Mitt Rubicon – Mitt “Straussian Moment”

Johan Westerholm. Illustration: Lars Vilks 2020 (rondellhunden längst ner till vänster)
  • Fredag 20 jun 2025 2025-06-20
E-post

Begreppet “The Straussian Moment” myntades av den tysk-amerikanske entreprenören Peter Thiel i en essä publicerad vid Stanford University 2023. Essän är central för att förstå hur USA:s politik förändrats och förändras på område efter område. Där gamla sanningar nu till slut fått kapitulera. Där det fria sekulariserade förnuftbaserade väst visat sig för svaga för att försvara sig mot en religiöst och kulturellt hårt driven motståndare.

”The Straussian moment”, är en fras myntad av entreprenören och miljardären Peter Thiel, hänvisar till en upplevd förändring i samhälleliga värderingar där tron ​​på intellektet och rationaliteten har minskat, medan tron ​​på viljans kraft har ökat. 

Detta begrepp är formulerat i Thiels tolkning av de antika grekiska filosoferna som, enligt honom, trodde på intellektets kraft och viljans svaghet, i kontrast till ett modernt perspektiv som värderar viljan framför intellektet.

Termen är kopplad till filosofen Leo Strauss, som utforskade idén om filosofer som kommunicerar subtilt, ofta genom skrift, för att förmedla djupare, potentiellt kontroversiella, betydelser bortom ytan. Thiel tillämpar i sin essä detta koncept på modern tid och antyder att ett liknande ögonblick av dold mening och filosofisk spänning existerar idag.

Thiel, naturaliserad amerikansk medborgare och född i Tyskland, delvis uppvuxen i Sydafrika var fram till, bedömningsvis, Barack Obamas (D) första mandatperiod men kom att överge Demokraterna till förmån för Republikanerna. Med några års perspektiv på terrordådet 9/11, terrorattentatet iscensatt av al Qaida menade Thiel att det helt avgörande skälet till varför han bytte partisympatier var att just 9/11 utgjorde hans ”Straussian moment”. Den enskilda händelse där han kom till insikt att drömmen om en sekulariserad, liberaliserad, världsordning var omöjligt att uppnå. 

I synnerhet med den politik som kom att utvecklas av Obama II. Obama II drabbades av flera tunga avhopp som aldrig direkt nådde medias uppmärksamhet. Ett sådant exempel är Michael Warren, idag Managing Director of Albright Stonebridge Group men även kopplad till det kluster av rådgivare till president Donald Trump om nya valuta- och transaktionssystem. Warren var under Bill Clinton (D) motsvarande ordförande för det finanspolitiska rådet och under Obama I senior makroekonomisk rådgivare.

Något fick Warren att även han lämna Demokraterna. Och När Peter Thiel utrycker sig om sina tidigare partikamrater som Bill Clinton och Nancy Pelosi så är det med beundran och respekt. Men något hände under Obama I som fick honom att se tillbaka på USA:s utveckling de senaste tio åren som fick honom att ta steget. Att till slut utmana de tidigare demokratiska dogmerna och sanningarna. 

Relaterat: Så omdefinieras det amerikanska ledarskapet

Uppvaknandet

Thiels samhälls- och samtidsanalys i hans essä ”The Straussian moment” påminner om Samuel Huntingtons “Clash of Civilizations” (1996) genom sitt erkännande av djupa, icke-rationella konflikter mellan civilisationer, men han lägger större vikt vid teknologi och politisk försiktighet som verktyg för att hantera dessa spänningar. 

Till skillnad från Francis Fukuyamas “The End of History and the last man” (1992), som förutsäger liberalismens globala seger, anammar Thiel en mer realistisk syn på människans brister och modernitetens sårbarhet. Detta gör honom uttalat skeptisk till en liberal harmonisk världsordning.

Thiel menar att det teknokratiska samhällets fixering vid rationalitet och ekonomisk effektivitet gör det sårbart för aktörer som drivs av religiösa eller ideologiska motiv, en insikt som genomsyrar hans kritik av moderniteten. Thiel är idag den huvudsakliga motorn i det teknikkluster som växt fram i Silicon Valley sedan sekelskiftet.

Idag är det få, snart ingen, som längre vill förknippas med Francis Fukuyama. Professor Eugene Kontorovich, Senior Fellow vid Heritage Foundation och därmed rådgivare till såväl Trumps administration som den israeliska statsledningen menar att Fukuyamas vision bara existerade i åtta år. Mellan 1993, Sovjetunionens slutliga kollaps och 2001. Terrorattentatet mot WTC i New York.

Relaterat: Johan Westerholm i Samtal med Eugene Kontorovich

Klustret från Stanford

Thiel och Elon Musk skapade tillsammans, genom en sammanslagning av sina respektive företag, det som idag är PayPal. PayPal är världens största betaltjänst med runt 800 miljoner aktiva konton och var från början tänkt att representera världens första kryptovaluta och transaktionssystem för kryptoöverföringar. Det är ingen slump att utvecklingen av ett nytt globalt transaktionssystem samt kryptotillgångars ökade vikt sker nu. Eller att utvecklingen drivs av deras tidigare medarbetare från PayPal.

Det var Peter Thiel som 2016 räddade Donald Trumps primärvalskampanj genom en donation på 1,25 miljoner USD.

Thiel, och klustret kring honom, hade då valt ut Donald Trump. Inte tvärtom. Att JD Vance sedan blev Trumps vicepresidentkandidat var en naturlig följd av att Vance haft Thiel som sponsor för sin politiska karriär.

Utvald av Thiel och hans kluster.

