Ett medlemskap med risk
De svenska reaktionerna över EU-kommissionens besked om att Ukraina och Moldavien har uppfyllt kriterierna för att inleda samtal om EU-medlemskap var översvallande positiva. Men baksmällan kan komma snarare än väntat då bara den ukrainska återuppbyggnaden efter kriget med idag kända kostnader kommer kräva mer än en tredjedel av EU:s totala utgiftsbudget.
“Väldigt glädjande.”
Detta besked var statsminister Ulf Kristersson (M) reaktion över EU-kommissionens besked om att Ukraina och Moldavien har uppfyllt kriterierna för att inleda samtal om EU-medlemskap.
“Sverige har under decennier stöttat Ukrainas och Moldaviens EU-närmanden. Ukraina och Moldavien hör hemma i EU”, säger Kristersson i ett skriftligt uttalande till TT.
Det återstår dock med viss sannolikhet många år innan länderna kan bli medlemmar. Inte minst är motståndet mot det ukrainskt medlemskap stort i den gruppering som kommit att kallas ”The filthy few” inom socialdemokratins utrikespolitiska ledningskluster. Jan Eliasson, Pierre Schori och Annika Söder har i minst lika många decennier som statsministern sagt att Sverige stöttat ett svenskt medlemskap i olika sammanhang motarbetat ett ukrainskt närmande till Europa.
Hur Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson kommer påverkas av detta i grunden Kreml-lojala nätverk inom Socialdemokraterna kommer bli avgörande för processen framåt.
Detta nätverk är fortfarande frustrerade över den förlust det svenska Nato-medlemskapet innebar.
Ingen “Game-changer” – men en annalkande huvudvärk
Någon direkt ”Game-changer” i den svenska valspurten blev dock inte beskedet men desto större avtryck kom det att bli i de medlemstater som kommer påverkas direkt negativt av ett ukrainskt medlemskap. I stora livsmedelsproducerande länder som Frankrike och Polen var reaktionerna inte lika översvallande som i Sagerska palatset.
De ekonomiska konsekvenserna av utvidgningsprocessen till att omfatta Ukraina och andra länder som gränsar till Ryssland är enorma. Professor Carlo Bastasins beräkningar från ett år sedan, som publicerats i Brookings, står sig fortfarande.
Återuppbyggnaden av Ukraina innebär överföringar i storleksordningen hundratals miljarder euro. I mars 2023 uppskattade en rapport publicerad av Världsbanken, Ukrainas regering, Europeiska kommissionen och FN att kostnaden för återuppbyggnad och återhämtning i Ukraina hade nått 411 miljarder dollar (cirka 383 miljarder euro). Eller mer en tredjedel av EU:s totala utgiftsbudget för perioden 2021-2027 i 2018 års siffror. Medel som drastiskt, om inga förändringar görs, kommer göra länder som idag är nettomottagare av EU:stöd att bli nettogivare. Delen av EU-bidragen till Spanien statsbudget ur EU:s fonder kommer gå från 9,8 procent till noll. Polen kommer få sina bidrag minska med två tredjedelar om inte regelverket förändras.
Denna uppskattning omfattade bara det första året efter Rysslands invasion, utan hänsyn till förstörelsen av Kakhovka-dammen och andra skador på senare tid.
Kostnaden för återuppbyggnad och återhämtning förväntas sträcka sig över 10 år, då både offentliga och privata medel kommer att behövas. Världsbanken beräknar att två tredjedelar av pengarna kommer att behöva komma från offentlig finansiering.
Massiva resurser kan också behövas för att följa med andra östländers anslutning till EU.
EU under förändring
De nuvarande kandidatländerna är Albanien, Moldavien, Montenegro, Nordmakedonien, Serbien, Bosnien och Hercegovina, Turkiet och Ukraina, medan Georgien och Kosovo anses vara “potentiella kandidater”.
Att skjuta upp anslutningsprocesserna till förmån för Ukraina för vissa av dessa länder kan slå tillbaka, skapa besvikelse i befolkningen och till och med ett fjärmande från europeiska värderingar och närmande till Kreml och Ryssland.
Detta anses till och med troligt i fallet med västra Balkan, vars tillträde och inträde i unionen utlovades för 20 år sedan.
Det område som kommer påverkas mest är CAP, Common Agriculture Policy eller den gemensamma jordbrukspolitiken. Efter två år av krig är det ingen som idag kan bedöma i vilket skick den ukrainska livsmedelsproduktionen är annat än att den över natt, vid ett medlemskap, skulle slå ut den europeiska.
Med livsmedel med okänd kvalitet. Kriget har inneburit en ännu sämre kontroll över denna sektor. Halten av olika former av miljögifter och växtbearbetningsmedel var högre redan innan och de medel och metoder som används i Ukraina är inte tillåtna i övriga EU.
Ur ett europeiskt säkerhetspolitiskt perspektiv är ett ukrainsk medlemskap helt avgörande. Men endast om reaktionerna från framför allt Balkan kan balanseras och att dessa inte vänder sig mot Kreml som motdrag.
Men sett till EU:s ekonomi och inre marknad kan ett medlemskap, om det inte även innefattar omfattande reformer av EU:s regelverk och grundfördrag komma att bli den game-changer som till slut knäcker den europeiska ekonomin.
Johan Westerholm
