Den socialdemokratiska partiledningen har försökt hantera skandalen kring Kombilotteriet genom att peka ut syndabockar och spela upprörda. En diametralt motsatt attityd och förhållningssätt som den som Ingvar Carlsson visade upp vid en motsvarande katastrof. A-Pressens konkurs 1992.

Den socialdemokratiska partiledningen har försökt hantera skandalen kring Kombilotteriet genom att peka ut syndabockar och spela upprörda. VD och styrelse Kombispel har avskedats eller uppmanats att begära ett entledigande, avtalen med telemarketingbolagen sagts upp och i veckan höll partiledaren för Socialdemokraterna Magdalena Andersson en presskonferens i ett försök att ta krishantera själv.

Partisekreteraren, som har det uttalade organisatoriska ansvaret inför partikongressen, Tobias Baudins försök har misslyckats. Flera källor menar att Baudin haft för avsikt att söka stöd för att efterträda Andersson den dag hon väljer att dra sig tillbaka, men hans chanser är om inte raderade så i varje fall decimerade. Decimerade till en nivå att hans nuvarande position bör anses vara ifrågasatt.

Konvulsionerna sprider sig nu ut i organisationen och i veckan gick även den tidigare vice talmannen och riksdagsledamoten Åsa Lindestam, S, och PRO:s ordförande ut i ett internt mail för att lugna den S-kopplade organisationen. PRO har lagt ut sin försäljning av sina lotterier till just Kombilotteriet och har oroliga pensionärer att hantera.

Just den målgrupp som Kombilotteriet haft för sin ockerliknande agressiva försäljning.

Patrik Kronqvist, Expressen sammanställde under gårdagen partiets våndor från ett utifrånperspektiv. Men internt partiet väcker händelserna som kopplas till Kombispel ett av Socialdemokraternas största trauman till liv igen. År 1992 och A-pressens konkurs.

Utifrån Kronqvists perspektiv är det enkelt att plocka enkla och lågt hängande frukter, inte utan populistiska inslag. För oss som är medlemmar och kommer ihåg traumat från 1992 har Kombilotteriet öppnat upp gamla sår och representerar en helt annan dimension.

En annan socialdemokrati.

Relaterat: Kombilotteriet toppen av ett isberg

A-Pressens konkurs – Moralisk och ekonomisk kris för partiet

A-Pressen var en svensk socialdemokratisk tidningskoncern, som grundades 1947 och gick i konkurs 1992. Konkursen drabbade 1 400 anställda och slutade med ett underskott på 150 miljoner kronor. LO hade så sent som 1986 tillfört 145 miljoner kronor. LO hoppade av från sitt 45-åriga ägaransvar en månad före konkursen genom att sälja sin del i A-pressen till socialdemokratiska partiet för en symbolisk 1-krona.

Konkursen kom som en blixt från en klar himmel för partiets medlemmar.

A-Pressens konkurs drabbade partiet så pass hårt att partiet tvingades sälja fastigheten Sveavägen 68 till HSB. Som ansvarig för konkursen pekades partisekreteraren Bo Toresson ut med sitt organisatoriska ansvar inför medlemmarna. Toresson hade underlåtit att rapportera hur allvarlig situationen var i koncernen och istället invaggat partiledningen samt medlemmarna att koncernen var mitt uppe i en dynamisk tillväxtfas.

Bo Toresson fick, av lätt insedda skäl, avgå. En beslut som partiledaren Ingvar Carlsson tvingades fatta och som tog honom hårt. Toresson var tillsammans med Carlsson en av en av de anställda i Statsrådsberedningen som gick under benämningen “Tages pojkar”.

När Olof Palme efterträdde Tage Erlander som både statsminister och partiordförande i september 1969 fortsatte duon Carlsson -Toresson med den nya ledningen. Carlsson och Toresson stod varandra exceptionellt nära sedan Toressons tid som förbundssekreterare i SSU under Carlssons tid som ordförande för ungdomsförbundet.

Att behöva avskeda sin bäste vän tog hårt på Carlsson som ett halvt decennium tidigare förlorat både mentorn Tage Erlander och parhästen Olof Palme. 

Hur stort trauma som A-pressens konkurs var åskådliggjordes i Carlssons segertal till partikamraterna vid valet 1994, två år efter konkursen och två år efter att han tvingats avskeda sin bäste vän. Carlsson menade att han lyckats uppnå tre helt avgörande mål för Sverige och partiet:

• Påbörja saneringen av de offentliga finanserna tillsammans med Moderaternas partiledare och den avgående statsministern Carl Bildt
• Vunnit valet 1994 och därmed regeringsmakten åt partiet samt
• Återköpt fastigheten på Sveavägen 68, symbolen för partiet, från HSB trots den skada och de uppoffringar partiet tvingades till i samband med A-pressens konkurs.

Återköpet av Sveavägen 68 var kanske Carlssons största framgång för att återupprätta partiledningens heder och moral inför medlemmarna som, med all rätt, kände sig förda bakom ljuset.

Men Bo Toresson, hans bästa vän, kom aldrig tillbaka. Toresson lämnade politiken och var 1996–2003 ordförande för Svenska Jägarförbundet. Carlsson lämnade över partiet och regeringsmakten till Göran Persson 1996 men kom att stanna kvar i det interna partiarbetet som hyllad inspiratör, nestor och föredöme tills för bara något eller några år sedan. 

Last man standing.

Toresson återvände aldrig till partiet efter A-pressens konkurs. Den ekonomiska och moraliska skada han ansågs ha åsamkat partiet var för stor. 

Relaterat: “Operation rädda Baudin”

Precis samma ekonomiska och moraliska skada som partiet står inför med Kombilotteriet. Skillnaden är dock att den här gången finns ingen med Ingvar Carlsson integritet, moraliska resning och osjälviskhet i ledningen som sätter partiets intressen före sina egna intressen och vänskapsband.

Relaterat: Kombilotteriet: Panik i S ledning

Not:

Det kan inte uteslutas att A-Pressens konkurs innebar en rad med andra förändringar av hur Ingvar Carlsson såg på sitt ledarskap och sin relation till partikamrater. Internt regeringskretsen distanserade han sig till duon Sten Andersson – Pierre Schori genom att explicit inte vilja vara informerad om deras förehavanden i Afrika. Detta beskriver författaren och journalisten Bengt G Nilsson i sin bok “I tyst samförstånd” (Ethnopress 2017) om svensk biståndspolitik.