Efter gripandet av den sedan 40 år efterlyste italienske terrorristen Leonardo Bertulazzi bör det inte uteslutas att den autonoma vänstern kommer reagera på flera sätt. En framtida eventuell utvisning till Italien kan komma att sända in en triggerpuls in i den autonoma våldsbejakande vänstern som kan sätta igång en rad med olika följdreaktioner. Både i form av motreaktioner men kanske framför allt inför interna ideologiska vägval.

Den av Italien efterlyste Leonardo Bertulazzi greps under torsdagen av polisen i Buenos Aires, uppger italienska och argentinska myndigheter. Bertulazzi ingick i vänsterextrema marxist-leninistiska organisationen Röda brigaderna, Brigade Rosso (BR), som ligger bakom flera terrorattacker, politiska dåd och kidnappningar under 1970- och 80-talen. Gruppen kidnappade och dödade den tidigare italienska premiärministern Aldo Moro 1978, rapporterar The Guardian och Dagens Nyheter. 

Gripandet möjliggjordes tack vare ett samarbete mellan italiensk och argentinsk polis samt Interpol, uppger Italiens premiärminister Giorgia Meloni enligt Reuters. I ett uttalande uttrycker hon ”djup tacksamhet” gentemot de argentinska myndigheterna efter gripandet. 

Gripandet är även en följd av att Argentina bytt president till Javier Milei som visat en annan inställning till våldsbejakande vänsteraktivism än tidigare statschefer. Bertulazzi har kunnat röra sig relativt fritt i Sydamerika dit han flydde på 1980-talet. Röda brigaderna är idag en upplöst organisation. Efter att de 1988 mördat den italienske senatorn Roberto Ruffilli, en rådgivare till Italiens dåvarande premiärminister Ciriaco de Mita inleddes massiva arresteringar av dess ledning. 

BR upplöste sig själva 1988 i samband med detta. Men jakten har inte på något sätt upphört. 

Bertulazzi ingick i ett kluster av marxist-leninistiska ideologer och aktivister som haft stor påverkan på inte bara den italienska vänsterrörelsen utan även på den marxistisk-leninistiska tanke-, idé och metodutvecklingen. 

I samma kluster som Bertulazzi återfinns Michael Hardt och Antonio Negri. Negri, som var professor i statsvetenskap vid universitetet i Padua, dog 2023 i Paris vid 90 års ålder. Även Negri var inblandad i mordet på Aldo Moro och kom senare att avtjäna delar av det 30-åriga fängelsestraff han dömdes för.

Tidningen Flamman publicerade vid Negris död en längre dödsruna till hans minne.

Professor Michael Hardt är idag verksam vid bland annat Duke University i USA. Hardt är en av de ledande inom den mer hårdföra kommunistiska debatten i väst. Han har erhållit mycket uppmärksamhet efter att tillsammans med Negri ha skrivit den tongivande boken ”Imperiet” 2000. I boken argumenterar de för att dagens företagsledda globalisering kommer att ge upphov till en motrörelse av tidigare ej skådad omfattning. Uppföljaren till Imperiet, Multituden − Krig och demokrati i imperiets tidsålder, publicerades 2004.

På samma sätt som Hardt och Negris kom att hyllas för deras delvis religiöst präglade syn på kommunistisk ideologi och de influerat bland annat kristna trossamfund fick de 2009 kritik från bland annat docenten i humanekologi Andreas Malm. Malm menade i DN att 

… ”de rödas fraternisering med prästerna ingen himmelsfärd. Det är en medvandring på jorden. Idealismen företräds numera, tvärtom, av de hårdnackade ateisterna: de som motsätter sig alla tecken på religion”.

De kommande följdeffekterna efter gripandet av Leonardo Bertulazzi bör inte förminskas. Tvärtom kan en framtida eventuell utvisning till Italien sända in en triggerpuls in den autonoma våldsbejakande vänstern. En trigger som kan sätta igång en rad med olika följdreaktioner.