Allt fler civilsamhällesorganisationer och främst troende samhällsdebattörer menar att den danske aktivisten Rasmus Paludan kan åtalas för hets mot folkgrupp. Men ingen tycks ha i någon vidare mening satt sig in i dels de internationella konventioner som styr vår tolkning av mänskliga rättigheter och ännu färre har tagit del av Åklagarmyndighetens rättsliga vägledningar.

Att bränna Koranen är inte en liten kränkning menar Michael Nyman i en replik i tidningen till Caroline Dalman. Det är en av de grövsta kränkningar man kan begå mot muslimer. Koranbränning är riktad mot en utsatt minoritet där hatet lätt kan övergå i destruktiva handlingar mot den utsatta gruppen på samma sätt som skedde med judarna i Nazityskland.

Nyman hänvisar till Åklagarmyndighetens definition av Hets mot folkgrupp:

“Att offentligt sprida uttalanden som hotar eller är nedsättande om en grupp av personer, med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning.”

Men såvitt känt av åklagarmyndigetens vidare beskrivningar, de som utelämnas inte bara av Nyman utan även Civil Rights Defenders upprepade polisanmälningar, utgör Rasmus Paludans form av demonstration inte hets mot folkgrupp.

Den statfinansierade Civil Rights Defenders som i juni förra året polisanmälde Paludan för hatbrottet hets mot folkgrupp, efter att Paludan bränt koranen vid ett flertal tillfällen runtom i Sverige under våren, menar att Pauldan gjort sig skyldig till hatbrott.

Civil Rights Defenders menar vidare att Sverige har en lagstiftning som finns till för att skydda minoriteter mot bland annat hatpropaganda och hävdar vidare att Paludans handlingar omfattas av denna lagstiftning.  

Okunnig debatt

Paludan har vid varje tillfälle som detta prövats stöd för sin form av aktivism i de definitioner och definiitioner som Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum ställt upp i sin rättsliga vägledning för åklagare. Dessa rekvisit följer det multilaterala fördrag som Sverige anslöt sig till 1971, ICCPR. 

En sammanfattande slutsats i Åklagarmyndighetens rättsliga vägledning är att det är av stor vikt att under förundersökningen utreda i vilket sammanhang yttrandet har lämnats och att det klargörs vilka yttranden som föregått eller följt det ifrågasatta yttrandet. Att bara redogöra för det missaktande yttrandet är därför inte tillräckligt. Även syftet spelar stor roll. Inte det tolkade syftet utan vad upphovs- eller gärningsmannen säger sig vilja ha framfört.

I punktform kan de principiella uttalanden sammanfattas så att ett yttrande eller en handling har ett lägre skyddsvärde om det

• har skett utanför en politisk diskussion
• inte har varit möjligt att direkt bemöta
• varit aggressivt kränkande till sin utformning
• utformats så att det avser hela den grupp som regeln om hets mot folkgrupp ska skydda

Yttrandet eller handlingen har ett högre skyddsvärde om det

• har skett i en pågående politisk diskussion
• har varit möjligt att direkt bemöta
• varit fritt från aggressivitet och invektiv
• haft en nyanserad utformning.

Givet dessa kriterier är det inte alls säkert att åklagare ens fullföljer en förundersökning. Än mindre låta det gå till åtal. Det har varit vida känt i andra debatter kring Paludan att det är just skärningspunkten mellan yttrandefriheten och skändande av religiösa symboler som står i fokus samtidigt som det funnits rikliga tillfällen före, under och efter en koran-bränning att bemöta hans aktivism.