Expertgruppen för Biståndsanalys presenterade i veckan sin rapport om korruption inom biståndet. Analysgruppen rekommenderar att regeringen inte stör biståndsmyndigheten Sida i sitt antikorruptionsarbete som de menar är framgångsrikt. Rapporten uppvisar dock så pass stora brister och ett så pass snävt och selektivt perspektiv att den i praktiken kommer stimulera till fortsatt korruption inom utlandsbiståndet.

Under onsdagen, den femte november, genomförde Expertgruppen för Biståndsanalys EBA seminariet och presenterade sin senaste rapport ”Evidence-Based Anti-Corruption? Evaluation of Sida’s Efforts to Reduce Corruption in Partner Countries” på Kulturhuset i Stockholm. EBA menar att detta är den första systematiska utvärderingen av Sidas insatser för att motverka korruption som utvecklingshinder i partnerländer. 

EBA säger vidare att sedan början på 2000-talet har Sida genomgått en omfattande förändring i sitt förhållningssätt till korruption då man börjat fokusera på korruption som ett utvecklingshinder i partner-länderna. Detta nya “utvecklingsperspektiv” löper parallellt med det befintliga “riskperspektivet”, som syftar till att skydda svenska biståndsmedel från korruption. Rapporten omfattar en rad med rekommendationer till Sida och regeringen att ta fasta på men EBA är på det stora hela nöjda med hur arbetet fortskrider.

EBA:s vice ordföranden, Malin Oud, menade i sitt inledningsanförande att forskningsfältet, korruption inom biståndet, är ny mark och att det saknas sådan på området. Detta är ett korrekt uttalande om Oud hade begränsat sig till att hänvisa till Sverige. Där har inget egentligt antikorruptionsarbete på vare sig Sida eller på UD genomförts sedan regeringen Löfven tillträdde 2014, än mindre någon forskning. 

Oud har själv en bakgrund som anställd på Sida en kortare period. Hon har även varit verksam inom FN i några projekt. Till vardags är Oud verksam vid Lunds universitet, Raoul Wallenberg Institute of Human Rights and Humanitarian law.

Men EBA far med direkt osanning om de hade vidgat perspektiven och vägt in de internationella erfarenheterna och hur antikorruptionsarbete bedrivs i många av Sveriges partnerländer. EBA har inte i sitt analysarbete dragit några erfarenheter av kampen mot biståndskorruption som genomförts i främst Tyskland, USA och Storbritannien.

Relaterat: Rekordkorruption avslöjad inom UNDP

I Storbritannien har denna forskningsinriktade utvärdering permanentats hos en egen oberoende kommissionär, ICAI – Independent Commission for Aid Impact, med enda uppgift att granska utlandsbiståndet. ICAI bildades 2012 som en direkt effekt av flera av de korruptionsskandaler som kantade organisationen Oxfam. 

I Storbritannien har det upparbetats en parlamentarisk och politisk tradition att implementera ICAI:s råd och anvisningar oavsett vad varje regering har för partitillhörighet. Regeringen måste implementera råden oavsett vad de anser om dom vilket framgår av regeringens egna kommentarer på komissionärens framställan. Ett motsvarande oberoende som centralbanker har. Lika oberoende är de amerikanska och tyska gransknings- och kontrollfunktionerna. 

Regeringen Löfven drivande i ökad biståndskorruption

Hade EBA vägt in det faktiska utfallet, att regeringen Löfven under utrikesminister Margot Wallström (S) och kabinettssekreterare Annika Söder (S) hade det blivit uppenbart att något sådant arbete inte bedrivits. Det lilla arbete som fanns att ta över upphörde helt i samband med regeringsskiftet 2014.  EBA har inte heller tagit i Riksrevisionens granskning av utlandsmyndigheterna där bland annat en omfattande handel med svenska visum bedrivits bland annat vid beskickningen i Amman, Jordanien, under ambassadörerna Helena Rietz samt Erik Ullenhags respektive perioder som myndighetschef. Någon analys eller egentlig utredning hur detta gick till gjordes aldrig av vare sig myndigheten eller departementet.

Inte heller finns det stöd för EBA:s påståenden om detta arbete pågått länge på myndigheten samt att den skulle ha en förhållandevis god kunskap om korruption. Det har tvärtom fattats beslut på myndigheten och på departementet som stimulerat korruption i såväl partnerländer, mottagarländer som inom partnerorganisationer.

