som jag upplevde var i princip outtömliga.

Timbro hade sin satsning Stureakademin och även Svenska Nyhetsbyrån och Liberala Nyhetsbyrån utbildade opinionsbildare. Samtidigt hade Aftonbladets ledarsida svårt med rekryteringen av vikarier. Kandidaterna skrev ”väldigt akademiskt”.

Satsning med rötterna i identitetspolitiken

Ledarskriv är dock inte en helt ny satsning, den är sprungen som komprimat ur den längre utbildningen ”Bommersviksakademien”, den utbildning som skall förse det socialdemokratiska partiet med nya ledare. Det utbildningarna har gemensamt är inte bara Anders Lindberg som lärare utan att de bägge har en strikt övre åldersgräns för deltagarna – 35 år. Men bägge utbildningarna har kunnat förse partiet med topptjänstemän eller opinionsbildare av olika karaktär.

Det går inte att komma ifrån att dessa utbildningar är av elitkaraktär då de garanterat ger jobb inom partiorganisationen, med sikte på antingen någon av landets S-märkta ledarredaktioner eller i bästa fall regeringskansliets politiska staber.

Kända opinionsbildare, eller mer namnkunniga tjänstemän, som genomgått någon av utbildningarna är bland annat diakonen i Equmeniakyrkan Anna Ardin och studieförbundet Ibn Rushd förre förbundsrektor och tidigare ordförande för Islamiska Förbundet i Sverige, Omar Mustafa. Dessa var kurskamrater på den längre utbildningen.

Andra viktiga namn som genomfört utbildningen är Sara Gunnerud, ABF och författare till ”Ordets makt i politiken” (2014). Gunnerud anses vara en av arbetarrörelsens skickligaste retoriker och kom senare att vara kommunikationschef åt studieförbundet Ibn Rushd samt ansvarig utgivare för förbundets tidning “Kupolen”.

Vad avser urvalet av deltagare så följer det den inställning som Carin Jämtin, partisekreterare vid grundandet av Ledarskriv, kommunicerade. Inte bara skulle deltagarna vara unga och i huvudsak rekryteras från SSU, de skulle även företrädesvis ha en utrikesfödd bakgrund. Antingen själva eller annars helst bägge föräldrarna. Att storstadsregionerna prioriteras är än idag en naturlig följd samt att rekryteringen sker genom toppstyrning och centraliserat urval.

Inte från de lokala nivåerna. De som lever närmast väljarna.

“Historien kommer ge mig rätt”

När jag hade samtal med Jämtin 2011 om vilka som skulle i huvudsak forma framtidens socialdemokrati var hon explicit med att etniska svenska män över 45 års ålder inte hade någon framtid i partiet. Framtiden för Sveriges och socialdemokraternas utveckling låg hos de utrikesfödda unga. Inte hos de traditionella arbetarna.

Lindberg menar i intervjun i DN att utbildningen syftar till att ”flytta fönster” och att de ska befinna sig långt före sin tid. Att diskutera sådant som ligger utanför åsiktskorridoren. Själv kommer jag ihåg ett samtal med Lindberg från våren 2009 på Aula Magna. Lindberg menade att historien skulle ge honom rätt i hur man skulle möta Sverigedemokraterna, att det ständiga påminnandet om Sverigedemokraternas bruna rötter till slut skulle radera ut partiet från de politiska kartan.

Ett annat exempel på trovärdigheten i den ”flytta fönster”- strategi som Ledarskriv skall ägna sig åt är när Lindberg 2015 menade att migrationskritiker var antingen rasister eller dysterkvistar. Lindberg flyttade inte åsiktskorridoren med den formen av artiklar. Tvärtom visade den tydligt att det var Bommersviksskolade ledarskribenter, inte sällan med Lindberg själv som lärare, som byggde denna korridor med både trängre och högre murar.

Framgångsreceptets kvalitet, med Ledarskriv, Bommersviksakademien med Lindberg som förvaltare av Carin Jämtins och den dåvarande övriga ledningens insatser sedan tio år, är tydlig.

Facit som borde förskräcka

Volymperspektivet i svensk migrationsdebatt är här för att stanna, samtidigt som Sverigedemokraterna är riksdagens näst största parti. Mångkulturalismens alla påstådda fördelar har ersatts med en debatt om kulturfriktion och religionskonflikter. Sverigedemokraterna utgör del av majoritetsunderlag, och inte bara för regeringen utan de påverkar politik- och samhällsutveckling i många av landets kommuner.

Såväl Ledarskriv som Bommersviksakademien är resultatet av ett allt tydligare elitistiskt socialdemokratiskt parti. Där vanliga arbetare, eller personer med arbetslivserfarenhet, och som har något att tillföra från det riktiga livet, inte ska göra sig besvär.

Facit från de tio årens ansträngningar är idag att debatten förflyttats från Socialdemokraterna till att domineras av främst urfienden Sverigedemokraterena. Men S, och inte minst Lindberg själv, fortsätter med samma strategi. I ett uppenbart hopp om att en dag, i en okänd framtid, kunna uppnå ett annat resultat.