JO använder inte lagen som tänkt
Statistik visar att Justitieombudsmannen JO inte har något nämnvärt intresse av att väcka åtal, eller att anmäla disciplinpåföljd till Statens Ansvarsnämnd vid tjänstefel. Trots beprövade och empiriskt bevisade fungerande lagrum är dessa något som sällan eller aldrig nyttjas.
Diskussionen om tjänstemannaansvaret tar olika höjder vid olika tillfällen, ofta beroende på medias rapportering exempelvis vid om olika händelser inom myndigheter. Inte sällan när det gäller fel begångna av tjänstemän inom rättsväsendet. Inlägg på sociala medier innehåller många intressanta spontaninlägg från personer som vid dessa tillfällen, kan uttrycka ”inför tjänstemannaansvaret igen” eller ”om tjänstemannaansvaret bara hade funnits så…”
Ämbetsmannaansvaret, i dagligt tal tjänstemannaansvaret i dess uttrycksform hävdes genom ett riksdagsbeslut, och upphörde att gälla enligt denna benämning den 1 januari 1976. Det finns i nuläget inget ordagrant uttryck som skrivs tjänstemannaansvar i gällande svensk lag. Det innebär dock inte att ”tjänstemannaansvaret”, det vill säga,handlingar begångna av en person i offentlig anställning under myndighetsutövningen inte kan straffas eller tilldelas en påföljd. Den närmaste definitionen liknande ”tjänstemannaansvaret” definieras idag i lag för ”tjänstefel”.
Relaterat: Vem granskar JO?
Påföljds- och straffansvarsverktyg finns
Påföljderna ”avsättning” och ”suspension” återfinns däremot inte i nuvarande straffrättslagstiftning efter laghävningen år 1976. Diskussionen och begreppsförväxlingen skulle alltså numera, i vissa fall, i stället kunna tänkas handla om en önskan av att vilja se en skärpning av reglerna gällande fel begångna i tjänst alltså en skärpning av lagregleringen gällande tjänstefel. Därtill också se en skärpning av tillämpningen av tjänstefelsreglerna, exempelvis att åklagare i Sverige sällan eller nästan aldrig väcker åtal för tjänstefel. Detta snarare än tjänstemannaansvarets vara eller icke vara.
Av 20 kap. 1 § brottsbalken (1962:700) (BrB) framgår att ”Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år.” Även brott mot tystnadsplikten kan ge liknande påföljder eller straff, vilket framgår av 20 kap. 3 § BrB. Likaså kan påföljder eller straff för mutbrott aktualiseras, enligt 10 kap. 5-5c §§ BrB, vilket innebär att åklagare idag har möjligheter att väcka åtal mot offentliganställda för tjänstefel.
Relaterat: Så förändras den svenska rättskulturen
Vad som sällan eller aldrig brukar nämnas, är att både Justitieombudsmannen (JO), Justitiekanslern (JK) och Riksåklagaren (RÅ) också kan väcka åtal mot en offentlig tjänsteman. Den sistnämna gentemot åklagare då RÅ inte innehar tillsynsansvar över domarkåren. JO och JK har också tre möjligheter att angripa klagomål gällande domare och åklagare. JO och JK kan väcka åtal för brott i tjänsten dvs. tjänstefel, väcka fråga om disciplinär bestraffning hos Statens ansvarsnämnd (SAN) eller själva uttala kritik eller synpunkter på ett ärende eller handläggningen av ett ärende.
JO agerar inte inom lagrummen
Professorn i förvaltningsrätt vid Juridiska institutionen i Uppsala, Olle Lundin, menar att det i princip aldrig händer att JO väcker åtal. För det fall det skulle hända så kan det främst antas ske mot polis eller domare.
På grund av detta, skulle jag tro, att anställda i kommunal eller övrig offentlig förvaltning, känner att de egentligen inte har något egentligt ansvar som kan utkrävas, säger Lundin.
Vidare menar Lundin att det finns en allmän diskussion och debatt kring frågan om, att ämbetsmannaansvaret anses avskaffat, eller inte finns i Sverige. Men detta har Sverige inte gjort, utan vi använder det bara inte, menar Lundin. Det är svårt att spåra anledningen till varför exempelvis Justitieombudsmannen, JO, inte använder åtalsverktyget mer frekvent, men det skulle kunna bero på att JO möjligen anser att det är svårt att få till en fällande dom, menar Lundin.
Relaterat: JO låter anonyma myndighetsbeslut och jäv passera
Statens Ansvarsnämnd, SAN, hanterar disciplinfrågor som avser domare och åklagare. Disciplinpåföljden är varning och löneavdrag. SAN inleder däremot inte disciplinförfarande mot den som redan straffats för tjänstefel. Dock kan SAN i vissa fall ta upp ett ärende om tjänsteförseelse mot den tjänsteman som friats från misstankar om tjänstefel. SAN ska göra en åtalsanmälan till RÅ när det föreligger misstanke om brott. SAN behandlar däremot inte klagomål från enskilda.
Statistik visar att JO numera inte har något nämnvärt intresse av att väcka åtal, eller att anmäla disciplinpåföljd till SAN. Annat var det för ett decennium sedan, då JO var mer aktiv i dessa förfaranden. Vid fråga till JK, när myndigheten senast väckte åtal i ett ärende rörande tjänstefel, svarar myndigheten anonymt att,de inte har något ärende av detta slag där åtal väckts. Någon närmare beskrivning ges inte. Detta skulle kunna ses på flera olika sätt, t.ex. att informationen är svårfunnen hos myndigheten men också som ett svar på myndigheten inte har några sådana ärenden registrerade.
Inte ens efter att industrimannen Karl Hedin suttit oskyldigt häktad i 30 dygn och där hemliga tvångsmedel använts, utan resultat, med bristfällig dokumentation samt till slut friad av domstol fann JO att några fel i lagens mening begåtts.
Den allmänna debatten och diskussionerna kring tjänstemannaansvaret och tjänstefel, lär fortsättningsvis fortgå även i framtiden.
Deniz Eryilmaz
Oberoende skribent
Johan Westerholm
