DEBATT: I tider av oro söker politiken enkla lösningar.  Men när regeringar väljer att skärpa reglerna för laglydiga jägare i stället för att bekämpa vapensmuggling och gängvåld, undergrävs den tillit som är grunden för ett fungerande samhälle menar Edward Nordén.

Tidöpartierna – regeringen och Sverigedemokraterna – drar nu tillbaka planerna på tvångsinlösen av AR-15. Det är bra att politiker kan ändra sig. Men vi måste faktiskt prata mer om vapenpolitik när förtroendet mellan medborgare och staten fått sig en törn. 

Sverige befinner sig fortfarande i en av sina mest allvarliga brottsvågor i modern tid. Skjutningar och bombdåd har blivit en del av nyhetsflödet. Förtroendet för statens förmåga att skydda medborgarna vacklar sedan flera år. Inte minst på landsbygden där många jagar, men sällan ser en polis.

När tryggheten sviktar söker människor enkla svar – och politiker lockas av snabba symbolåtgärder.

Efter dådet i Örebro i februari, där tio människor miste livet, reagerade regeringen snabbt med att tala om skärpta regler för legala vapen. Förslag om förbud mot halvautomatiska jaktvapen, som AR15, lyftes fram. Men gärningsmannen använde inte ett sådant vapen. Det gick helt enkelt för fort.

Trots att detta framkom i efterhand riktades strålkastarljuset mot jägarna och sportskyttarna – inte mot den illegala vapensmugglingen, inte mot gängen, inte mot bristerna i psykiatrin. Det är en välbekant reflex: när något fruktansvärt inträffar söker man trygghet i regler, oavsett om de träffar rätt mål.

600 000 jägare och sportskyttar – En nationell resurs

Sverige har omkring 600 000 laglydiga vapenägare. De är jägare, sportskyttar och samlare. Tillsammans innehar de nära två miljoner licensierade vapen. Varje licens prövas av Polismyndigheten, varje ägare kontrolleras mot belastningsregistret. Det finns få grupper i samhället som är lika noggrant granskade som dessa.

Statistiken visar att lagliga vapen i princip aldrig används i brott. De vapen som används i skjutningar är nästan alltid illegalt införda från utlandet. Det handlar om smugglingsnätverk, inte om jägare i Jämtland eller sportskyttar i Västerås.

I kommuner som Arjeplog har nästan fyra av tio invånare vapenlicens. Där är vapenvåldet obefintligt. I Malmö, där bara ett par procent av invånarna har licens, sker skjutningar varje vecka. Det är enkla, men talande faktum.

Trots detta gled debatten bort från kärnfrågan. De politiska utspelen handlar om förbud mot lagliga vapen, snarare än om att stoppa de illegala. Det är som att försöka minska rattfylleri genom att förbjuda körkort. Allmänheten kan ha svårt att skilja fakta åt, men vapenägarna vet. Det här blev inte bra.

Det finns också ett större perspektiv.

Sverige har en lång tradition av vapenansvar. Jägare har burit gevär i generationer. De har bistått polisen vid eftersök, deltagit i totalförsvaret och vårdat en kultur där vapen ses som verktyg, inte som symboler för våld. Idag förbereder sig Sverige för krig, kris och konflikt. På riktigt. 

Där andra europeiska länder försöker öka skjutskickligheten hos fungerande, hederliga medborgare har Sverige hamnat på kollisionskurs med stora delar av sina vapenägarna.

När staten nu börjar ifrågasätta förtroendet riskerar man att försvaga bandet mellan myndigheter och medborgare. Det är mer problematiskt än vad många uppfattar att vi i ofredstid skapat en konflikt mellan t.ex. jägare och Polismyndigheten.

En politik som bygger på misstro mot de laglydiga blir till slut självdestruktiv. Det skapar alienation där det borde finnas samarbete.

Debatten har tappat sitt fokus

Det verkliga arbetet måste istället riktas mot de kriminella nätverken, vapensmugglingen, och de systemfel som låter farliga individer gå fria trots upprepade varningssignaler. Här behövs resurser, underrättelsearbete och gränskontroller – inte fler regler för den som redan följer lagen.

Det är inte jägarna som hotar tryggheten. Det är de kriminella. Och det är statens oförmåga att visa att den kan skilja mellan de två som är det verkliga problemet.

Sverige behöver göra om vapenpolitiken och återskapa de goda relationerna mellan stat och medborgare med vapenlicens. Regeringen visar med sitt beslut om att inte beslagta AR15 att det inte är för sent än att rätta till det här misstaget.

Men Sverige behöver ta några steg till och rätta till de dåliga relationerna mellan staten och polisen å ena sidan och jägare och sportskyttar å andra sidan. I grannlandet Finland ses sportskyttar och jägare som en resurs i totalförsvaret. Idag är det tvärtom i Svergie. Reformerna som syftar till att återigen likna Sveriges grannländer är viktiga. De är i allra högsta grad genomförbara. 

Regeringens beslut är med andra ord välkommet som ett första steg att komma tillrätta med verklighetsbilden. Svenska jägare är precis som finska och danska jägare en resurs och skall inte jämföras med skolskjutare och våldsverkare. Oavsett om det är i USA eller i Örebro. 

Edward Nordén

Säkerhetspolitisk talesperson Medborgerlig Samling