Förvaring av sexualbrottslingar med behandling möjlig väg
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson vill se livstids fängelse för pedofiler som begår sexualbrott mot barn – eller att de kastrerar sig. Det framförde han i årets sommartal. Åkesson har flera poänger och hans reformkrav är fullt möjliga att genomföra om Sverige sneglar på sina grannländer.
Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Moderaterna har tidigare kommit med förslag om kemisk kastrering före frigivning av sexualbrottslingar. Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson går nu längre och vill se livstids fängelse för pedofiler som begår sexualbrott mot barn – eller att de kastrerar sig. Det framförde han i årets sommartal som hölls i Sölvesborg.
– Det är en fråga som vi kommer att gå till val på
– Jag tycker att livstidsstraff är rimligt kopplat till den höga återfallsrisk som finns i den här gruppen, och vill man ha ett tidsbegränsat straff skulle man kunna tänka sig kirurgisk kastrering som en möjlighet.
Åkesson har tidigare riktat kritik även mot att polisen inte har tillräckligt med befogenheter. I sitt förra sommartal föreslog han krav på att polisen ska få använda brottsprovokation och använde nätsidan ”Dumpen”, som drivs på initiativ av den tidigare friidrottaren Patrik Sjöberg som ett gott exempel. Den önskan upprepar han i årets sommartal.
Det bör vara oomtvistligt att Dumpen bidrar mer till att på ett tidigt stadium avslöja vuxna som står i begrepp om att begå grova sexualbrott riktade mot barn. Att ge polisen dessa befogenheter skulle bidra positivt till en form av brottsbekämpning på ett rättssäkert sätt och slippa de anklagelser som Dumpen fått uppleva om utomjuridiska processer och prövning. Många brott skulle då i mer formella termer kunna beivras samtidigt som samhället kan rikta in vårdinsatser på ett tidigt stadium för de utpekade.
Förvaring med behandling möjlig
När det kommer till straffskärpning för sexualbrottslingar så har Åkesson och SD en poäng. För en förstagångsförbrytare i Sverige kan straffet för ett sexualbrott variera stort beroende på brottets art och hur allvarligt det är, men domstolen ska ta hänsyn till gärningspersonens ålder och beakta mildare påföljder än fängelse, såsom ungdomsvård, ungdomstjänst eller villkorlig dom i kombination med böter.
Straffet för barnpornografibrott är fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, böter eller fängelse i högst sex månader.
Förstagångsförbrytare döms som regel inte till fängelse för sexuellt ofredande av normalgraden; straffet är böter eller fängelse i högst två år, där domstolen väger in brottets straffvärde, men även omständigheterna och risken för återfall. Förstagångsförbrytare kan därför få villkorlig dom eller dagsböter.
För fullbordad våldtäkt av normalgraden är dock straffet fängelse i minst tre år.
Det är först vid straff med längre tid än tre år, dvs två år på kriminalvårdsanstalt, som vårdinsatser kan genomföras med rimliga resultat. För att bygga bort risken för återfall.
Det finns därmed en poäng med att skärpa straffen redan för de ”lindrigare” brotten sexuellt ofredande och barnpornografibrott för att under kontrollerade former genomföra de behandlingar som förväntas ge brottsförebyggande effekter. Det vill säga, redan vid barnpornografibrott och sexuellt ofredande döma till en sådan påföljd att behandlingar kan genomföras och vid frigivning kunna göra en bedömning om återfallsrisk.
Återfallsrisken för “Kapten Klänning”, den tidigare polismästaren ansågs ha ökat före hans frigivning i januari 2014 då han inte enligt kriminalvårdens psykologutlåtande svarat på behandlingen. Han har dock inte såvitt känt återfallit i tidigare beteenden.
Ett annat exempel är Hagamannen. Hagamannen bedömdes ha en hög risk för återfall i sexualbrott vid sin villkorliga frigivning 2015, särskilt i situationer med alkohol. Trots bedömningen ansåg Kriminalvården att det inte gick att med tillräcklig träffsäkerhet förutse återfall på individnivå, och han kunde inte hållas inlåst utan särskilda skäl.
En variant på Sverigedemokraternas förslag är att för sexualbrott, oavsett slag och även vid ringa brott eller tidigt i ”karriären” införa straffpåföljden förvaring. Denna straffpåföljd tillämpas i bland annat Norge och Danmark. Anders Behring Breivik, mördaren från Utøya, är dömd till förvaring och kan med viss sannolikhet räkna med att avsluta sitt liv i fängelse.
Förvaring är ett straff som innebär inlåsning på obestämd tid. Det utdöms om den dömde bedöms vara särskilt farlig för sin omgivning.
Det är med andra ord fullt möjligt att införa det som Sverigedemokraterna efterlyser. Antingen på anstalt eller i frivård med fotboja men med en tvingande behandling. En påföljd som avslutas först när kriminalvården ser att vårdinsatserna fått effekt. Som mycket väl, i vissa fall, kan omfatta kastrering efter individuell prövning och under förutsättning att denna ger effekt.
Det finns dessvärre exempel på att kastrering inte på något sätt adresserar de fantasier som enskilda kan ha utvecklat om att framtvinga olika former av smärta och lidande hos sina tilltänkta offer.
Johan Westerholm
