Ett land som begränsar den universella yttrandefriheten är inte ett inkluderande samhälle. En vid yttrandefrihet är ett minoritetsskydd som är nödvändigt för att skapa ett samhälle öppet för alla. Sverige ser dessvärre ut att vika sig för krafter som vill begränsa detta minoritetsskydd och i framtiden öppna för möjligheter att bestraffa avvikande åsikter skriver Edward Nordén.

Sverige pressas att ändra sin demokratiska grundlag om yttrandefrihet genom hot och påtryckningar från främmande makt för att få gå med i Nato och värna sin säkerhet. Sverige sitter i en absurd situation. En säkerhetspolitisk rävsax skapad av både yttre makter och framprovocerade hot genom att spela på religiös känslighet. 

En irakisk man bränner en koran i Stockholm. Irak svarar med fördömanden, tusentals irakier stormar den svenska ambassaden, bränner svenska flaggor, Prideflaggor och skanderar ”Ja till islam! Nej till homosexualitet!”. Svenska flaggor bränns i den muslimska världen. Även en del schweiziska ser ut att möta samma öde. 

Länder som saknar mänskliga rättigheter protesterar mot att två individer bränner koraner i ett land där det är tillåtet att bränna vilka böcker och flaggor man så önskar.

Världens 1,7 miljarder muslimer som utgör majoriteten i 46 länder behöver skyndsamt skydd från 2 koranbrännare i Stockholm. Annars följer bojkott och massiva hot om våld från länder som piskar otrogna kvinnor, hänger homosexuella män i lyftkranar och förbjuder allt från kyrkor, lättöl till synligt hår på kvinnor tycker att de ska påverka svensk grundlag. 

Det är absurt. Det är både oönskat och löjeväckande. 

Religion är en privatsak i Sverige. Kyrkan är skild från staten och människor tillåts tro på vilken religion de önskar och på vilket sätt de önskar. Det är just dessa friheter som möjliggör muslimer att utöva sin tro i Sverige fullt ut. Att muslimer kan har stora bönesamlingar utomhus och utbrista att deras Gud är stor.  Utan att straffas av staten eller utsättas för våld av de som inte uppskattar det. Att de som vill lämna religionen kan göra det utan att straffas.

I muslimska länder är detta som regel förbjudet. 

Dessa stater ska inte påverka svenska lagar. Den rätten äger vi själva vid varje allmänt val i vår sekulära demokrati. 

Det är naturligtvis helt lagligt för en svensk att bränna sin egen bok oavsett vilken bok det än må vara. Motsatsen vore att staten ska straffa den som bränner fel bok. Det är uteslutet. 

Och jo, yttrandefriheten, demonstrationsrätten, tryckfriheten och den konstnärliga friheten innebär även rätten att håna religioner. 

Yttrandefrihet är ett minoritetsskydd

Vi har inte yttrandefrihet för de som tycker lika och uttrycker sig klokt. Då hade den inte behövts. Att avskaffa yttrandefriheten utifrån rädsla är både farligt och ryggradslöst. Yttrandefriheten är större än alla kända och okända gudar, helgon och sakrament. Och vad som är klokt och inte klokt ligger i betraktarens ögon och öron att avgöra. Utan en vid yttrandefrihet hade det inte varit självklart för Martin Luther King att kunna hålla sitt “I have a dream” -tal under de raskravaller som plågade USA och andra delar av världen under 1960-talet.

Yttrandefrihet är till för de som tycker olika än majoriteten, eller makten, som yttrandefriheten måste försvaras. Yttrandefrihet är själva grunden för religionsfrihet. Det är två sidor av samma mynt. Krymper vi det ena så kommer den andra sidan krympa den med. Förr eller senare.

Det är en säkerhetspolitisk signal till främmande makt – liksom till våra inre hot – att Sverige kan vika sig om hoten är starka nog. 

Att bakvägen skapa ett hädelseförbud mot islam endast – genom lagen Hets mot folkgrupp – är likaledes hopplöst tokigt och fel.

Vi kan inte ha en sekulär demokrati som straffar de som hädar mot islam. Det ligger inte heller i vanliga svenska muslimers intresse att ges en särlagstiftning om straff vid hädelse. Tvärtom. 

Att det förekommer så allvarliga hot om våld, bojkott och terrordåd att en stor andel svenskar vill gå 60 år bakåt i lagstiftningen och inskränka yttrandefriheten är inte heller respektingivande. 

Snarare föder det ännu fler motsättningar. 

Yttrandefriheten är ett sätt för människor att tillåta avvikande åsikter och avvikande sätt att yttra dem på. Det är en ram för att få ett samhälle att fungera trots olika åsikter. 

Människor som inte kan, förmår eller vill uttrycka sig normalt ska inte straffas. Alternativet till yttrandefrihet är att tysta oliktänkande och motivera det genom ”tolerans och respekt”. 

Ett samhälle som måste tysta oliktänkande, hädare, religiösa och avvikande medborgare är varken tolerant eller respekterade. 

Rävsaxen som Sverige sitter i behöver uthärdas tills den blåser över. Tillfället att stå upp för vår yttrandefrihet är nu. Inte när det blåst över för att våra politiker tvingats på knä av främmande makt och inre hot. Det är att förhandla med terrorister och förlora förhandlingen. Ingenting är säkerhetspolitiskt farligare än den situation. 

Att Nato tillåter ett enskilt land att stoppa svensk integrering i försvarsalliansen utifrån krav på att införa hädelseförbud som flertalet Natoländer aldrig skulle komma på tanken att införa är också en fråga för framtiden.

Och det tål att upprepas: En vid och generös tilltageen yttrandefrihet är att försvara minoriteters intressen och rättigheter. Inte majoritetens.

Edward Nordén

Jordbrukare, samhällsdebattör samt styrelseledamot Medborgerlig Samling (MED)