Bokförlaget och den socialdemokratiska tankesmedjan Tiden – som hämtat och hämtar sin inspiration och sitt arbetssätt från Richard Nixons ”Plumbers” – lurade i veckan upp Axess på läktaren. 

I Axess-TV hyllas Åsa Erikssons bok ”Farväl till Bullerbyn?”. På exakt det sätt som Socialdemokraterna vill. Allt för att genom en skenmanöver slippa undan att de som bär de faktiska ansvaret för tillståndet i landet granskas på djupet.

Socialdemokraterna fokuserar idag på att förändra bilden av partiet inom migrationspolitiken. Om detta vittnar bland annat ett av de många mer eller mindre placerade reportagen i olika dags-, vecko- och månadstidskrifter. Samt inte minst riksdagsledamoten (S) Åsa Erikssons självkritiska bok ”Farväl till Bullerbyn?”, där fler tidigare ledande företrädare får bre ut sig i en mer eller mindre spelad ånger. 

Mona Sahlin, Margareta Winberg och Lars Stjernqvist är några som uttalar sig. Det de har gemensamt är att de är historia idag. Ingen av de som var ansvariga för dagens situation  och är kvar i påverkande eller beslutande ställning uttalar sig i någon vidare mening. Namn som Carin Jämtin, Anders Ygeman, Anders Lindberg, Morgan Johansson, Anna Johansson och inte minst EU-komissionären med ansvar för migration Ylva Johansson saknas bland djupintervjuerna.

Urvalet, och vinklarna, är nästintill diaboliskt utvalda.

Erikssons bok tar bort fokus från de som ska ställas till ansvar vilket är exakt det syfte som förlaget Tiden och socialdemokraternas strateger har. Noga, och precis lagom mycket, förskjuts läsarens fokus.

Förlåt oss – och granska inte de som bär den faktiska skulden

Det de senare har gemensamt är att de alla idag försöker förändra bilden av sig själva och har som fokus att skriva om partiets historia. Och i det är de ganska lyckosamma eftersom förlaget Tiden, som givit ut ”Farväl till Bullerbyn?” råkar vara den tankesmedja som i huvudsak format den politik som idag skall överges. I varje fall som en läpparnas bekännelse.

Tiden är den tankesmedja som satt tonen i den socialdemokratiska debatten och stått för alla spinn och motspinn som skapat socialdemokratins framgångar sedan Göran Persson avgick som partiordförande.

Idag leds Tiden av Johan Sjölander. Sjölanders tidigare hustru är Emma Lennartsson, tidigare statssekreterare för Stefan Löfven och den som fick ta kulan åt honom när skandalen kring Transportstyrelsens IT-läckage kunde avslöjas.  Lennartsson kunde sedan som lojal och politiskt renlärig kompenseras för sin lojalitet och återvände senare till regeringen som statssekreterare på Finansdepartementet.

Sjölander själv har annars en lång historia inom studieförbundet ABF samt blev rekryterad av Veronica Palm till positionen som kommunsekreterare i Stockholms arbetarekommun. Den absolut mest inflytelserika tjänstemannen i partiet, med större inflytande på den politiska utvecklingen än partisekreteraren. Sjölander blev rekryterad till den positionen för sina politiska värderingars skull och sin långa erfarenhet av ABF som budskaps- och värdegrundsbärare genom det bidragsindustriella komplexet. En vitsordat skicklig kampanjmakare och ideolog.

Åsa Erikssons bok har sin plats i den socialdemokratiska kampanjapparaten. Närmare än så här kommer inte socialdemokratin en uppgörelse. 

En röst. En bok. Som dessutom är skriven åtta år efter att kretsen kring Jämtin, Palm och Ygeman, inte sällan även de själva, gjorde processerna korta med sådana som Carina Hägg, Nalin Baksi (fd Pekgul), Ann-Sofie Hermansson, Urban Ahlin (via DN som proxy) med flera. Att bli brännmärkt av Tiden innebar, och innebär fortfarande, att den enskilde blir politiskt dödsdömd. Erikssons historia är den enda som kommer tillåtas och den får sätta den punkt som partiet måste sätta för att måla upp de nya Potemkin-kulisserna.

En sådan sätts av den trognaste av alla partners, Dagens Nyheter. Dagens Nyheter ställde villigt upp när Tiden och dess kluster ville göra sig av med Urban Ahlin. Skickligt spanns ett narrativ om Ahlin som sexgalning och motivet var att hålla Ahlin borta från UD. 

Ahlin ansågs allt för kritiskt inställd till den oreglerade migrationspolitiken och även allt för positiv till staten Israel. Manövern lyckades nästan. Men bara nästan. Peter Wolodarski fälldes i dåvarande Pressens Opinionsnämnd och tvingades till slut till något som kan likna en ursäkt för artikelserien.

Borgerligheten saknar förmåga att genomskåda den socialdemokratiska historierevisionismen

DN slår nu upp stora artiklar om Socialdemokraternas förnyelsearbete och intervjuar bland annat riksdagsledamoten (S) Lawen Redar, Stockholms stad. En artikelserie som innehåller direkta osanningar från Socialdemokraterna. Men som tillåts passera efter att bland annat Axess hyllat Åsa Erikssons uppgörelse. En uppgörelse som egentligen är tänkt som en skenmanöver. Att få granskarna och kritikerna titta åt ett annat håll.