Så sent som 2016 besökte tidigare kabinettssekreterare Annika Söder (S) Zimbawe och menade då att ”Sverige och Zimbabwe har en gemensam historia och kan därmed lära från varandra”. Mötet mellan Sverige och tre av de stater som återfinns i FN:s lista över misstänkta afrikanska länder som samarbetar med Nordkorea kom att handla om de ekonomiska intressena mellan bland annat Zimbabwe och Sverige rapporterade All Africa. Vad exakt Sverige hade att lära av Zimbabwe som vid den tiden styrdes av diktatorn Robert Mugabe är än idag oklart. 

De NGO:s, eller mottagarorganisationer som fick administrera biståndet, leds av personer som står Mugabes familj nära. Resultatet av projektet, ett demokratiprojekt blev att Zimbabwe tappade ytterligare på Transparency Internationals korruptionsindex.

Det nyupptagna biståndsåtagandet sammanföll med den svenska kampanjen till FN:s säkerhetsråd. Budgeten för Sidas biståndsstrategi för Zimbabwe uppgick till totalt 1,5 miljarder kronor för 2017-2021. Detta biståndsprogram har dock kommit att förlängas av regeringen Kristersson till och med 2024 med en knapp halv miljard per år.

Sida har själva rapporterat att måluppfyllelsen brister och utvecklingen går åt fel håll i såväl Uganda, Kongo-Kinshasa, Zambia och Zimbabwe. 

Det svenska biståndet i Kongo-Kinshasa utreds för närvarande efter att revisionsbyrån KPMG upptäckt att 35 miljoner kronor av svenskt bistånd försvunnit. KPMG skrev 2021 i sin rapport att

”Av den totala summan mottagen (USD 4 453 970,77), har bara en total summa av USD 1 192 449, 18 (ungefär 27 procent) verifierats och funnits tillfredsställande dokumenterad av KPMG”

Först ett år efter fältbesöket gjordes en formell polisanmälan om misstänkt korruption. Varför Sida väntade med att göra anmälan är okänt då myndigheten inte vill besvara några frågor. Tvärtom menade Sida tidigare att endast 28 miljoner kronor försvann i korruptionsrelaterade händelser under samma år.

Gemensamt för dessa mottagarländer är projekten hölls samman av Sidas chef för Afrikaenheten Hans Magnusson. Magnusson rekryterades sedan till UD och befordrades 2020 av den dåvarande utrikesministern Margot Wallström (S) till ambassadör i Guatemala. Magnusson kom tidigare från Equmeniakyrkans biståndsorganisation Diakonia som även den är fortsatt stor mottagare av svenska biståndsmedel för sin verksamhet i Afrika.

Relaterat: Afrika – Korruptionens svarta hjärta

Magnusson har dessutom varit en av de tjänstemän som under sin tid på Sida varit huvudansvarig för antikorruptionsarbetet. Med enda konkreta resultat det som beskrivits ovan.

EBA kammar den strukturella korruptionen medhårs

I sina slutord ger EBA biståndsmyndigheten ett i praktiken oreserverat beröm och uppmanar regeringen att låta myndigheten fortsätta sitt ”vällovliga” arbete.

EBA skriver vidare att

Vår utvärdering uppmanar den svenska regeringen att bygga vidare på och utöka Sidas unika kompetens som ett föredöme i anti-korruptionsarbetet inom det internationella biståndssamfundet. Sidas antikorruptionsarbete har bidragit till att förhindra utnyttjandet av makt och förtroende för otillbörlig vinning.

(Reds fetmarkering)

Ett påstående från EBA som helt saknar grund med de i närtid angivna afrikanska exemplen. Och det finns fler. Under den tidigare generaldirektören Carin Jämtin skall flera rapporter om misstänkt korruption som identifierats av internrevisionen lagts ned efter beslut av myndighetsledningen erfar Ledarsidorna.

EBA går därmed mot Sidas egen internrevision som så sent som i våras varnade för den tilltagande korruptionen, även s.k ”mjuk korruption” och ”delikatessjäv” där mottagarens och finansiärens tjänstemän hamnat otillbörligt nära i olika former av relationer för att ta bara ett av flera exempel.

Eller som i Ouds fall, att hon kommit att leda en organisation som är satt att granska hennes forna arbetskamrater och kollegors arbete mot korruption.

Relaterat: “Mjuk korruption” – En svensk specialitet och samhällsproblem

Extramaterial för prenumeranter

Expertgruppen för Biståndsanalys rapport.