Om inte Johanna Bäckström Lerneby erhåller något av alla dessa författar- och bokpriser för 2020 för sin bok “Familjen” så är det inte mindre än en skandal för medie- kultursektorn. Så viktig är den. Nu går det inte längre att säga “Vi såg det inte komma”.

I områden där samhället sviker står andra beredda att ta sig an uppgiften att skipa rättvisa och utöva makt. Som familjen Al Asim som gestaltas i Johanna Bäckström Lernebys bok ”Familjen” (Mondial 2020). Al Asim är ett fingerat namn för en faktisk familj som dominerar stadsdelen Angered i Göteborg. Under mer än ett decennium har den prisbelönta journalisten Johanna Bäckström Lerneby följt familjen Al Asim.

”Familjen” av Johanna Bäckström Lerneby bör vara en av 2020 i särklass viktigaste böcker. Även om mycket var känt för mig på ett princiellt plan, familjen Al Asim är inte det enda kriminella familjenätverk i Sverige så lärde jag mig själv massor. Även om jag har synpunkter på just begreppet kriminellt familjenätverk. För vad som håller ihop detta nätverk är det som håller ihop klaner. En mix av blodsband, kultur och religion.

Och inte minst hederskultur. För de som fortfarande är obekanta med, eller förnekar förekomsten av klankutlur, klandynamik och hederskultur bör Johanna Bäckström Lernebys bok vara en ögonöppnare. Och kan inte hon öppna ögonen på apologeterna, så kan nog ingen göra det.

”Famljen” ger en grundläggande förståelse för allt detta. Konkret. I ett rappt språk med föredömligt korta kapitel som växlar scen hålls läsaren vaken. Själv kunde jag ibland inte bärga mig för att få vända blad. Boken är, trots att den är ett journalistiskt reportage, i många avseenden mer spännande än en deckare.

Familjen sätter Per Brinkemos bok “Mellan Klan och Stat” i sin kontext och det finns detaljer i den som jag kommer kunna använda mig av i framtida artiklar och inte minst i arbetet med uppföljaren till ”Islamismen i Sverige”. Boken ger även ett enkelt insteg till andra i angränsande ämnen, jag tänker främst på Eduardo Grutzky och Lars Åbergs bok om hedersvåld, ”På heder och samvete”, Per Brinkemos och Johan Lundbergs essäsamling ”Klanen” samt naturligtvis min egen ”Islamismen i Sverige”. Med ”Familjen” som insteg för den oinsatte blir de övriga lättare att ta till sig.

Boken “Familjen” knyter på ett förtjänstfullt sätt samman dessa i en värld som annars kan te sig alltför komplex. Med “Familjen” som bas blir det lättare att ta sig vidare i olika riktningar om intresset skulle ha väckts.

Johanna Bäckström Lernebys bok är en journalistisk bragd. Det går inte att komma ifrån det. Den ger alla som vill, måste eller är intresserade ett insteg i det som kommer bli detta decenniums i särklass största utmaning. Klanerna och klansamhället. Friktionen mellan klaner och stater. Vad som händer när staten retirerar. Vilken häxbrygd som då uppstår. ”Familjen” borde vara obligatorisk läsning för alla förtroendevalda.

Om inte Johanna Bäckström Lerneby erhåller något av alla dessa författar- och bokpriser för 2020 så är det inte mindre än en skandal för medie- och kultursektorn. Så viktig är den. Men kanske är det så att medie- och kultursektorn är de sista som kommer till insikt. Det får i varje fall framtiden utvisa. Och:

Nu går det inte att säga “Vi såg det inte komma”.