Det kluster, det vill säga Peter Thiel och bland annat forskningsmiljön på Stanford University och Hudson Institute,  som omgärdar Donald Trump pressar på för att USA rör sig dels i en riktning där konservatismen blir tydlig men samtidigt i en riktning där teknikutvecklingen, framför allt inom finansiella tjänster både går framåt och bakåt. Införandet av kryptotillgångar är ett sådant tydligt exempel där en digitaliserad valuta skalla kunna utgöra en kompletterande global reservvaluta till den amerikanska dollarn.

Thiels inflytande i Trumps kluster driver en politik som kombinerar konservativa värderingar med teknologisk innovation, särskilt inom finansiella tjänster. Förslaget om kryptotillgångar, som en digitaliserad guldmyntfot, speglar hans vision om att stärka västvärldens ekonomiska självständighet, samtidigt som det utmanar etablerade system som Bretton-Woods. Det system som reglerar dagens finansiella tjänster, valutor och valutamarknader.

I linje med Thiels varning för externa hot ser han och hans allierade, vilket han gör tydligt i samtal med bland annat Joe Rogan och inte minst Peter Robinson vid Hoover Institute, Kina och inte Europa som den primära utmaningen för västvärldens och USA:s dominans.

Genom att stärka partnerskapet och driva teknologisk innovation vill Thiel säkerställa att USA behåller globalt ledarskap. Och där Europa ses som en möjlig, men inte alls villkorslös och självskriven, partner eller allierad. JD Vance tal i München tidigare i år skall ses i detta ljus.

Det han sade då, sade han inte av en slump utan som resultat av en lång tids processande och djupa analyser.

9/11 eller 11/7 – “Tipping point” för väst

Thiels essä ”The Straussian Moment” analyserar han västerlandets politiska och filosofiska tillstånd efter 11 september 2001, med fokus på hur terrorattentatet avslöjade brister i den moderna, upplysningsbaserade världsbilden. Thiel argumenterar för att västvärldens betoning på rationalitet, ekonomi och individuella rättigheter har gjort den sårbar för icke-rationella, våldsamma aktörer som inte passar in i denna modell, såsom terrornätverket al-Qaida. 

Thiel utforskar hur detta utmanar moderna politiska teorier och föreslår en återgång till äldre traditioner som lägger större vikt vid människans natur och politiska konflikter. Thiels essä, som kan tjäna som en form av programförklaring, kretsar kring främst en handfull huvudpunkter:

Attackerna den 11 september 2001 ifrågasatte det moderna samhällets antaganden om rationalitet, diplomati och avskräckning. De visade att små grupper med avancerad teknologi kan orsaka enorm skada, vilket kräver en omprövning av säkerhet kontra frihet.

Thiel kritiserar den upplysningsbaserade politiska filosofin (från Locke till Marx) för att reducera människan till en rationell, ekonomisk aktör (“homo economicus”). Denna modell ignorerar irrationella motiv som religion och ära, vilket gör den oförmögen att hantera aktörer som bin Laden, vars handlingar drivs av icke-ekonomiska mål.

Thiel kontrasterar upplysningen mot äldre västerländska traditioner (t.ex. Augustinus, Machiavelli) som såg människan som potentiellt farlig och konfliktbenägen. Han menar att dessa traditioner bättre förstår fenomen som terrorism, men att deras inbördes konflikter (Aten vs. Jerusalem) ledde till deras nedgång under tidig modern tid.

Det är inte fel att idag se hur USA, och inte minst staten Israel, har passerat ”The Straussian Moment”. En punkt där vägen delar sig och där alla de tidigare beprövade, och misslyckade, försöken att finna en samexistens med stater och organisationer som drivs av en ideologisk, religiös och kulturell agenda där begrepp som ära och heder är överordnad det pragmatiska och sekulariserade liberala förnuftet.

För USA, och Peter Thiel, var 9/11 det ögonblicket även om han själv och republikanerna insåg det först tio år senare. För staten Israel var det den sjunde oktober 2023. Där även den liberala vänstern slöt upp i kampen mot den religiöst och kulturellt drivna motståndaren förkroppsligad av de palestinska araberna. Att vägen via förhandling och sunt förnuft inte fungerat sedan 1948.

Mitt “Straussian Moment”

Jag delar nog mitt ”Straussian Moment” med staten Israel. Att detta dåd förkroppsligade det som Hizbollahs kommunikationschef sade till mig vid ett möte i Beirut 2016:

Ni i väst älskar Coca-Cola. Vi älskar döden. Det är därför vi kommer att vinna“.

Jag har haft mitt Straussian Moment. Om det var den sjunde oktober 2023 eller om det var i en av inbördeskriget sönderbombad förort i södra Beirut 2016 eller om det var någonstans mittemellan vet jag inte. Men jag fick från “Hästens mun” höra det direkt. Det tog dock, precis som i Peter Thiels fall, tio år innan jag insåg vidden av de ord som fördes fram i ett Beirut som fortfarande präglades av inbördeskriget.

Där en hårt ideologiskt driven religös rörelse med tyranniska inslag, Hizbollah, tvingat Maroniterna, de som stod för bildning och förnuft genom sina universitet och lärosäten på knä och på reträtt. Detta folk är idag en spillra som lever allt mer isolerade på Mount Lebanon strax utanför Beirut.

Relaterat:  Iran – Hjälper fler olivkvistar?

Men nu är jag av den bestämda uppfattningen, efter den sjunde oktober, att en politik som byggt på förhandlingar och eftergifter mot en ideologiskt religiöst och kulturellt driven motståndare som sätter ära och heder främst aldrig kan vinnas eller ens försvaras med förnuft och fortsatta eftergifter. Att vi, det fria väst, måste finna andra metoder med alla de offer det tyvärr kan, och sannolikt kommer föra med sig.

Jag säger, fritt citerat, som Peter Thiel:

”Det vi gjort så här långt, det funkar ju inte”.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se