Fördel Erdogan

Oroligheterna i Turkiet går nu in på sitt femte dygn efter att Istanbuls borgmästare häktats. Det mesta talar nu till den sittande presidenten Erdogans fördel trots det allvarliga läget. Med en nedslagen opposition kommer han kunna genomföra de konstitutionella reformer som krävs för att kunna väljas om en tredje gång. Och då på livstid.
Istanbuls borgmästare Ekrem Imamoglu greps på onsdagen misstänkt för mutbrott samt för att stödja en terrororganisation. Under söndagen häktades han, med hänvisning till korruptionsanklagelser. Imamoglu, som i praktiken är oppositionsledare stängs samtidigt av från sin post som borgmästare, rapporterar AFP. Även två andra distriktsborgmästare har stängts av, enligt inrikesdepartement.
Hoppet om att han skulle kunna släppas fri på grund av trycket från protesterna minskar med häktningen trots att hundratusentals människor gått ut på gatorna i Turkiet och protesterat mot Imamoglus gripande. Demonstranterna menar att gripandet är politiskt motiverat och ett maktmissbruk. Under söndagen kom beslut om att Imamoglu ska åtalas och hållas fängslad i väntan på en rättegång. I samband med det uppmanade han till fortsatta massdemonstrationer.
Imamoglu hade väntats bli oppositionspartiet CHP:s kandidat i nästa val. Under söndagen håller partiet primärval där Imamoglu förutspåddes vinna.
Även om flera menar att den turkiske presidenten Recep Tayyip Erdogan aldrig varit så illa ute som nu så talar det mesta till dennes fördel.
Ett decennium av maktkonsolidering
Sedan det tveksamma kuppförsöket 2016, där bland annat den tidigare stats- och utrikesministern Carl Bildt (M) ansåg att EU tydligare hade behövt ställa sig på Erdogans sida, har den senare genomfört omfattande utrensningar och omorganisationer i den turkiska militärledningen och statsförvaltningen. Erdogan har idag total kontroll över såväl polis som militär samtidigt som han håller övriga delar av rättsväsendet men även universiteten i ett järngrepp.
Relaterat: EU tagna på sängen – Så tänker Erdogan i flera steg
Det saknas med andra ord reella motkrafter till den sittande presidenten och det är inte fel att jämföra med situationen i grannlandet Iran. Trots starkt motstånd mot sittande regim blir protesterna närmast ett hack i kurvan så länge respektive regim kan säkra soldater och polisers löner och förmåner. Vilket dom gör.
Det finns även en annan parameter som spelar in till Erdogans fördel. Turkiet är transitland för både den ryska och den iranska olje- och gasexporten. Vare sig Vladimir Putin eller den iranska teokratin vill se en förändring av maktinnehavet i Ankara. Tvärtom så är de beroende av att inte ha en allt för västtillvänd statsledning utan en som kan fungera som brygga på den internationella, om än i strid mot olika former av sanktioner, energimarknaden.
Delar av den ryska skuggflotta som exporterar olja från främst Ryssland ägs och kontrolleras av en av Erdogans söner.
Relaterat: Turkiet nyckelspelare bakom den ryska spökflottan
Det tredje skälet för främst Moskva att säkerställa Erdogans maktposition är kontrollen över Bosporen. Denna passage in till Svarta havet regleras av en särskild havsrättskonvention och så här långt har Erdogan kunnat balansera de stridande parterna, Ukraina respektive Ryssland, på ett rimligt sätt så att ingen är uppenbart missnöjd eller förfördelad. Ett maktskifte till en mer västtillvänd president riskerar att förändra denna balans och ge kriget en ny dynamik.
Det mesta talar med andra ord till president Erdogans fördel. Med en nedslagen opposition kan han genomföra de konstitutionella reformer som krävs för att kunna väljas om en tredje gång. Och då på livstid.
Relaterat: Trots akuta problem prioriterar Erdogan ny konstitution
Det finns med andra ord idag inga objektiva rekvisit som talar emot detta då Europa och EU är fullt upptagna med att försöka mobilisera och koordinera en gemensam försvarspolitik. Och därmed inga resurser som kan ge den turkiska oppositionen ens ett moraliskt stöd.
Fördel Erdogan.