Enligt Lawen Redar är det storstadsförorterna som tagit störst ansvar för de senaste årens invandring till Sverige – områden där många står utanför arbetsmarknaden och där skolorna redan står inför språkliga utmaningar.

– Segregationen är i dag alarmerande och vi har inte vidtagit de åtgärder som krävs för att kunna ta emot så många människor – som att förstärka välfärden, se till att det finns lärare eller garantera spridning i alla kommuner, säger hon.

Ett påstående som får passera journalisten utan följdfrågor. Och inte heller framkallar det några reaktioner på redaktionen. Ett påstående som ligger någonstans mellan uppenbar osanning och medveten lögn. Tvärtom Redars påstående så formades politiken inledningsvis på ett sådant sätt att effekterna av den okontrollerade migrationen skulle minimeras för främst Stockholms stad. 

Skulle gatubilden förändras alltför kraftigt i Stockholm skulle det inte bara innebära obekväma frågor från media, Sverigedemokraternas narrativ skulle i sådana fall få fäste i huvudstaden och därmed skulle alla val för överskådlig tid gå förlorade.

Ett snabbt nedslag i orter som Filipstad, Lessebo, Ljusnarsberg, Borlänge med flera inser snabbt hur lite substans det finns i Redars sakframställan. Orter där socialkontoren var tvungna att stänga för att hinna med alla nya migrationsrelaterade ärenden. Ärenden som trängde undan alla andra behov. Orter med skolor där svenska till slut endast pratades på lektionerna i svenska och där undervisningsspråket istället kom att bli arabiska eller somaliska.

Och Socialdemokraterna ser ut att lyckas även denna gång med en i det närmaste total historierevisionism. Den socialdemokratiska ledningen får inga frågor om varför partiföreträdare tillsammans med författaren Henrik Arnstad rasistförklarade den nu hyllade danska politiken, än mindre frågor om Carin Jämtins inställning till Danmark och de danska socialdemokraterna.

Kristina Persson, då framtidsminister i regeringen Löfven I, deltog i en dansk-svensk TV-debatt, där även Henrik Arnstad fick representera den svenska linjen. De föll in i den ideologiskt korrekta kritiken mot Danmark 2014 och menade att

Det är en stolthet att ta emot flyktingar. Det ger legitimitet, trovärdighet och respekt i omvärlden. Danmark gör inte sin del i samarbetet.

Jämtin bröt dessutom som partisekreterare den långa tradition som finns mellan systerpartier i Norden att hjälpa till i valrörelsen. Med hänvisning till de danska socialdemokraternas mer realistiska hållning till migration. Som utmålades som rasistisk. Och hela partiet dansade med.

Axess följer den socialdemokratiska planen till punkt och pricka.

Idag ser med andra ord Socialdemokraternas historierevisionism ut att lyckas. ”Farväl till Bullerbyn?” hyllas av borgerliga opinionsbildare i den konservativa kanalen Axess och bidrar därmed till i det här fallet tankesmedjan Tidens plan och narrativ. Bidrar till att sätta punkt för en historia som borde vara långt ifrån vare sig heltäckande eller färdigskriven. 

Och där alltför många som Lawen Redar som skall fortsätta forma den svenska migrations- och integrationspolitiken kommer klara sig undan i skydd av skenmanövern.

Socialdemokratins unika förmåga att tänka i flera steg

Det är inte fel att påstå att Axess blev en av Tidens viktigaste skalper eller troféer i att sätta punkt för all fortsatt granskning av Socialdemokraternas skuld och vidare uppsåt med den bild de nu försöker skapa. 

Att som i Axess höja det som närmast är att betrakta som en vilseledande manöver till skyarna sätter punkt för den process av ansvarsutkrävande som borde äga rum.

Dagens Nyheter, och numera Axess med sina förment oberoende liberalkonservativa opinionsbildare, har blivit viktiga verktyg för Socialdemokraterna att flytta fokus, minska riskerna för en reell kritisk granskning och inte minst säkra vägen för återtåget tillbaka till Rosenbad.

DN och Axess reagerar idag exakt  på det sätt som tankesmedjan Tiden vill att de ska reagera. Tiden, och socialdemokratins kampanjmakare, har det som borgerligheten saknar.

En unik förmåga att tänka i flera steg.

Tiden – som hämtat och hämtar sin inspiration från Richard Nixons ”Plumbers”. Ingen var bättre än hans stab av rörmokare på spinn. Och motspinn. Det är ingen slump att alla medie- och opinionsutbildningar som ges på Bommersvik innehåller djupa studier av just Richard Nixons rörmokare. The Plumbers.

Inte för att skydda sig mot spinn och motspinn. Utan för att få motståndaren att göra precis som de planerat. Hylla socialdemokraternas vilseledande skenmanövrar utan att inse att det är just skenmanövrar.