AI, eller artificiell intelligens, förändrar arbetsmarknaden i grunden. När kontorsjobb automatiseras och produktiviteten ökar faller idén om invandring som lösning på arbetskraftsbrist. Framtiden kräver reformer, kompetens och teknik – inte volym. Västvärlden behöver kvalitativ invandring, inte kvantitativ menar Edward Nordén.

Under lång tid har invandring presenterats som ett närmast universellt svar på arbetskraftsbrist. Fler människor har likställts med fler händer, fler skattebetalare och ett fungerande välfärdssystem. Det resonemanget håller snabbt på att bli föråldrat. Åtminstone om  vi ska tro företrädare för några av världens största företag.

När tekniken rusar fram säger de något som få västeuropeiska politiker velat ta i; framtidens arbetsmarknad kommer sannolikt inte att behöva storskalig invandring från världens mest dysfunktionella regioner.

På World Economic Forum i Davos 2026 var Alex Karp, VD för dataanalysföretaget Palantir, ovanligt tydlig.  Enligt Karp är det inte lågutbildade jobb som i första hand hotas av AI, utan kontorsjobb och akademiska tjänster.  Samtidigt gör tekniken det möjligt att snabbt vidareutbilda den egna befolkningen till kvalificerade tekniska roller.

Slutsatsen är obekväm för många beslutsfattare: länder behöver inte längre importera arbetskraft i stor skala för att hålla hjulen snurrande.  Det kommer, enligt Karp, att finnas tillräckligt med arbete för de egna medborgarna – särskilt för dem med yrkesutbildning.

När AI och automatisering tar över rutinuppgifter inom administration, handel och enklare tjänster försvinner också det kanske mest använda argumentet för bred invandring från Mellanöstern och Nordafrika.  Undantaget är en begränsad grupp verkligt specialiserade experter. 

Massmigration som “allmän arbetskraftsförsörjning” blir snarare ett tecken på politisk lättja än nödvändighet.

Att just Karp säger detta är inte en slump. Palantirs teknik används redan av västliga stater för allt från underrättelsearbete till migrationskontroll. Men hans poäng är större än säkerhetspolitik. AI ska inte bara ersätta jobb – den ska göra vård, polis och offentlig förvaltning mer effektiv. Färre händer, men bättre verktyg.

VD:n för världens största kapitalförvaltare BlackRock, Larry Fink, landar i samma analys men pekar på riskerna.  Om AI gör mot tjänstemannaklassen vad globaliseringen gjorde mot industriarbetarna riskerar klyftorna att öka kraftigt.  Vinsterna hamnar initialt hos storbolag och teknikägare, medan omställningen betalas av andra. Samtidigt pekar Fink på en paradox som sällan diskuteras i svensk debatt. 

Länder som valt att begränsa invandringen – och som ofta kritiserats för det – kan visa sig bättre rustade. 

Invandring som universallösning tillhör historien

Med åldrande befolkningar har de tvingats investera i robotisering och produktivitetshöjande teknik, snarare än att fylla luckor med billig arbetskraft. Resultatet kan bli högre levnadsstandard, inte lägre.

Omvänt riskerar länder som gjort sig beroende av invandrad arbetskraft att drabbas av tvära kast. Fink varnar för störningar i (den amerikanska) livsmedelsproduktionen, byggsektorer som stannar och inflationsimpulser när tillgången på arbetskraft snabbt förändras.

Det gemensamma budskapet från Karp och Fink är tydligt: invandring som universallösning på arbetskraftsbrist hör till det förflutna. Europa, som redan ligger efter USA och Kina i AI-utvecklingen, riskerar att hamna i kläm även här – med låg produktivitet, fel arbetskraft och för sena beslut.

I Sverige har mantran om att ”vi måste bli fler i kommunen” och att ”utan invandring stannar samhället” upprepats i decennier. Ofta utan statistik, konsekvensanalys eller någon egentlig diskussion om alternativ. Resultatet är välkänt – och kan i vänligaste mån beskrivas som mediokert.

Det som nu växer fram är ett annat synsätt: invandring bör vara kvalitativ, inte kvantitativ. Utformad efter faktiska behov, inte som massfyllnad för att slippa reformera utbildning, arbetsmarknad och offentlig sektor.

Det är inte en dag för tidigt om ni frågar mig.

Edward Nordén

Säkerhetspolitisk talesperson Medborgerlig Samling