Det blåser en repressiv vind över Europa. Länder som Storbritannien och Danmark har börjat tillämpa en allt mer repressiv tillämpning av yttrandefriheten. Var rädd om yttrandefriheten och var rädd för att införa så långtgående osynlig censur som det ropas efter nu menar Edward Nordén. Det du skriver ska inte behöva granskas av en politisk eller polisiär instans innan du yttrar dig offentligt.

Hur många av er känner att ni behöver en myndighet, politiker eller poliser för att avgöra vilka åsikter ni ska få yttra offentligt? Känner du, personligen, att det vore bra med en rättslig instans som bestämde om det du tycker, tror och tänker borde stoppas från att yttras öppet? En granskning innan du yttrar din åsikt på din egen Facebook, din Instagram-sida eller genom en insändare i en tidning?

Jag vågar gissa att ingen av er som läser denna texten känner så. Men att en del av er tycker att andra nog borde få sina tankar och åsikter granskade eller tystade. Den tanken är inte i linje med yttrandefriheten i en demokrati.

Yttrandefrihet är att acceptera även andras åsikter. Det är inte svårt att förstå. Det är inte heller otydligt. Yttrandefriheten är i sig en förutsättning för en demokrati. Det är så ett kreativt, funktionellt och öppet samhälle fungerar. 

Den som frestas att förbjuda yttranden som man själv inte delar är inte heller en demokrat.  Vår svenska demokrati, och europeiska union, klarar självfallet av udda samhällsanalyser, udda åsikter och udda verklighetsuppfattningar som fria myndiga människor med rösträtt yttrar.  Motsatsen placerar vi historiskt hos totalitära stater och intoleranta samhällen. Det gäller även idag.

Tankar om vad vi medborgare tror eller tycker i religiösa, politiska eller vetenskapliga frågor behöver inte en förgranskning av politiker, poliser eller privata företag.

• Att organisationen Rädda Våtmarkerna yttrar att de vill gå emot demokratiska beslut är inte samhällsfarligt. 
• Att hävda att Jesus kom till genom jungfrufödsel är inte att sprida fake news. 
• Att bränna sin egen koran är inte ett problem för en sekulär demokrati. 
• Det är inte ovetenskaplig desinformation att hävda att en god muslim möts av 72 oskulder i paradiset. 
• Eller att Vänsterpartiet medvetet ljuger när de hävdar att deras politik är det bästa för Sverige. 
• Vi får tro, tycka och uttrycka vår övertygelse om att månens baksida består av ost. Det är inget som ska bekämpas med censur eller böter.
• Det är faktiskt inte alls ”oacceptabelt” att en myndig medborgare hävdar sin åsikt där vaccin, kärnkraft eller invandring från Pakistan är dåligt. Det får man både tro och tycka.

Det förhållningssättet fungerar inte i ett land med olika människor som tycker och tror olika.

Det är åsikter, lösa tankar, ideologiska uppfattningar, tro och resonemang. Det finns inget krav på att åsikter och tro ska vara korrekta, sammanhängande och faktagranskat av någon instans. 

Myndiga fria medborgare i en sekulär demokrati är fria att tro på precis vad vi vill och fria att tycka vad vi vill. Dåliga argument bemöts med goda argument. Inte av statlig censur, inte av överstatlig censur på EU-nivå och inte heller är det något positivt om privatägda företag som google, Facebook, X/Twitter eller någon annan plattform med ägare i utlandet bestämmer vad vi får uttrycka. 

Ingen av dessa bör utgöra vårt filter för politisk information.  Att selektera och moderera innehåll genom staten eller privata plattformar är de facto ett finare uttryck för censur – som USAs Högsta domstol uttryckt det i början av året. 

Traditionellt sett är de flesta som vill förbjuda andras yttranden politiska och religiösa extremister som själva inte kommit på att majoriteten accepterar deras rätt att uttrycka sig fritt.  Utan den acceptansen hade de inte kunnat uttrycka vare sig sina åsikter eller att de önskar inskränkningar i yttrandefriheten. Få av dem kan själva tänka så långt.

De religiösa diktaturer som velat tvinga fram förbud mot koranbränning i Sverige tillåter inte själva grundläggande fri- och mänskliga rättigheter för sina medborgare. De är inget exempel på någonting önskvärt att ta efter. Många svenska muslimer har sannolikt inte funderat på varför de har rätt att ropa Allahu Akbar i en sekulär demokrati i Skandinavien. Det är precis samma yttrandefrihet som tillåter dem. 

Sveriges första socialdemokratiska statsminister Hjalmar Branting dömdes till tre och en halv månaders fängelse för att ha publicerat en religionskritisk artikel i tidningen Social-Demokraten för nästan 100 år sedan.  Idén om att Sverige år 2024 behöver liknande lagar är absurd.

Det som däremot hörs i nutid är fler och fler helt vanliga politiker och medborgare önskar att myndigheter, politiker eller EU-politiker ska inskränka yttrandefriheten. Men bara för de som tycker annorlunda politiskt. 

Storbritannien rör sig i ett gränsland där negativa uttryck om invandring och islam kan ge fängelsestraff i vissa situationer. EU-kommissionens besvärande fokus på Elon Musk och digitala plattformars reglering är likaledes bekymrande. 

Internet är dagens mötesplats, dagens torg och dagens bärare av praktisk yttrandefrihet. Det är inte konstigt att de som vill inskränka yttrandefriheten och kontrollera information fokuserar på internet. 

Det betyder dock att vi måste bemöta detta med att fokuserat försvara det fria ordet på internet. Det bör vara så fritt som bara möjligt för vanliga medborgare att yttra sig, ta till sig information och kommunicera både öppet och dolt. Att politiker eller utländska privata företag bestämmer vad som får publiceras, vad som ska vara tillgängligt, hur det ska få uttryckas och bedöma straff för detta kan inte rimligtvis vara en önskvärd riktning. 

Det du skriver ska inte behöva granskas av en politisk eller polisiär instans innan du yttrar dig offentligt.

Var rädd om yttrandefriheten och var rädd för att införa så långtgående osynlig censur som det ropas efter nu.

Edward Nordén

Jordbrukare, debattör och säkerhetspolitisk talesperson Medborgerlig Samling